Idag kom Mattsson o väckte mig klockan nio. "Sover du ännu?" frågade han mig. Va fan, varför får man inte sova längre än till åtta på det här bygget, lixom? Jag har inget att gå upp till, direkt. Whatever.
Han informerade mig att jag inte ska träffa onkologen förrän den 14 september. Kroppen måste få vila innan nästa behandling påbörjas. Det kan jag verkligen förstå, även om det känns riktigt jobbigt att det ska ta sån tid. Det jag inte kan förstå är varför mitt möte med onkologen ska dra ut så på tiden. Jag har velat ha svar på hur "planen" för mig ser ut i två veckor nu. Och nu kommer det alltså dröja en vecka till, innan jag får några svar. Så i dagsläget är det detta som gäller: imorgon åker jag hem till Trollhättan och väntar. Det är ju ingen idé att bo kvar här i veckor utan att något görs med mig. Nog för att servicen är god och sängen är bra, men det blir säkert bra hemma också. Jag ska få träffa en arbetsterapeut innan jag åker hem som ska se om vi kan fixa en sjukhussäng till mig där hemma. Det vore ju fanatiskt bra. För att slippa ha extra ont känns faktiskt väldigt viktigt.
Jag har bett alla sjuksköterskor och undersköterskor jag någonsin träffat här att slå ett slag för att jag ska få bo här igen när behandlingen börjar. Alla de jag pratat med är helt underförstådda med varför jag inte vill bo på JK. Jag känner alla här. Det är inte psykiskt påfrestande att komma hit. Det är faktiskt rent ut sagt jävligt skönt och jag tror att om jag skulle bli inlagd på JK så kommer jag må sämre rent psykiskt. Mattsson verkar dock inte lika säker på att det går att göra så som alla andra. Men jag får hoppas att de andra lyckas övertala honom, eller vem det nu är som bestämmer. Jag menar, jag betalar ju. Och jag förstår verkligen om det inte finns plats, då tänker jag inte klaga, men har det bara med teknikaliteter att göra så tänker jag föra lite väsen. Jag har cancer i hela kroppen. Låt mig få bo där jag trivs och känner mig hemma.
Så, imorgon åker jag hem och stannar i åtminstone en vecka, sen vete 17 vad som händer. Det återstår att se. Fortfarande.
9 kommentarer:
Denna eviga väntan. Men skönt att de försöker fixa fram en riktig säng till dig så du kan vila och få nya krafter till den 14:e.
Det är inte så att de vill ha dig på JK för att det är bättre där rent infektionsmässigt? Hoppas det löser sig iaf för de verkar ju så bra där du är nu och det är ju också viktigt för återhämtningen.
Kram
Hej din kämpe. Hur kul som helst att träffa på dig och din far i Söndags. Blev illa berörd över din sjukdom. Hoppas dock att jag hjälper dig själsligt genom att tänka på dig. Känner många i min närhet som begravt cancern för gott. Alla har haft liknande personlighet. Glada och positiva, precis som du Kristin. Det är världens bästa recept. BESEGRA 4699 ska basuneras ut till min omgivning. Jag lovar! Mycket stor kram på dig. /Jonas
GulleDu... Man kan faktiskt fundera på hur dom tänker.Även om dom inte kan påbörja behandlingen, så kan du väl få träffa onkologen å få ställa frågorna och kanske även få några svar. Kram
Kramar om!
Fan för skit-cancern!!! Skickar många kramar till dig!
Kära Kristin!
Läser din blogg och jag beundrar din positiva inställning till sjukdomen. Lider med all den värk du har.
Vill bara att du skall veta att det är fler än jag som vill ge dig en stor kram.
Kramen till dig
Gulle du! Finns i mina tankar! Har klagande gnällande kompisar på fb.. Ibland funderar jag varför vissa saknar totalt ödmjukhet till livet!!
Du har anledning & ha krav & mål & få gnälla!
Ändå låter du så go jämnt!
Hejar på dig !!
Kram
Hata- cancer! :((
Tack finisar! Det värmer som vanligt när ni skickar tankar till mig. Jag blir glad och rörd och är övertygad om att ni gör skillnad i mitt liv.
Jag blev oxå väldigt glad när jag träffade dig Jonas. Knäppt ju :) och roligt! Jag fattar inte att pappa inte kom ihåg dig. Haha. Galme man :)
Skicka en kommentar