Jag saknar dig

Nu börjar det bli jobbigt att vara på sjukhus. Jag saknar Theo väldigt mycket just nu.
Den här bilden är tagen i Little is It i somras när han lånade grannens studsmatta. Han älskade att studsa. Bilden är kass, men barnet är underbart ♥

En födelsedag

Den förste oktober fyllde Theo hela 3 år. Dessvärre fick han streptokocker lagom till födelsedagen och var tvungen att spendera den hemma med pappa för att inte smitta mig så lördagens kalas i Lilla Edet blev inställt och framskjutet på obestämt tid. Som tur var fick han penicillin och han äta det i ett par dagar innan kalaset här hos mor skulle hållas så han fick bli firad lite i alla fall. Själv sov jag hela lördagen tydligen. Det minns jag inte ens själv. Förmodligen var det kortisonet som spelade mig ett spratt då jag precis gått ner i dos för att mina muskler inte ska förtvina helt. Enligt min ansvariga sköterska på Uddevalla sjukhus så var det nog en kombination av kortisonet och det faktum att jag inte fick vara med min son på hans födelsedag och besvikelsen det medförde. Jag är benägen att hålla med henne.

Theo fick en hel massa saker i söndags på kalaset. Så mkt att jag tyckte det blev för mkt och har sparat en hel del paket till kalaset i Little is it. Här kommer lite bilder från kalaset i alla fall. Ni får ursäkta den otroligt dåliga kvaliteten på bilderna. Jag har skakiga händer nu för tiden (kortison) och dåligt ljus och märkligt objektiv bidrar till dålig kvalitet här.

Grattis min lilla plupp, du är världens bästa treåring!!!!

Mamma och pappa älskar dig ♥

A night to remeber

Jag tog med mig mina pojkar och min kompaktkamera till O'learys och försökte glömma bort för ett par timmar. Och jag lyckades faktiskt ganska bra. Jag tänkte mest på hur trevligt vi hade det. Hur gott maten smakade. Hur lugn och snäll Theo var och hur mycket jag tyckte om att sitta där, på uteserveringen en varm sommarkväll, tillsammans med min lilla familj. Det kändes som ett bra avslut på den här sommaren. För ja, det känns som att det här är slutet på en ovanligt kort sommar, för min del. Imorgon åker jag till Sahlgrenska för en veckolång vistelse och sedan kommer jag antagligen inte lämna hemmet på ett tag.

Ps. Det gick inte att få till en enda vettig bild på mig och Theo tillsammans så jag valde en utav de bilderna där jag såg vettig ut. Den andre klarar sig ju på sin charm ;) Ds.

Gameplay

På midsommardagen gick Theo, Mattias och Martin och köpte allt Boströms hade att erbjuda i kategorin "utelek". Theo tyckte krocket var roligast, men han missuppfattade spelet lite... Vem vann? Well, ni kan ju gissa ;)

Faffe

En uppklädd farfar, midsommarafton till ära.

Orkade inte photoshoppa bort alla störande moment i förgrunden. Och hann inte knäppa fler bra bilder på faffe efter att jag flyttat på allt det störande, så det fick bli så här.

Midsommarafton i bilder

Vampfest

Det måste vara så himla tråkigt för er som inte har Facebook att inte veta vad jag sysslar med hela dagarna. Idag sysslar jag med att ligga i min sjukhussäng och titta på Twilight. Det är inte fy skam. Good night all you vamplovers out there, imorn karvar vi lite i foten igen. See ya!

Päsdressen

Ok, jag erkänner. Jag älskar min nya onepiece! Den är fan inte snygg, och ingen som läser det här lär få sen den irl men det är världens skönaste plagg och from idag tänker jag bo i den, när ingen ser alltså :) Den får dock åka med till Avdelning 33. Där är det ingen som bryr sig om hur man ser ut ändå. Och den är faktiskt snyggare än vad sjukhuskläderna är. Så det så!

Imorn bär det av till Sahlgrenska igen då. Först jobb och sen sjukhus. Same procedure as last time, alltså. Åh imorn börjar Sarah jobba igen. Två tummar upp för det.

Det rullar

Theo tar sig helst fram på fyra, eller tre hjul nu för tiden. Mr. Bobby här ovan används flitigt, men han har nu fått lite konkurrens av trehjulingen. Trehjulingen är hur kul som helst. Begagnad och halvsöndrig stod den i pappas garage i Little Is It och bara väntade på Theo. Nu är den inte längre halvsöndrig, bara begagnad. Men den rullar och den är älskad, det är huvudsaken.

A pinker shade of white

Observationer från ett sjukhus. Del 1

Den här gången fick jag en lyxigare sängvariant. Man måste inte använda muskelkraft för att höja o sänka sängen. Det är bra.


Stora fina fönster har vi här på rum 3


Och himlen är blå...



- bloggar hippt med min Iphone

Torsten

Jag vet inte om mina icke-facebookvänner har sett Torsten någon gång? Torsten är en fiskmås som varje morgon vid frukosttid sitter och tigger mat utanför fönstret på Avdelning 33. Han är jättesöt, och ganska envis. Han pickar på rutan så den blir alldeles äcklig av fiskmåsdreggel och ger sig oftast inte av förrän den sista patienten ätit upp sin frukost.

Gamla kläder

För några helger sedan var vi som bekant i Little Is it och firade 90-års kalas och då passade jag på att gå in i förrådet i källaren och leta fram lite gamla grejer. Jag hittade en hel del trevligt. Mitt dockskåp fann jag. Theo tyckte det var mkt intressant. Han gillade även min gamla dockvagn. Mest av allt gillade han dock min svarta kjol med vita prickar. Den jag hade på mig på min första fest. Jag hittade även en härlig gammal apa. Jag har en känsla av att apan är äldre än vad jag är. Det känns som att det kan ha varit Robbans, men jag vet inte. Hur som helst är han jävligt fräck. Synd att han luktar källare bara :/ Sist men inte mest ointressant hittade jag en sån där "händelsebok" (eller va det nu kan ha hetat) som man hade i skolan där föräldrar och lärare kommunicerade med varandra. Det huvudsakliga temat i den boken står att läsa på bilden här ovanför. Tydligen sprang jag hos tandläkaren var och varannan vecka på den tiden. Spännande tider, vill jag lova.

My bff and I

Den här vackra madammen har börjat jobba hos oss i växeln. Hon ska vara vikarie för mig nu när jag försvinner i två veckor och sen ska hon jobba i sommar också. Jag känner mig mkt tacksam och glad för att just Sarah fick jobbet. Det är väldigt trevligt att kunna träffas varje dag igen, som vi gjorde förr :) Det är den största (och enda?) nackdelen med att inte bo i Uddevalla längre; att inte kunna hänga med sin bff varje dag. Men nu så!

90

Den här sköningen fyllde nittio år den 2/4. Det hölls öppet hus på Hamngatan och till och med prästen kom ^^. Dagen efter frågade farfar vart alla blommor kom ifrån. Han är rätt skön, den där gubben :)

Nuts for bananas

Jag letade efter en bild på Theo och så hittade jag den här halvtaskiga bilden på Theo och Müsli och inser för första gången att min son och jag är ganska lika. Jag har, ärligt talat, aldrig sett några likheter tidigare. Men nu ser jag mig själv i Theos ansikte. Fantastiskt fascinerande ♥

Sjukstugan går mot sitt slut

Theo är inne på sin femte dag med feber och sin fjärde dag med elak hosta. Febern börjar gå ner igen. Man kan tro att detta är jättebra, och visst, i medicinskt syfte är det så klart det, men i harmoniskaochlugnadagar syftet är det inte så bra. Hög feber innebär en lugn kille som gillar att ligga i soffan och mysa. Låg feber innebär en härjande kille som inte varit på dagis på fem dagar och som snart får ett bryt av att inte kunna gå ut och att inte kunna få leka med sina kompisar. Hemskt jobbigt för alla inblandade. Übersuck.

Theos datoj

Det är inte så att ungen fått en helt egen dator. Men det råkar förhålla sig så att min lilla miniatyrdator som tidigare varit söndrig nu verkar vara hel igen (det var nåt glapp nånstans) så nu har vi en extra dator, i Theos storlek, och då har han fått titta på film på den så nu är den enligt Theo själv, hans datoj. Det värsta är att han kan hantera den. Han kan klicka på det han vill se på YouTube osv. Helt galet. Jag har närt en datanörd vid min barm.

Pre-op fashion

Ligger i sängen med världens sexigaste kläder (for real) och väntar på operation. Farfarsstrumporna är extra sexiga tycker jag. Ja, självklart även operationsklänningen som ju är fashionable eftersom den är backless. Tur att jag har en ljuvligt duvblå bomullskofta att skyla bakdelen med.

Hibiscrubben har torkat ut mina kroppsdelar och gjort dem till fnöske. Ansiktet skriker efter fukt och läpparna stämmer in i klagosången. Jag har blivit emlad och väntar på att få dropp. Det ska bli gott med lite frukost. En positiv sak är att jag nu är nummer 2 i kön till operation, igår kväll var jag nummer 3 så tummen upp för det!

Nu ska jag titta på ett avsnitt av Glee och försöka glömma att jag inte kommer ha någon hud under hälen när jag vaknar upp ur narkosen. Tjoflöjt!

Sweet as candy

Non Stop is da shit, tycker Theo.