Börjar bli rädd för mig själv

För några veckor sedan började jag sova med öronproppar, för att Gissa löper och aldrig verkar ge upp den här gången. Jag vaknade typ 5 gånger per natt innan, nu vaknar jag kanske max 2 gånger om de får sitta i hela natten.

En natt, jag tror det var i förra veckan, vaknade jag vid tolvtiden med båda öronpropparna i min högra hand som jag krampaktigt hade slutit om de små gula plupparna. Jag stoppade in dem igen och somnade om. Några timmar senare vaknade jag igen, återigen med propparna i min slutna hand. Denna gången blev jag lite irriterad och gick upp och skällde lite på Gissa, som förstås var den som hade väckt mig. Återigen stoppade jag tillbaks propparna i öronen och somnade om. När klockan ringde vid tjugo över fem vaknade jag med propparna i handen. Nu var det nästan komiskt stört.

I går kväll när jag gick och la mig och jag läst klart stoppade jag in öronpropparna på sedvanligt sätt och försökte somna. Det tog en stund men sen sov jag hela natten. När jag vaknar av klockan sträcker jag mig för att tända lampan som står på nattduksbordet, men det funkade inte. Jag satte mig upp och försökte igen. Då ser jag att glödlampan inte sitter i sockeln. Jag kollar ner i min tidningsback där min mobil alltid ligger när jag sover, på en hög av tidningar och böcker, och där ligger glödlampan. Jag har alltså någon gång under natten skruvat ur glödlampan ur sockeln och lagt den brevid mobilen!

Vad är det som sker? Jag blev nästan skärrad när jag insåg att jag faktiskt skruvat ur en glödlampa mitt i natten utan att märka det. What gives lixom? Jag kanske får sluta med öronpropparna igen. De verkar ha någon märklig inverkan på mig.

Skumt eller?