En gång för 17 år sedan flyttade jag till Uddevalla, från Little Is It. Min mamma jobbade på Uddevalla Kommun och hade något år tidigare frågat mig om jag kunde tänka mig att flytta men jag sa nej. Mitt i mellanstadiet ville jag verkligen inte flytta till en stad där jag inte kände en kotte. I slutet av sexan var jag ganska lack på mina vänner i Edet, lack på hur mitt liv såg ut, så jag frågade mamma om vi kunde flytta till Uddevalla när jag slutat sexan och det kunde vi. På sommarlovet åkte jag med pappa på semester till Malmö och när vi kom hem igen så var hem i Uddevalla. Smidigt. Jag och mamma flyttade in i en helt nybyggd lägenhet ovanför Östrabobacken. Det var en fin lägenhet. Kvällen före jag skulle börja högstadiet grät jag mig till sömns. Jag skulle börja högstadiet i en skola jag sett en gång tidigare, i en stad där jag inte kände någon. Det var riktigt jobbigt. Mamma körde mig till skolan och jag satte mig på en bänk utanför det klassrum jag blivit tillsagd av mina klassföreståndare att gå till. Sen hände ingenting. Klockan passerade tiden för när vi skulle ha börjat men inga klassföreståndare kom, inga klasskamrater kom. Så, där satt jag på en bänk, på andra våningen på Äsperödskolan och väntade. Till höger om mig satt tre andra individer, som också väntade. Dom hette Anna, Sarah och Ellinor. Det visade sig att vi skulle börja i samma klass. 7c. Efter en stund kom vår kvinnliga klassföreståndare och hämtade oss. Dom hade bytt klassrum och insåg att det saknades fyra personer vid uppropet. De fyra utbölingarna. You see, vi hamnade i en klass som enbart bestod utav ungdomar ifrån Lane, och dom hade alla fått reda på att vi bytt klassrum. Tjohoo! Anna, Sarah och Ellinor hade gått i samma klass sedan ettan och i stan, så de kände inte heller de andra i klassen. Anna, Sarah och Ellinor hade sagt till sin klassföreståndare att de "ville gå i samma klass" även på högstadiet och då hade hon tagit bara de tre och satt i en klass från Lane. Märkligt. Anyways...
Anna, Sarah och Ellinor blev mina vänner. Fantastiska vänner. Bästa vänner. Dom blev mitt liv, kan man säga. Två av dom fortsatte vara mina bästa vänner genom hela skoltiden och nu har jag en kvar. Sarah den rara. Hon är snäll. Skrattar åt sina egna skämt. Är fast i "kiss- och bajsåldern". Hon är pålitlig och rolig. She has fabulous hair :) Hon är inte världens lättaste att lära känna, så jag känner mig hedrad att få vara hennes vän. Jag växte upp med Sarah. Jag vill fortsätta ha Sarah i mitt liv tills vi blir gamla och gråa. I love, love, lover her!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar