Jag befinner mig i förstadiet av den här ångestladdade perioden. Om en vecka ligger jag på operationsbordet igen, den här gången för att ta bort tumören under hälen. Man ska då även kontrollera portvaktskörteln i ljumsken. På en bröstcancerpatient sitter portvakten i armhålan. På mig sitter den i ljumsken. Man kontrollerar portvakten för att se om cancern har spridit sig eller inte. Är portvakten fri från cancerceller så har inte cancern nått dit. Om det skulle visa sig att min portvakt inte är frisk, går man vidare med andra behandlingsmetoder. Om allt går som det ska, så är den här operationen den sista, men det vet man alltså inte förrän ung. 6 veckor efter operationen. Den hemska, förfärliga tiden jag måste vänta för att få veta om jag är cancerfri eller inte.
Jag vill passa på att tacka alla som hittills skänkt pengar till min insamling. Ni är fantastiska! Fortsätt gärna skänka pengar för alla de som har haft, har, och tyvärr, kommer att få cancer.
Jag älskar er, mina fina vänner!
♥
♥
5 kommentarer:
Varför måste det ta så långt tid innan man får svar? Är det för att provet måste odlas under så lång tid eller ligger det bara och väntar i en kyl tills någon har tid att titta på det?
Hoppas det blir en fin vår nu och att det finns en massa skojigt att hitta på så du får skingrat tankarna under väntetiden.
kram
Tydligen har jag förstått det lite fel. Först får man svar direkt efter operation ifall portvakten ser ok ut, skulle den inte göra det så plockar dom ut ett antal lymfkörtlar och skickar dem på odling (de ser hur snabbväxande cancercellerna är) och det är det svaret som tar så lång tid.
Sen är det även olika lång väntan vid olika sjukhus, men Mattsson nämnde vid ngt tillfälle 6 veckor, jag kanske fattade fel då... vi får se.
Ok, så om det ser bra ut då får du reda på det direkt. Det är ju bra i allafall. Och det är ju det vi hoppas på så förhoppningsvis spelar de där 6 veckorna ingen roll.
fina fina Kristin.
6 veckor är en oändligt lång tid när man väntar på ngt. just nu finner jag inga ord och det känner jag mig dum för. för visst finns det saker som jag borde kunna skriva... men det är svårt att veta vad som känns rätt liksom. jag kan aldrig i min vildaste fantasi förstå vad du går igenom, så det känns svårt att uttrycka sig. ingen annan kan veta än just du. jag vill iaf att du ska veta att jag tänker på dig. kram
Jag kopierar Myas kommentar ord för ord eftersom det är precis vad jag också tänker.
KRAM kära vän!
Skicka en kommentar