En insikt och en eller ett par irritationsmoment

Idag när jag gick hem från bussen så kom jag till insikt. Jag kan inte scrappa med mönstrat papper. För det mesta kan jag inte scrappa alls men jag kan aldrig scrappa med mönstrat papper. Det ser helt sjukt dåligt ut när jag gör det. Det absolut dummaste med detta är att jag ju faktiskt älskar mina mönstrade papper. Jag ÄLSKAR dem. Att titta på dem, klappa på dem och sortera dem. Det är så sorgligt. Jag känner för att gråta en skvätt nu när jag sätter det på pränt. Fast det är kanske för att jag är på så jämrans dåligt humör?...

Jag kände för att scrappa klart det jag håller på med för tillfället. Jag satte mig på min röda fina stol framför mitt stora fina skrivbord och började limma fast saker. Jag har inga gluedots kvar. Jag har bara fotofix och ett flytande lim. Ett lim från helvetet. Jag fick klistra fast band med fotofix. Hur bra tror ni det blir? Inte så värst. Sen när jag var tvungen att hitta nål och tråd för att sy så ballade jag ur och fick spasmer på alltihop så jag gick ut i köket för att ta itu med disken. Jag diskade så diskstället blev fullt. Under denna tid hann jag bygga upp en ilska som inte var utav denna värld. Det är den ilskan jag sitter och försöker bli av med nu. Tänkte att jag kanske skulle gå ut och gå en sväng för att bli av med ilskan, men nej, klockan är kvar i nio och ikväll SKA jag gå och lägga mig klockan nio så jag inte är så här trött imorn igen...

Idag när jag kom till jobbet märkte jag att jag inte såg ut ur mitt vänstra glasöga. Detta gjorde mig mycket upprörd eftersom jag måste kunna läsa för att jobba. Jag får sitta och trycka upp underdelen av glasögonen så att överdelen av bågen nuddar ögonbrynen när jag ska läsa på mina skärmar. Det är inte bra. Jag behöver verkligen nya glasögon. Både för styrkan och repigheten. Det är dyrt med glasögon. Det värsta är att Tias också behöver ett par. Det blir dyrt gången två det. Omöjligt att lösa en månad som januari...

1...2...3....4...5....6....7.....8....9.....10