Väntan

Jag tror att jag talar för majoriteten utav människor med cancer när jag säger att den värsta tiden för en cancerpatient är den mellan undersökning/behandling/operation och provsvar. Rent psykiskt mår man som sämst innan man får besked på vad testerna visade. Tyvärr är väntetiderna väldigt långa. Ofta får man vänta så länge som 6 veckor innan man får svar, vilket jag tycker är helt inhumant. Det är inte roligt att gå de där 6 veckorna och oroa sig för vad proverna visade. Man går igenom precis alla scenarior i huvudet. Dessvärre bara alla de negativa. För även om man vill verka positiv och få det att låta som att man är bergsäker på att inte proverna visar något illa, så kan jag med största säkerhet säga, att så är det inte när man sitter inne på sin kammare.

Jag befinner mig i förstadiet av den här ångestladdade perioden. Om en vecka ligger jag på operationsbordet igen, den här gången för att ta bort tumören under hälen. Man ska då även kontrollera portvaktskörteln i ljumsken. På en bröstcancerpatient sitter portvakten i armhålan. På mig sitter den i ljumsken. Man kontrollerar portvakten för att se om cancern har spridit sig eller inte. Är portvakten fri från cancerceller så har inte cancern nått dit. Om det skulle visa sig att min portvakt inte är frisk, går man vidare med andra behandlingsmetoder. Om allt går som det ska, så är den här operationen den sista, men det vet man alltså inte förrän ung. 6 veckor efter operationen. Den hemska, förfärliga tiden jag måste vänta för att få veta om jag är cancerfri eller inte.

Jag vill passa på att tacka alla som hittills skänkt pengar till min insamling. Ni är fantastiska! Fortsätt gärna skänka pengar för alla de som har haft, har, och tyvärr, kommer att få cancer.

Jag älskar er, mina fina vänner!
♥