Hela den här veckan skulle jag vara hurtig hade jag bestämt. Hela den här veckan har vädret satt stopp för min hurtighet.
Det har snöat, vilket i vanliga fall inte skulle hindra mig från att promenera, men när gatan är täckt av is och jag inte har pensionärsbroddar under skorna så försöker jag hålla mina tassar inomhus. Det har spöregnat, vilket inte heller det i vanliga fall skulle hindrat mig från att gå ut, men när det samtidigt ligger snö på marken och det bildas pölar av slask som räcker mig upp till knäna så går jag helst inte ut. Det har blåst, nej det har inte blåst, det har stormat. 30 s/m och Kristin håller sig inomhus. Jag gillar inte blåsten, jag är rädd för den, därför går jag inte ut och promenerar, även om det faktiskt är rätt fint väder för övrigt. En del är rädd för åskan, jag är rädd för blåst. Så är det! Ovanstående innebär att jag varit hurtig en dag den här veckan. Sorgligt men sant. Jag får hoppas på bättre väder nästa vecka. Någon gång måste det ju sluta? Eller är det så här våra vintrar ska se ut hedanefter? Ingen snö, bara regn, ingen sol, bara blåst. Usch och fy!
Jag börjar längta efter våren, innan vintern ens kommit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar