Och inte är jag utvilad heller.
Varje dag är det något ute på gården som väcker mig. Är det inte en skateboardåkande unge så är det bråkande fåglar, och är det inte bråkande fåglar så är det hoande skogsduvor. Åh vad jag hatar duvor. Verkligen verkligen hatar dem alltså. Det finns inget mer enerverande ljud i hela världen. Dom låter hela tiden på samma sätt. Jag vet exakt hur många gånger de ska hoa innan dom slutar. Dom är helt störda. Jag vill döda dem alla. Åtminstone alla på våran gård. Jag har till och med levt med en skogsduva på balkongen, i den gamla lägenheten. Den bodde där och jag kunde inte få bort den... jag fattar inte varför den valde just min balkong? Duvjäveln försvann inte förrän M och hans två katter flyttade in hos mig. Då vågade dom sannerligen inte bo kvar de fega kräken! Suckers! Nä, tacka vet jag Skatan, Kråkan och Fiskmåsen. Det är vettiga fåglar de som skränar. Tacka vet jag skrän!
Jag har scrappat en del i helgen i alla fall. Alltid något. En hel sida klar nästan i min BOM. Jag har inte limmat fast alla grejer ännu men det får jag väl mod till snart... jag vill ju dock att den ska bli perfekt och då kan det dröja. Frågan är bara om det kan bli perfekt när jag gör nåt? Jag betvivlar det.
Nu ska jag kika om det finns nåt av värde på televisionen. Jag betvivlar det också.
Fånga duvan!
1 kommentar:
Man blir så glad när du skriver så uppiggande saker :) Hurra vad jag är bra egentligen... och just nu går det jvlgt bra på jobbet också. Hurra för mig!!!
Skicka en kommentar