Jag blev utmanad av Mysmasken att lista 7 sanningar om mig själv. Jag gjorde den här utmaningen för ett tag sen nu så jag tror inte jag får ihop 7 nya saker, men jag testar la...
1. Jag måste kolla vad klockan är om jag vaknar mitt i natten, annars kan jag inte somna om.
2. Jag har skivor i min skivsamling som jag skäms över att jag har.
3. Jag har ramlat ner för en trappa i en trappuppgång så att jag stukade foten så allvarligt att jag inte kunde gå ordentligt på ett halvår och har fortfarande men utav det i form av en broskknöl som gör att jag inte kan ha smala, lite högre, skor på mig längre.
4. Jag kan inte använda tvål och dylikt som luktar mandel/vanilj för då får jag kväljningar eftersom det påminner om den kolamedicin jag åt mot öroninflammation el. halsfluss (minns ej vilket) när jag var liten. Mamma och pappa fick jaga mig genom huset för att få ner skiten i halsen på mig.
5. Jag gillar inte doktorer.
6. Jag anser att Sveriges mest överskattade artist är Carola och kan inte prata om henne utan att må lite dåligt.
7. Jag tittar av ren princip aldrig på TV4 (bara i nödfall).
Jag fick till 7 ändå! Jag utmanar ACO Gunilla Maria och LyLy
söndag, januari 27, 2008
fredag, januari 25, 2008
Riskaksmonster
Här sitter jag och käkar riskakor. Jag är hungrig och är så trött att jag inte orkar sticka till affären. Men, jag ska ge mig iväg. Innan På Spåret börjar måste jag ha fått föda som innehåller mer näring än torkat ris. Jag tror även Gissa är hungrig. Hon går och jamar så väldigt. Får väl cykla iväg då då.
Vill bara tillägga innan jag drar att jag gillar Oh Laura och låten "Release Me" väldigt mycket. Den blev förövrigt Årets Låt -07 på P3 Guldgalan förra veckan. Bra val!
Vill bara tillägga innan jag drar att jag gillar Oh Laura och låten "Release Me" väldigt mycket. Den blev förövrigt Årets Låt -07 på P3 Guldgalan förra veckan. Bra val!
måndag, januari 21, 2008
Filmtips
I helgen såg vi en riktig bra film, This is England.
Det gjorde ont ända in i hjärteroten när jag såg den söte lille killen gå omkring och leka helt ensam. *snyft* Jag ger den en 7:a tror jag. Den berörde mig. Jag gillar filmer som berör.
Sen såg vi även Disturbia. Den ger jag en 5:a eller 5 och en halv. Jag gillade den nog för att jag tyckte den var snygg. Sköna bilder att vila ögonen på lixom.
Det gjorde ont ända in i hjärteroten när jag såg den söte lille killen gå omkring och leka helt ensam. *snyft* Jag ger den en 7:a tror jag. Den berörde mig. Jag gillar filmer som berör.
Sen såg vi även Disturbia. Den ger jag en 5:a eller 5 och en halv. Jag gillade den nog för att jag tyckte den var snygg. Sköna bilder att vila ögonen på lixom.
Nostalgitripp
När jag skrev om The Zoo Gang nedanför kom jag och tänka på andra filmer och serier jag gillade som barn. Den här tjejen var ju en favorit. Fick en T-shirt av SM när hon kom hem från USA med Rainbow Bright på som hon sedan lånade av mig och aldrig lämnade tillbaks :(
Rainbow Bright
Care Bears
My Little Pony
Fragglarna <3
He-man
Teenage Mutant Ninja Turtles - Donatello var min favorit, vem var din?
Jag gillade å ena sidan väldigt flickiga serier och filmer och å andra sidan, väldigt pojkiga. Fragglarna, ja de är väl könsneutrala då =) Jag älskade Fragglarna. En gång för bara några år sedan satte jag mig och skulle kolla på dem igen. Då trodde jag inte mina ögon. Det var inte alls bra. Dom sjöng ju bara hela tiden. Det hade jag inget minne av. Man kanske inte ska kolla på sina barnfavoriter och tro att det är bra grejer man satt o kollade på. Man kanske får ta det för vad det är. Barnprogram.
Rainbow Bright
Care Bears
My Little Pony
Fragglarna <3
He-man
Teenage Mutant Ninja Turtles - Donatello var min favorit, vem var din?
Jag gillade å ena sidan väldigt flickiga serier och filmer och å andra sidan, väldigt pojkiga. Fragglarna, ja de är väl könsneutrala då =) Jag älskade Fragglarna. En gång för bara några år sedan satte jag mig och skulle kolla på dem igen. Då trodde jag inte mina ögon. Det var inte alls bra. Dom sjöng ju bara hela tiden. Det hade jag inget minne av. Man kanske inte ska kolla på sina barnfavoriter och tro att det är bra grejer man satt o kollade på. Man kanske får ta det för vad det är. Barnprogram.
Idag kom min handväska....
...eller vänta lite, min kalender menar jag ju.
Den är rosa, min Karen Foster Memory Planner, det är inte så snyggt, måste pimpa den så den blir lite trashigare (vad tänkte jag på när jag tog rosa? Kanske att mossgrön inte är så jävla snyggt det heller?!?!!?). Den saknar datum på kalendersidorna. Det är skit. Varför gör dom så lixom? Ok om man ska använda samma sidor igen och igen, men det gör man inte med en filofax. Man köper refiller! Den är stor som en jäkla väska. Jag måste ha tänkt sjukt fel när jag trodde att den var i handväskevänlig storlek! Det står ju t.o.m på Skaparlusten hur stor den är, att man fyller i datum själv osv, men inte fan läste jag det.
Några saker med den är väl bra också kanske... att den är fylld av trevliga sidor som inte finns i vanliga kalendrar typ matsedel. Presentplanering, måttförvandling osv. Det är ju bra. En annan sak jag tycker är lite mysig ändå är att när den är öppnad (bild 2) ser det ut som en dagbok som tjejen i filmen The Zoo Gang hade, som jag alltid drömde att jag hade själv. The Zoo Gang är förövrigt en riktigt bra ungdomsfilm som jag kollade på varje gång jag var hemma hos pappa. I miss it!
Den är rosa, min Karen Foster Memory Planner, det är inte så snyggt, måste pimpa den så den blir lite trashigare (vad tänkte jag på när jag tog rosa? Kanske att mossgrön inte är så jävla snyggt det heller?!?!!?). Den saknar datum på kalendersidorna. Det är skit. Varför gör dom så lixom? Ok om man ska använda samma sidor igen och igen, men det gör man inte med en filofax. Man köper refiller! Den är stor som en jäkla väska. Jag måste ha tänkt sjukt fel när jag trodde att den var i handväskevänlig storlek! Det står ju t.o.m på Skaparlusten hur stor den är, att man fyller i datum själv osv, men inte fan läste jag det.
Några saker med den är väl bra också kanske... att den är fylld av trevliga sidor som inte finns i vanliga kalendrar typ matsedel. Presentplanering, måttförvandling osv. Det är ju bra. En annan sak jag tycker är lite mysig ändå är att när den är öppnad (bild 2) ser det ut som en dagbok som tjejen i filmen The Zoo Gang hade, som jag alltid drömde att jag hade själv. The Zoo Gang är förövrigt en riktigt bra ungdomsfilm som jag kollade på varje gång jag var hemma hos pappa. I miss it!
fredag, januari 18, 2008
Det är klart det är Newcastle!
Jag äger!
Edit: Jag älskar på spåret. Man lär sig nya saker som man faktiskt kanske kan komma ihåg i framtiden. Bra när man ska spela TP. Idag har jag exempelvis lärt mig att Newcastlebor kallas Geordie's. Har även lärt mig att jag klår Guillo i ämnet Newcastle. Sånt gillar vi!
Edit: Jag älskar på spåret. Man lär sig nya saker som man faktiskt kanske kan komma ihåg i framtiden. Bra när man ska spela TP. Idag har jag exempelvis lärt mig att Newcastlebor kallas Geordie's. Har även lärt mig att jag klår Guillo i ämnet Newcastle. Sånt gillar vi!
torsdag, januari 17, 2008
Snällaste Gunilla!
Idag när jag kom hem från jobbet fann jag ett stort kuvert liggandes på hallhyllan (nej inte hatthyllan, hallhyllan). Det var från snälla Gunilla. Oj va mycket grejer det var i och jag vann ändå bara mellanpriset. Tänk hon som vann stora paketet = 0 Jag blev jätteglad. Perfekta papper och knappar och brads och allt möjligt läckert (Gunilla har du vart inne i min hjärna?). Tack så jättemycket min kära vän! Och inte nog med det, jag fick även ett gulligt kort av henne =)
Hela dagen blev räddat pga Gunilla idag! Tjohooo!
Förövrigt vill jag bara säga att jag ogillar bakåtsträvare och nej-sägare!
(Därmed inte sagt att alla måste säga Ja hela tiden, men kanske nån gång ibland?)
Hela dagen blev räddat pga Gunilla idag! Tjohooo!
Förövrigt vill jag bara säga att jag ogillar bakåtsträvare och nej-sägare!
(Därmed inte sagt att alla måste säga Ja hela tiden, men kanske nån gång ibland?)
tisdag, januari 15, 2008
Onda vågor
Mina fingrar gör inte som min hjärna säger. De fattar fan ingenting. Jag säger ju till dem att sätta långfingret på gul och trycka ner men långfingret sätter sig på röd och trycker ner i stället. Vad är det som är så svårt att förstå? Förr har jag alltid haft ett ganska gott förhållande till mina fingrar, nu hatar jag dem. När de inte förstår mig känns allt jobbigt. Kan ni tänka er hur det känns att inte har fingrar som gör som hjärnan säger. Spela Paint It Black fingrar säger jag och fingrarna spelar nån jäkla hip hop låt som ingen någonsin har hört talas om. Det är bara fel alltihop.
Det har gått i vågor det där med Guitar Hero. Ena dagen är man ganska bra, andra är man sämre än när man började spela. Jag tyckte jag var rätt grym i början. Jag tyckte jag avancerade snabbare än Mattias i vissa låtar (eller åtminstone lika snabbt) men nu när Mattias tagit sig från medelnivå till hard så har jag inte hängt med. I'm stuck! Ungefär som att jag inte kan rita snyggare än en 8 åring. Jag vill inte stanna i utvecklingen i Guitar Hero också.
Snälla!
Det har gått i vågor det där med Guitar Hero. Ena dagen är man ganska bra, andra är man sämre än när man började spela. Jag tyckte jag var rätt grym i början. Jag tyckte jag avancerade snabbare än Mattias i vissa låtar (eller åtminstone lika snabbt) men nu när Mattias tagit sig från medelnivå till hard så har jag inte hängt med. I'm stuck! Ungefär som att jag inte kan rita snyggare än en 8 åring. Jag vill inte stanna i utvecklingen i Guitar Hero också.
Snälla!
söndag, januari 13, 2008
Julgransplundring
Idag har vi varit på julgransplundringskalas hos kusin J och sambon D. Det var trevligt. God mat och dryck och trevligt sällskap. Det trevligaste momentet denna afton var själva plundringen. Vi hade alla fått varsitt litet paket i granen. Det stod ledtrådar på varje paket för vem det skulle tillhöra. Det var klockrena ledtrådar. På min stod det. "You are the singing star, young and sweet, only seventeen...no twentyseven..." På Tias stod det "I'm a guitar hero yes I am, yes I am what, yes I am"... detta var vad som låg i de små paketen:
Guitarherosmurfen
Singstarsmurfen
Vi blev alla mycket glada för våra smurfar. Pappa fick en fotbollssmurf, farfar en baksmurf, Farbror T fick en Skottesmurf och D fick en kortsmurf. Tack så jättemycket kusin J för de söta smurfarna.
Nu är det efterfest som gäller. Kommer ett gäng packade idioter hit om några minuter. Gud hjälpe mig ;)
Guitarherosmurfen
Singstarsmurfen
Vi blev alla mycket glada för våra smurfar. Pappa fick en fotbollssmurf, farfar en baksmurf, Farbror T fick en Skottesmurf och D fick en kortsmurf. Tack så jättemycket kusin J för de söta smurfarna.
Nu är det efterfest som gäller. Kommer ett gäng packade idioter hit om några minuter. Gud hjälpe mig ;)
fredag, januari 11, 2008
Minnesförlust?
Jag kom på, eller Tias sa, att jag nog har bloggat nedanstående foto tidigare.
Jag vet inte? Men skit samma!
Nu är det fredag, tjohoo!
Jag vet inte? Men skit samma!
Nu är det fredag, tjohoo!
torsdag, januari 10, 2008
Pre-Singstar
För mycket mycket längesedan, någon gång förra milleniet, bodde en familj vid namn Mc Andrew i en by kallad Lilla Edet. Det var ingen särskilt anmärkningsvärd familj och byn var i allra högsta grad inte någon man lade märke till. Familjen var mycket road av att sjunga. Då man på den tiden inte hade tillgång till avancerade tekniska prylar såsom Playstation 2-spel fick man helt enkelt uppfinna egna sätt att roa sig på. Ett utav sätten var vad familjen kallade "sjunga i lampan". Uppfinningsrikedomen hos familjen var stor men uppfinningarna var inte på något sätt storslagna eller finnessrika, tvärtom, helt simpla. Man satte på valfri låt (Hotel California) av valfri artist (Eagles) och ställde sig framför den elektriska lampa man hade placerat i lagom höjd i en bokhylla. När sångaren tog ton började även familjen att sjunga. Man riktade sången ner i lampan, på det viset vi idag använder mikrofoner. Det kom naturligtvis inget ljud ur lampan, men det såg ju ut som att de sjöng i en mikrofon. Till sången kunde även andra instrument brukas. Vanligt var trummor och tamburin. Familjen hade många lyckliga stunder med lampan och än idag refereras till denna uppfinning som en av de mest lyckade underhållningsformerna till dags dato.
onsdag, januari 09, 2008
En insikt och en eller ett par irritationsmoment
Idag när jag gick hem från bussen så kom jag till insikt. Jag kan inte scrappa med mönstrat papper. För det mesta kan jag inte scrappa alls men jag kan aldrig scrappa med mönstrat papper. Det ser helt sjukt dåligt ut när jag gör det. Det absolut dummaste med detta är att jag ju faktiskt älskar mina mönstrade papper. Jag ÄLSKAR dem. Att titta på dem, klappa på dem och sortera dem. Det är så sorgligt. Jag känner för att gråta en skvätt nu när jag sätter det på pränt. Fast det är kanske för att jag är på så jämrans dåligt humör?...
Jag kände för att scrappa klart det jag håller på med för tillfället. Jag satte mig på min röda fina stol framför mitt stora fina skrivbord och började limma fast saker. Jag har inga gluedots kvar. Jag har bara fotofix och ett flytande lim. Ett lim från helvetet. Jag fick klistra fast band med fotofix. Hur bra tror ni det blir? Inte så värst. Sen när jag var tvungen att hitta nål och tråd för att sy så ballade jag ur och fick spasmer på alltihop så jag gick ut i köket för att ta itu med disken. Jag diskade så diskstället blev fullt. Under denna tid hann jag bygga upp en ilska som inte var utav denna värld. Det är den ilskan jag sitter och försöker bli av med nu. Tänkte att jag kanske skulle gå ut och gå en sväng för att bli av med ilskan, men nej, klockan är kvar i nio och ikväll SKA jag gå och lägga mig klockan nio så jag inte är så här trött imorn igen...
Idag när jag kom till jobbet märkte jag att jag inte såg ut ur mitt vänstra glasöga. Detta gjorde mig mycket upprörd eftersom jag måste kunna läsa för att jobba. Jag får sitta och trycka upp underdelen av glasögonen så att överdelen av bågen nuddar ögonbrynen när jag ska läsa på mina skärmar. Det är inte bra. Jag behöver verkligen nya glasögon. Både för styrkan och repigheten. Det är dyrt med glasögon. Det värsta är att Tias också behöver ett par. Det blir dyrt gången två det. Omöjligt att lösa en månad som januari...
1...2...3....4...5....6....7.....8....9.....10
Jag kände för att scrappa klart det jag håller på med för tillfället. Jag satte mig på min röda fina stol framför mitt stora fina skrivbord och började limma fast saker. Jag har inga gluedots kvar. Jag har bara fotofix och ett flytande lim. Ett lim från helvetet. Jag fick klistra fast band med fotofix. Hur bra tror ni det blir? Inte så värst. Sen när jag var tvungen att hitta nål och tråd för att sy så ballade jag ur och fick spasmer på alltihop så jag gick ut i köket för att ta itu med disken. Jag diskade så diskstället blev fullt. Under denna tid hann jag bygga upp en ilska som inte var utav denna värld. Det är den ilskan jag sitter och försöker bli av med nu. Tänkte att jag kanske skulle gå ut och gå en sväng för att bli av med ilskan, men nej, klockan är kvar i nio och ikväll SKA jag gå och lägga mig klockan nio så jag inte är så här trött imorn igen...
Idag när jag kom till jobbet märkte jag att jag inte såg ut ur mitt vänstra glasöga. Detta gjorde mig mycket upprörd eftersom jag måste kunna läsa för att jobba. Jag får sitta och trycka upp underdelen av glasögonen så att överdelen av bågen nuddar ögonbrynen när jag ska läsa på mina skärmar. Det är inte bra. Jag behöver verkligen nya glasögon. Både för styrkan och repigheten. Det är dyrt med glasögon. Det värsta är att Tias också behöver ett par. Det blir dyrt gången två det. Omöjligt att lösa en månad som januari...
1...2...3....4...5....6....7.....8....9.....10
tisdag, januari 08, 2008
Bad blogger
God afton gott folk!
Det var ett jäkla tag sen jag bloggade nu. Över en vecka har gått på det nya året och jag har inte sagt så mkt som hej. Nu får det vara slut på bloggtystnaden.
För att uppdatera lite; jobbet är lika tråkigt som vanligt, om inte tråkigare, vore det inte för mina vänner där så vet jag inte hur jag hade stått ut. Jag längtar efter ledighet. Ledighet och hjärngympa. Det känns som att hjärnan krympt sen jag slutade plugga. Det är inte bra. Jag känner mig mindre allmänbildad och inte lika smart. Därför har jag bestämt mig för att börja läsa lite läroböcker från religionen eller statsvetenskapen någon dag. När jag läst ut Potterboken hade jag planerat att bli lite smartare igen. Känns skönt att ha ett mål här i livet.
Sen har jag även bestämt mig för att scrappa mer. Mysmasken har utformat en scrapbudget som jag tycker är väldigt vettig. För varje LO hon scrappar får hon typ 10 dollar (eller vad det var) som hon får köpa nya scrapsaker för. Verkar oerhört smart. Ska nog försöka mig på något liknande. Själv hade jag planerat att scrappa minst en LO i månaden samt födelsedagskort till alla som fyller år. En layout i månaden låter ju väldigt lite men med tanke på att jag oftast inte scrappar mer än typ var tredje månad så är det ändå rätt mkt. Ska försöka bli en snabbare scrappare också, så att saker och ting inte blir liggande i flera dagar på skrivbordet, som nu. Jag tror jag har för höga förväntningar på mig själv och mina alster. Det är lixom inte så jävla viktigt om det inte blir perfekt. Jag tror att om jag bara kommer över den där ångesttröskeln att skapa något som inte är jättesnyggt så går det utav bara farten sen. Man kan ju alltid hoppas det i alla fall.
Så, nu ska jag faktiskt sätta mig vid mitt skrivbord och se om jag kan få till ett avslut på den LO jag håller på med. En scraplift, to get me started.
På återseende!
Det var ett jäkla tag sen jag bloggade nu. Över en vecka har gått på det nya året och jag har inte sagt så mkt som hej. Nu får det vara slut på bloggtystnaden.
För att uppdatera lite; jobbet är lika tråkigt som vanligt, om inte tråkigare, vore det inte för mina vänner där så vet jag inte hur jag hade stått ut. Jag längtar efter ledighet. Ledighet och hjärngympa. Det känns som att hjärnan krympt sen jag slutade plugga. Det är inte bra. Jag känner mig mindre allmänbildad och inte lika smart. Därför har jag bestämt mig för att börja läsa lite läroböcker från religionen eller statsvetenskapen någon dag. När jag läst ut Potterboken hade jag planerat att bli lite smartare igen. Känns skönt att ha ett mål här i livet.
Sen har jag även bestämt mig för att scrappa mer. Mysmasken har utformat en scrapbudget som jag tycker är väldigt vettig. För varje LO hon scrappar får hon typ 10 dollar (eller vad det var) som hon får köpa nya scrapsaker för. Verkar oerhört smart. Ska nog försöka mig på något liknande. Själv hade jag planerat att scrappa minst en LO i månaden samt födelsedagskort till alla som fyller år. En layout i månaden låter ju väldigt lite men med tanke på att jag oftast inte scrappar mer än typ var tredje månad så är det ändå rätt mkt. Ska försöka bli en snabbare scrappare också, så att saker och ting inte blir liggande i flera dagar på skrivbordet, som nu. Jag tror jag har för höga förväntningar på mig själv och mina alster. Det är lixom inte så jävla viktigt om det inte blir perfekt. Jag tror att om jag bara kommer över den där ångesttröskeln att skapa något som inte är jättesnyggt så går det utav bara farten sen. Man kan ju alltid hoppas det i alla fall.
Så, nu ska jag faktiskt sätta mig vid mitt skrivbord och se om jag kan få till ett avslut på den LO jag håller på med. En scraplift, to get me started.
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)