21 - Ett annat ögonblick

Ögonblicket då jag fick veta att det faktiskt var cancer jag hade i foten kommer jag aldrig glömma. Trots att jag känt på mig att det skulle vara cancer så var det aldrig så att jag riktigt på allvar kunde föreställa mig hur det skulle kännas när jag fick svaret. Det kändes som att magen vände sig ut och in. Jag fick fysisk smärta i hjärtat. Jag kunde i det ögonblicket bara tänka på döden. En stor, hemsk, mörk ondska kom och slukade upp allt som var jag. Jag grät floder i örat på sköterskan jag talade med i telefonen. Hon tyckte att jag skulle komma in till vårdcentralen och prata med en läkare. Jag tackade nej men valde senare att gå dit i alla fall, vilket naturligtvis var bra. Men i det ögonblicket så kunde jag inte röra mig. Det kändes som att mitt liv tog slut. Det är ett ögonblick jag önskar att jag aldrig hade fått uppleva, men är det ögonblick jag minns tydligare än alla andra och förmodligen kommer minnas för evigt.

Idag, när jag skriver detta och tänker tillbaks på den dagen, så får jag samma känslor som jag fick då. Hjärtat bultar hårt och magen blir varm. Liknande symptom fås vid känslor av lycka, men då gör de inte ont. Inte på samma sätt.