Pensionärerna

Inatt drömde jag om Avdelning 33.
När jag kom dit och packade upp mina grejer var allt som vanligt, men efter en stund inser jag att alla på hela avdelningen är pensionärer som sitter i rullstol. Det var rullstolar högt o lågt. Pensionärerna var väldigt olydiga o lyssnade inte på vad personalen sa till dem. De åt efter 12, trots operation dagen efter. Det går bara inte för sig! Det konstigaste var nog att pensionärerna letade efter en skatt. De var runt i alla rum o grävde efter den här skatten. Lyfte på sängar, flyttade på tavlor, kollade bland operationsskjortorna, ja, you name it. Skatten hann de aldrig hitta innan jag vaknade. Synd, det hade varit spännande att se vad det var.


- bloggar hippt med min Iphone

Proud to call you my friends

Jag är så otroligt stolt över de av mina vänner, och sånna jag inte känner, som är med och hjälper mig att samla in pengar till Cancerfonden. Det kan ibland kännas hopplöst att slåss mot en sjukdom som skördar så många offer men när man ser vad forskning kan åstadkomma så känns det definitivt befogat att både tigga pengar, och att själv skänka en slant till de som förhoppningsvis gör att jag, och alla andra med cancer kommer överleva.

You are forever in my heart!


- bloggar hippt med min Iphone

Jobbkonst

Ibland när jag har tråkigt på jobbet roar jag mig med att fotografera allehanda föremål som råkar finnas i min närhet. Denna gången blev det ett foto på min snigga kameraring. Så passande.


Just nu är jag o Theo på väg till Jordal på 38-års kalas. En aktningsvärd ålder tycker jag o Theo, som knappt är tillverkade om man jämför :P

- bloggar hippt med min iPhone

Det känns lite bittert ändå

Nu går mina klasskamrater snart ut på vfu igen. Jag känner mig avundsjuk. Jag vill också träffa barnen igen. Jag tyckte så mkt om dom och dom tyckte mkt om mig. Jag lovade dom att jag skulle komma tillbaks igen efter jul och nu kommer jag inte kunna hålla det löftet. Skittrist! Sen så oroar jag mig också för hur sjutton det kommer bli när sjukskrivningen tar slut. Jag kan ju inte hoppa på skolan igen helt plötsligt eftersom jag missat så mkt vilket betyder att jag kommer få byta klass och börja om till hösten och det känner jag inte alls för. Jag gillar ju min klass o trivdes i den. Nää, jag känner mig less på det här. Allt bara förskjuts och det blir ingen ordning alls på saker o ting. Kass som fan är vad det är! Bleh.

- bloggar hippt med min Iphone

En fröjdefull jul

Vill önska mina vänner i bloggland, en fröjdefull och god jul. Hoppas ni får spendera den med era nära och kära. Själv skall jag nu gå ner i gillestugan och väcka min sjusovande son som äntligen fått lite sovmorgon efter en hård arbetsvecka. Puss och kram på er, från oss.

Gråt o tandagnissel

Jag hoppas det här är en engångsföreteelse och inte en återkommande händelse. Theo har varit vaken i ung en timme och kommer inte till ro. Han kommer inte till ro i sin säng och inte i vår. Tillslut fick jag lägga honom i hans säng och gå ut o stänga dörn. Sen fick han skrika. Japp, jag är en ond mor. Jag vet dock att han inte kommer till skada. Han har inte ont någonstans och han är inte hungrig, för jag har även gett honom mat. Nu skriker han inte längre... Jag försökte med allt jag visste brukar fungera men när all else fails så får jag sätta hårt mot hårt. Jag är ingen förespråkare för 5 min metoden, men jag dissar den heller inte. Jag tror inte att Theo far illa av att skrika lite. Går det för lång tid eller hör jag att det är "fel" sorts gråt, så tar jag upp honom. Svårare än så är det inte. Jag känner min son ganska väl vid det här laget, faktiskt bättre än alla andra, och jag vet när saker inte står rätt till.

Under graviditeten tänkte jag att jag aldrig skulle låta mitt barn skrika sig till sömns, men när ens barn inte är ett lätt barn, ett barn som inte låter sig sövas hur som helst, så är man villig att pröva det mesta. Tro mig.

Skadad näsa

Theo har skadat sig idag. Ramlade med näsbenet före in i ett bord på dagis. Fick limma ihop lilla näsan hos läkaren :(

- bloggar hippt med min Iphone


Uppdatering: Theo leker nu, efter sin två timmar långa vila, som vanligt igen. Bits, slåss och härjar. Skönt. Hmm... kunde han inte kanske glömt hur man slåss undertiden han hade ont, det hade vart ett mirakel :)

Måste ju testa

Första gången jag bloggar med min Iphone. Har inget att säga, kollar bara att det funkar.

- Posted using BlogPress from my iPhone