Återbesök nr 2

Idag var det dags för återbesök nummer 2 på Sahlgrenska. Allt gick som smort. Dr Jan tittade på min fot och konstaterade att det såg ganska bra ut men han ville ändå ge det en månad till innan han beslutar vad han ska göra i nästa steg. Nästa steg är alltså att operera bort tumören (som egentligen är ett födelsemärke). Han har två alternativ att välja mellan och båda känns så där kul. Alternativ 1: skära bort tumören med god marginal (någon centimeter runt om) samt det lilla födelsemärke som är bredvid tumören och sedan transplantera hud ifrån benet och sätta fast på hälen. Alternativ 2: skära bort tumören samt kringliggande födelsemärke med god marginal och sedan låta huden läka ihop av sig själv.

Fördelen med alternativ 1 är att såret läker ihop fortare, jag får alltså ny hud snabbare. Det är väl också den enda fördelen med alternativ 1. Hudtransplantation ska nämligen vara sjukt smärtsamt. Här och här kan man se hur det går till. Känsliga läsare varnas! Dr Jan tycker inte att alternativ 1 är särskilt bra just i mitt fall eftersom den hud som man skulle använda sig av aldrig skulle kunna motsvara den hud som finns under foten. Huden man har under foten är stötdämpande och väldigt tjock jämfört med all annan hud. Han tycker i så fall att alternativ 2 är bättre för mig, men han är ändå inte helt hundra eftersom tumören sitter just där den sitter och det kommer göra mkt ont när jag går. Han sa iofs att eftersom jag redan nu går på tå och har gjort så i flera månader så kanske jag är såppas van att jag inte kommer ha så ont utav det. Båda alternativ innebär alltså smärta. Frågan är bara hur mycket smärta...? Men det dröjer alltså minst en månad innan jag får reda på vad han bestämmer sig för. Han ska bla tala med plastikkirurger och höra vad dom tycker. Jag föredrar iaf helt klart alternativ 2.

Då man på vårdcentralen gjorde biopsin utav födelsemärket så använde man ju lokalbedövning och jag kan säga att jag är mer än rädd för att behöva ta en spruta till i hälen för det var fantastiskt smärtsamt, så därför frågade jag min tomte till doktor hur man bedövar vid en operation som den jag ska genomgå. Han sa då att man använder sig utav ryggmärgsbedövning. Då blev jag inte direkt jublande glad, men ändå glad att slippa bli stucken i foten igen. Jag frågade dock om man inte kunde få bli sövd och då sa han att "jo, om du tycker att det känns bättre och slipper obehag och smärta, så söver vi dig naturligtvis". Det kändes underbart! Den operationen kan ju ta max en halvtimme och att vara sövd en så kort tid kan ju inte vara alltför jobbigt så jag tar tusen ggr hellre en narkos än nålar i rygg (min erfarenhet av ryggmärgsbedövning är inte den bästa) eller fot.

Vilket alternativ det än blir så kan jag i alla fall räkna med att hoppa på kryckor ett bra tag till. Jag tror inte jag kommer kunna gå normalt ens till sommaren. Det känns ju inte så kul men huvudsaken är att skiten jag har i foten försvinner. Återbesök nummer 3 blir någon gång i vecka 5. Den som lever får se vad som beslutas då.