Jag kan i ärlighetens namn inte säga vilket som är mitt favoritminne. När jag tänker på roliga saker jag upplevt så poppar så många olika minnen upp. Jag vet inte vilket jag ska ta. Jo, nu vet jag!
2003 besökte jag Hultsfredsfestivalen för första och sista gången. Det var verkligen både jävligt bra och jävligt dåligt. Det regnade, jag fick min första halsbränna due to konstant vindrickande, men jag upplevde även lyckorus av sällan skådat slag. Jag såg Radiohead för andra gången och det var så bra att man lixom började gråta. Jag såg Dave Gahan och sa efter konserten att "om jag dör nu, så dör jag lycklig". Jag såg Mando Diao och hela marken vibrerade. Jag såg The Hives och gitarristen rockade så hårt att han började blöda. Och så såg jag The Streets och det var magiskt... Dessutom glömde jag min sovsäck, det regnade in i tältet och jag missade flera band jag ville se. Men fy fan vilket minne. Både de bra och de dåliga delarna av detta minne älskar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar