Det blir inga bilder i detta inlägg. Jag har en bild på min häl, eller det som en gång var min häl, men jag tror inte att någon vill titta på den bilden. När jag kollade på min häl tidigare idag, då undersköterskan lade om såret, så höll jag på att svimma. Bilden gör för övrigt inte såret rättvisa. Verkligheten är tusen ggr värre. Jag kan ju försöka beskriva hur den ser ut. Ni vet ju hu en fotsula ser ut, en häl. Det är inte så mkt fett och annat på en häl än just hud och kött. Allt kött är i stort sätt borta på en yta som kanske är 3x5 cm. På djupet har de tagit bort kanske 1,5 cm. Då finns det inte mkt häl kvar. Jag har alltså ett stort hål under foten. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur detta ska läka? Doktorn sa att det kan ta ett par månader. Jag kan inte förstå att det kan ta mindre än ett år, så stort hål som det är.
När jag inte tänker på hur det ser ut under foten nu, så har jag inte så ont. För det svider mest bara lite när jag rör foten för mkt. Panodil hjälper fint. Men när jag tänker på hur såret ser ut så mår jag fysiskt och psykiskt illa. Jag ska nu gå till vårdcentralen en gång om dagen och lägga om det här såret. Vissa dagar kommer det behöva tvättas, det ser jag inte fram emot. Jag har inte jättestort förtroende för de som jobbar på vårdcentralen längre och jag betvivlar att de är särskilt vana vid sådana här sår, så jag tror att det kommer göra ont.
Nu måste jag läsa ifall man på något sätt kan skynda på läkningen. Äta nåt bra eller ta några vitaminer eller nåt. Så här kan jag inte gå i flera månader! Jag som precis börjat gå igen. Det är rätt tröttsamt att börja om på nytt igen. Hoppa på kryckor, få spetsfot igen, ja allt det som jag redan jobbat mig igenom en gång. Jävla skit och helvete! Men nu är i alla fall modertumören borta så nu kan inte den ställa till med mer besvär, vilket känns skönt. Nu är det bara att be till högre makter, kungen, eller vem det nu är som bestämmer och be om lycka inför kommande provsvar. Fucking jävla kuk-cancer!
Edit: efter att kollat lite mer noggrannt på såret så inser jag att det inte alls är så djupt som jag trodde. Herregud, då hade ju benet stuckit fram. Nä, det är nog snarare ca 5-6 mm. Mitt ögonmått är inte det bästa, kanske.
5 kommentarer:
ja, jävla kuk-cancer!
Jag hoppas verkligen att du får en bra sköterska på vårdcentralen som är försiktig. När daniel var tvungen att gå till vårdcentralen varje dag pga ett operationssår, eller vad man kallar det, hade han en jättebra sköterska. Det var alltså samma varje dag. Detta var på Stavre, jag antar att du har ngn annan vårdcentral. Får du hoppa på kryckor eller är det rullstol. Jag hade aldrig orkat hoppa runt på kryckor, men det är för att mina händer och axlar inte hade fixat det. Reumatism, du vet.
Nu vet jag itne vad jag ska skriva mer. allt känns lite oviktigt och konstigt att skriva. du fattar säkert. jag hoppas iaf att tiden till provsvaret ska gå undan som bara den! du har väntat tillräckligt!!!!
kram
Så jävla vidrigt och då har jag inte ens sett det for real.
Jag skickar telegram till kungen, högre makter etc efter bra provsvar!
Titta inte på foten, utan googla upp skor som du vill ha på dig när hålet är borta!
Skriv önskelista!
Må så gott så länge
Kram
Med tanke på hur tuff du varit hittills så tror jag hälen kommer att växa till sig fort och fint. Du kommer säkert att få en fin ny häl som på en babyfot. Lite större dock.
När får du provsvaren då? Är det han portvakten som undersöks nu?
kram
Usch jag verkligen lider med dig!
Inte roligt.
Hatar verkligen denna jävla skitsjukdom!!!!
Håller tummarna på provsvaren och att läkningen kommer gå bra.
Styrkekramar från mig
Hej Kristin!
Vet du vad. Första gången när jag kikade in här så hade jag bråttom, bråttom (vilket jag ångrar nu som tusan för jag känner mig superdum) och tittade inte noga. Jag såg och läste frukostinlägget och de två under det. Och gillade det nära sättet du skrev om kalas och trotsigt barn.
Men jag läste inte mer, jag läste inte din presentation, jag läste inte om den förbannande cancern. Och nu sitter jag här och känner mig skitdum, rent ut sagt. Att jag inte såg och att jag inte skrev något. För det är ju så klart att jag känner massor för dig, det du skriver och jag ryser och tänker att det är för jävligt. Att cancer ska finnas och allt du går igenom.
Jag vill bara att du ska veta att jag inte såg. Inte att jag bara dumt ignorerade. Och du, jag tänker på dig och hoppas att allt blir bra.
Sköt om dig,
varm kram Sofia
Skicka en kommentar