Changes.

I onsdags dök den här ner på hallgolvet.

Det var en underbar överraskning att komma hem och se att ett paket från Bengans låg där och väntade på mig. När jag öppnade det så märkte jag till min stora förvåning att det var 2 häften med och att det ena var signerat! Jag var alltså en av 200 som fick en signerad version. Hurra!!! Den är så himla snygg. Fodralet är asgrymt, det är lixom rundade hörn och en "låsanordning" där man ska öppna den. "Press" står det. Om man inte trycker öppnas den inte. Det är skitbra för jag hatar när cd-fodral går sönder. Mycket irriterande. Jag tror att detta kan hjälpa. Skivan är inte bara snygg, den är bra också. Men det var väl ingen som tvivlat på det. Eller? Jag har hunnit lyssna några gånger på den nu och den blir bara bättre och bättre. På jobbet idag kom jag på mig själv sitta och sjunga högt mellan samtalen. Man behöver lite underhållning på det jobbet så jag tror inte det störde någon....

Nu till något som inte är lika roligt. När jag kom hem från jobbet i måndags hade min bästa vän SA ringt och ville att jag skulle ringa tillbaka så fort jag kom hem. Det gjorde jag efter det ändrades allt. Hon berättade att hennes pappa dött. Jag vill inte gå in på detaljerna men det var inte alls trevligt. Hon var naturligtvis jättelessen och vi grät en stund båda två... Jag funderar på att tillverka ett kort till henne efter att vi vart på mässan... (så jag vet hur man gör snygga kort)... Jag har ju sagt till henne att hon kan ringa mig när som helst om hon behöver prata eller tänka på något annat ett tag. Men det kanske kan ju vara en fin gest att ge henne ett kort? Jag hade blivit glad för det i alla fall. Det är så svårt att veta vad man ska säga och jag har alltid enklare att uttrycka mig i skrift än i tal så då kanske jag får sagt mer det jag vill säga.

Jag har nu jobbat en hel vecka sen semestern. Det har inte varit kul alls. I tisdags blev det riktigt dåligt på jobbet för då var jag tvungen att flytta. Satan i gatan va upprörd jag var ett tag. Jag fick två pissiga alternativ och välja mellan och valde det mindre pissiga av de två. Så alltså sitter jag nu på en ny plats. Eller nygammal kan man väl säga, för jag satt där när jag först började jobba där. Det är ingen rolig plats. Ganska öppen och med tre medelålders personer runt mig. Jag har inget emot medelålders personer egentligen men där jag satt tidigare var det tre yngre personer runt mig och då fanns det mer att prata om. Mycket tråkigt.

Idag har jag haft gasbinda runt min onda handled hela dagen på jobbet. Det har inte hjälpt ett skit! Har fortfarande lika ont. Jag ska smörja på lite mer zon när jag skrivit klart detta. Inte för att det heller hjälper men jag måste ju försöka med allt, innan jag går till doktorn.

Nu ska jag sjunga lite tillsammans med fröken Miskovsky sen ska jag nog göra hamburgare och pommes.

Over and out!

Ps. Jag har äntligen lyckats få bilderna att sitta där de ska (eller M lyckades) så nu blir det äntligen lite bilder i bloggen. Hoppas kusin J blir glad nu... Ds.