And the Oscar goes to... Part II

Igår klämde vi två nya rullar på Oscar-listan, The Social Network och 127 Hours. Båda två bra filmer. The Social Network handlar förstås om Facebook och dess grundare Mark Zuckerberg; världens yngsta miljardär. Den var underhållande men lite jobbig. Jag ger den en 7:a. En 6:a får 127 Hours som handlar om Aron Ralston som fastnar i en skreva i ett berg och sågar av sig armen för att komma loss. Den var faktiskt inte så obehaglig och jobbig att titta på som jag hade föreställt mig utan i stället ganska ljus och fin. James Franco gör ett riktigt bra jobb i huvudrollen, han kan mycket väl få en Oscar för den.

Förra veckan såg vi The Kids Are All Right med Annette Bening, Julianne Moore och Mark Ruffalo i de stora rollerna. En riktigt bra film. Rolig, sorglig, ljus och mysig. Se den! Till skillnad från vad Akademin tycker så anser jag att Julianne Moore gjorde en jäkligt bra gestaltning av sin karaktär och hon förtjänar en nominering för sin prestation. I stället har både Bening och Ruffalo fått var sin nominering. De var bra de också, men Moore gjorde ngt speciellt, tyckte jag. Jag har gett betyget 8. Känner mig lite osäker på det. Inception gav jag ju 8,5 men i hjärtat tror jag The Kkids Are All Right leder listan. I hjärnan leder fortfarande Inception.

Så här ser min lista ut: (betygen kan komma att ändras)

* Inception - 8,5
* The Kids Are All Right - 8
* Black Swan - 7
* The Fighter - 7
* The Social Network - 7
* Toy Story 3 - 6
* 127 Hours - 6
* True Grit -
* The King's Speech -
* Winter's Bone -

Müsli

Vi har en ny familjemedlem. Han heter Müsli och är 8 veckor gammal. Han är en dvärgvädur och han är väldigt snäll. Jag skriver mer om Müsli en annan dag. Men ni kan få se hur han ser ut när han äter en bit bröd och när han ligger och vilar sig. Inte visste jag att kaniner sov på sidan. Sjukt gulligt.

22 - Det här upprör mig

Det finns så himla många saker som upprör mig och jag orkar inte gå igenom dem alla så jag tänker nämna det jag på senare tid gått runt och irriterat mig på ganska mkt. Det är ingen stor grej, men ack så irriterande.

"Ni budar på en helt ny blablabla". Vadå budar? Att buda någonting innebär att man sänder någonting med ett bud. Ett cykelbud till exempel. Buda är inte samma sak som bjuda. Det heter "ni bjuder på en helt ny blablabla". Capiche!?!?!?!

På skisstadiet

And the Oscar goes to

Idag bestämde jag mig för att se alla filmer jag inte sett ännu som blivit nominerade till "Bästa Film" till Oscarsgalan. Vi gick ut starkt med "The Fighter" med Mark Wahlberg och Christian Bale. En bra film. Tragisk, men med otroligt bra skådespeleri. Jag ger den en 7:a. Bale är ju nominerad till "Bästa manliga biroll" och det förstår jag. Tidigare har vi sett "The Black Swan", "Inception" och "Toy Story 3". Inception är än så länge i toppen på min lista, även om Black Swan var väldigt spännande. Natalie Portman är en av mina absoluta favoriter så det skulle vara roligt om hon vann pris för "Bästa kvinnliga huvudroll".

Så här ser min lista ut: (betygen kan komma att ändras)

* Inception - 8,5
* The Kids Are All Right - 8
* Black Swan - 7
* The Fighter - 7
* Toy Story 3 - 6,5
* 127 Hours -
* The Social Network -
* True Grit -
* The King's Speech -
* Winter's Bone -

Målen men inte medlen

När man inte har medlen att köpa en Olle Baertling tavla, eller litografi för den delen, så får man göra sig en egen. Så idag fick jag äntligen tummen ur att göra en liten remake utav den här extremt snygga tavlan. Jag hade ingen så smal och hög canvas så jag tog det jag hade. Och tittar man inte jättenoga på hur den är målad, så blev den nästan snygg ;)

Gratis är gott

Tydligen kan man få gratis tamponger hemskickade varje månad och allt man behöver göra är att svara på några frågor efter varje paket man fått. Eller nåt sånt. Jag är på!

Rörelsefrihet

Ursäkta mig men är hon allvarlig den där Lindexkvinnan?

Det känns lite bittert ändå

Nu går mina klasskamrater snart ut på vfu igen. Jag känner mig avundsjuk. Jag vill också träffa barnen igen. Jag tyckte så mkt om dom och dom tyckte mkt om mig. Jag lovade dom att jag skulle komma tillbaks igen efter jul och nu kommer jag inte kunna hålla det löftet. Skittrist! Sen så oroar jag mig också för hur sjutton det kommer bli när sjukskrivningen tar slut. Jag kan ju inte hoppa på skolan igen helt plötsligt eftersom jag missat så mkt vilket betyder att jag kommer få byta klass och börja om till hösten och det känner jag inte alls för. Jag gillar ju min klass o trivdes i den. Nää, jag känner mig less på det här. Allt bara förskjuts och det blir ingen ordning alls på saker o ting. Kass som fan är vad det är! Bleh.

- bloggar hippt med min Iphone

Love you 'till the end

All I can say
I love you 'till the end

Framsteg

Fantastiskt! Blir nästan gråtfärdig!

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8446108.ab

21 - Ett annat ögonblick

Ögonblicket då jag fick veta att det faktiskt var cancer jag hade i foten kommer jag aldrig glömma. Trots att jag känt på mig att det skulle vara cancer så var det aldrig så att jag riktigt på allvar kunde föreställa mig hur det skulle kännas när jag fick svaret. Det kändes som att magen vände sig ut och in. Jag fick fysisk smärta i hjärtat. Jag kunde i det ögonblicket bara tänka på döden. En stor, hemsk, mörk ondska kom och slukade upp allt som var jag. Jag grät floder i örat på sköterskan jag talade med i telefonen. Hon tyckte att jag skulle komma in till vårdcentralen och prata med en läkare. Jag tackade nej men valde senare att gå dit i alla fall, vilket naturligtvis var bra. Men i det ögonblicket så kunde jag inte röra mig. Det kändes som att mitt liv tog slut. Det är ett ögonblick jag önskar att jag aldrig hade fått uppleva, men är det ögonblick jag minns tydligare än alla andra och förmodligen kommer minnas för evigt.

Idag, när jag skriver detta och tänker tillbaks på den dagen, så får jag samma känslor som jag fick då. Hjärtat bultar hårt och magen blir varm. Liknande symptom fås vid känslor av lycka, men då gör de inte ont. Inte på samma sätt.

Normalsmurfen funderar

...och i bakgrunden kan man se Kokettsmurfen stå och beundra det vackraste han vet. Ack, om man finge vara Kokettsmurfen för en dag, tänker normalsmurfen och funderar vidare.

Sänggavel

Idag har jag lärt mig att det inte går att fotografera inredning utan vidvinkel. Därför har jag inte kunnat fota vår nya (gamla) sänggavel som är utav den här typen fast mer snirklig. Men jag kunde fota macro och då kunde jag fota ett reafynd från H&M Home. 79 spänn för detta finfina påslakanset i mjukaste bomull. Jag älskar påslakan. Skulle kunna gå i timmar på IKEA och bara känna på påslakanen. Jag är dock lite kräsen och påslakanset för 79 kronor brukar inte vara så mjuka och sköna så det var en chansning, men det blev lyckat.

Kristin ♥ Gerberor

Idag kom Mattias och Theo hem med en fin liten gerbera till mig. Sånt gillar vi. Jag älskar gerberor. Näst efter prästkragen så måste ju gerbera vara den gladaste blomman. Man blir ju glad i hela kroppen när man tittar på den. Ljuvligt.

Mokkasin

Bilden lånade jag ifrån Mokkasins blogg.

Idag har jag funnit en ny internetkärlek i form av en liten Mokkasin. Mokkasin finns bara i verkligheten (fyndigt) men de har en blogg och där kan man just nu vinna fina priser. Jag ämnar vara en utav de som vinner. Ämnar du? Här läser du hur du gör för att vara med och tävla.

5 snabba

1. Love you 'till the end - The pogues
2. Indestructible - Robyn
3. Awake my soul - Mumford & Sons
4. Starlight - Muse
5. Run - Snow Patrol

Du är vad du föds till, eller?

Jag har läst och funderat mycket kring genus de senaste dagarna. Främst eftersom att jag hjälpt min kära vän och tillika f.d svägerska Annelie (ja, jag samlar på f.d svägerskor) med en uppgift i skolan. Det här med genus är så sjukt intressant och till viss mån även sjukt upprörande.

När människan föds så föds hon till man eller kvinna, i vissa fall till både och, men hon föds alltså till en biologiskt förutbestämd sort, så att säga. Men, det är också allt hon föds till. Allt det andra, alla de kvinnliga och manliga attribut hon får har hon inte fötts med. De tilldelas hon. När det kommer ut en 3 kilos, hal, liten människa så är det bara just en människa med antingen snopp eller snippa det är. Vi som tar emot denna människa väljer att lägga den i ett fack fullt av olika egenskaper. Har människan snippa så hamnar hon i det rosa facket med allt vad det innebär. Har människan snopp så hamnar han i det blå facket. Med dessa färger kommer en hel rad förväntade och påtvingade egenskaper.

Om vi lägger människan i det blå facket så det strängt förbjudet att tex leka med dockor, ha långt hår eller visa att man har mer känslor än en sten. Och vice versa så klart om man hamnar i det rosa facket. Fast i det rosa facket har man lite mer frihet. Lite fler saker att välja på. För visst kan en flicka leka med bilar utan att alltför många ögonbryn höjs. Men för jösse namn, se upp om din pojke tycker så mycket om den docka han fick i julklapp att han sover med den i sängen varje natt!

Det som förvånar mig mest är när människor födda på 70-talet eller senare, människor som borde vara upplysta, är så galet inskränkta och bakåtsträvande att de inte kan tänka sig att sätta på en pojke en rosa t-shirt. Rosa är en färg! Vem har bestämt att det är en kvinnlig färg? En färg som bara tjejer får ha på sig? Helt otroligt egentligen hur en färg kan vara så laddad. Jag kan i min vildaste fantasi inte förstå mig på sådana människor. Alla de människorna borde faktiskt ta och utbilda sig. Öppna ögonen. Du gör ditt barn en otjänst om du hela tiden placerar det i flick- eller pojkfacket.

Det som är så skönt med att ha en liten människa på två år i sin närhet är att han inte bryr sig ett piss om ifall hans lekar får det att sticka i ögonen på någon. Han leker med det han tycker är roligt och ska därför ha möjligheten att prova på allt. Ska jag då som förälder inte köpa en docka till honom så att han får testa att leka med en sådan? Och egentligen, varför är en docka en typiskt flickig leksak? Ska inte pojkar också ta hand om barn när de blir vuxna? Ska inte pojkar utveckla empati och sympati för andra? Måste killar leka med bilar och springa runt och härja i hemmet? Måste flickor sitta fina på sina rum och leka kafferep med Skrållan? Jag tror att barn som bara uppmuntras att prova de saker som vi har bestämt är passande för dem, förlorar otroligt många upplevelser. Det trista med att ha ett barn på två år i sin närhet är att man vet att han snart kommer få frågor om sina leksaker och sina kläder som han inte kommer förstå. Och det är inte de andra barnen som kommer ställa de där frågorna, det är de vuxna. "Men, varför leker du med en docka, du är ju kille!" "Inte ska väl du måla naglarna röda, då ser du ju ut som en tjej" osv osv... listan kan göras oändlig.

Vad spelar det för roll vad våra barn har för kön? Varför är det så farligt om du inte ser om barnen som leker i sandlådan är pojkar eller flickor? De är väl människor, eller hur?!

Afraid of the dark?

För några dagar sedan märkte vi att Theo började bli väldigt ledsen och orolig då han skulle lägga sig. Eftersom han fick en liten nattlampa när han fyllde två så tänkte jag att vi kunde testa och se om han blev lugnare med den och ett tag såg det ut som att det skulle funka. Men i fredags sa Theo till mig att inte stänga dörren när jag skulle gå ut ur rummet efter nattningen och så har det varit sen dess. Naturligtvis låter vi dörren vara öppen så att han inte ska vara rädd. Men nu verkar inte heller det räcka längre. Han har jättesvårt att somna och är ledsen länge, trots att vi är i rummet. Hoppas det här går över snart, för det är bannemig inte roligt att se sin lille kille så ledsen och rädd.

Turkos macro

Jag har fotograferat leksaker idag eftersom jag tänkte sätta upp bilder på Theos lådor så han vet vad de innehåller och på så vis blir det lättare för honom att hitta och städa. Tanken är ju god iaf, sen återstår det att se hur det blir med städdelen ;)

När jag ändå var i fart med att fota leksaker så testade jag mitt macro-objektiv (Sigma 50mm 1:2.8) lite också. Det är ett bra objektiv men det har ibland ganska svårt att hitta fokus i autoläget, därför har jag fått fokusera manuellt. Dessa båda bilderna är tagna med manuell fokusering och det är faktiskt första gången jag fotat så.

20 - den här månaden

När jag började med den här grejen så var det november. Nu är det januari och det är dags att tala om hur jag känner för den här månaden. Både november och december, som ju redan passerat, är två månader jag gillar. Januari däremot är den månad jag tycker minst om. Nästan ett helt år kvar till födelsedag och jul. Den är lång och mörk. Fattig och händelselös. Nä, januari är verkligen inte en månad för mig.

19 - detta ångrar jag

Jag gjorde ett liknande inlägg i en sån här bloggutmaning för några år sedan och det är inte så mkt annat jag ångrar idag. Jag försöker att inte ångra så mkt, för det är lixom ingen idé och man blir mest bara bitter. Jag vill inte vara bitter. Jag tror på att försöka se framåt ist för bakåt men visst finns det ett par saker jag skulle gjort annorlunda idag om jag hade fått göra om dem. Jag skulle tex ha pluggat mer i gymnasiet för att få bättre betyg och på så sätt slippa göra högskoleprovet var femte år... men som sagt, det funkar ju inte att tänka så. Ist försöker jag tänka som så att jag blir liiiite smartare efter varje gång jag gör högskoleprovet. Hahaha.

Återbesök nr 2

Idag var det dags för återbesök nummer 2 på Sahlgrenska. Allt gick som smort. Dr Jan tittade på min fot och konstaterade att det såg ganska bra ut men han ville ändå ge det en månad till innan han beslutar vad han ska göra i nästa steg. Nästa steg är alltså att operera bort tumören (som egentligen är ett födelsemärke). Han har två alternativ att välja mellan och båda känns så där kul. Alternativ 1: skära bort tumören med god marginal (någon centimeter runt om) samt det lilla födelsemärke som är bredvid tumören och sedan transplantera hud ifrån benet och sätta fast på hälen. Alternativ 2: skära bort tumören samt kringliggande födelsemärke med god marginal och sedan låta huden läka ihop av sig själv.

Fördelen med alternativ 1 är att såret läker ihop fortare, jag får alltså ny hud snabbare. Det är väl också den enda fördelen med alternativ 1. Hudtransplantation ska nämligen vara sjukt smärtsamt. Här och här kan man se hur det går till. Känsliga läsare varnas! Dr Jan tycker inte att alternativ 1 är särskilt bra just i mitt fall eftersom den hud som man skulle använda sig av aldrig skulle kunna motsvara den hud som finns under foten. Huden man har under foten är stötdämpande och väldigt tjock jämfört med all annan hud. Han tycker i så fall att alternativ 2 är bättre för mig, men han är ändå inte helt hundra eftersom tumören sitter just där den sitter och det kommer göra mkt ont när jag går. Han sa iofs att eftersom jag redan nu går på tå och har gjort så i flera månader så kanske jag är såppas van att jag inte kommer ha så ont utav det. Båda alternativ innebär alltså smärta. Frågan är bara hur mycket smärta...? Men det dröjer alltså minst en månad innan jag får reda på vad han bestämmer sig för. Han ska bla tala med plastikkirurger och höra vad dom tycker. Jag föredrar iaf helt klart alternativ 2.

Då man på vårdcentralen gjorde biopsin utav födelsemärket så använde man ju lokalbedövning och jag kan säga att jag är mer än rädd för att behöva ta en spruta till i hälen för det var fantastiskt smärtsamt, så därför frågade jag min tomte till doktor hur man bedövar vid en operation som den jag ska genomgå. Han sa då att man använder sig utav ryggmärgsbedövning. Då blev jag inte direkt jublande glad, men ändå glad att slippa bli stucken i foten igen. Jag frågade dock om man inte kunde få bli sövd och då sa han att "jo, om du tycker att det känns bättre och slipper obehag och smärta, så söver vi dig naturligtvis". Det kändes underbart! Den operationen kan ju ta max en halvtimme och att vara sövd en så kort tid kan ju inte vara alltför jobbigt så jag tar tusen ggr hellre en narkos än nålar i rygg (min erfarenhet av ryggmärgsbedövning är inte den bästa) eller fot.

Vilket alternativ det än blir så kan jag i alla fall räkna med att hoppa på kryckor ett bra tag till. Jag tror inte jag kommer kunna gå normalt ens till sommaren. Det känns ju inte så kul men huvudsaken är att skiten jag har i foten försvinner. Återbesök nummer 3 blir någon gång i vecka 5. Den som lever får se vad som beslutas då.

And so it begins

Det nya året har börjat. Det börjar med feber, nästäppa, hosta, halsont OCH ryggskott. Det är för att man ska veta att man lever. Och just det ja, cancern och kryckorna är kvar. Det är humor det här. Gott nytt år ;)

Imorgon är ett annat år

Förra året bestämde jag mig för att lära mig virka år 2010. Det var mitt nyårslöfte. Lärde jag mig virka 2010? Nej, självklart inte. Därför tänker jag inte ge några nyårslöften inför 2011, inte ens enkla, roliga sådana. Det enda jag tänker säga är att jag har en plan. En plan för mig och min kamera. Och några av mina vänner...

Gott Nytt År, låt oss hoppas att 2011 blir ett betydligt trevligare år än 2010. Fler otrevligheter kan inte drabba en och samma familj. Det håller inte. Peace, out!

It's a freakin' struggle!

Man blir ganska matt. Ja, det blir man.

Mamman: sov gott, Theo!
Sonen: näeäää
Mamman: nu ska mamma också sova middag
Sonen bankar med nappen i väggen
Sonen: Mammaaaaaa!
Mamman: lägg dig ner och sov nu Theo!
Sonen: nääääeäääää.
Sonen: Lilla mamma akta dig, akta dig, akta dig, annars tar jag diiiigggg!
Mamman skrattar, suckar och sätter sig ner i soffan och undrar när denna nya, härliga nattningsrutin ska ta slut...

Dockan heter Lisa

Theo fick en docka av morfar i julklapp. Han har valt att kalla dockan för Lisa. Lisa är ett bra namn. Theo älskar sin Lisa. Hon har varit med överallt sen julafton. I sängen, hos farbror Toby, vid matbordet... ja, överallt. Han byter ofta blöja på Lisa, vilket jag finner ganska underhållande eftersom han hatar när han själv måste byta blöja. Antagligen ger han igen på Lisa. Stackars, stackars Lisa.

On another note... mitt pekfinger är shoppingsuget. Jag spanar mellandagsrea på nätet och idag fann jag till exempel lite leksaker till Theo och hans spis och så fann jag påslakanset till mig och Mattias. Mellandagsrea är rätt skönt när man sitter hemma och shoppar. Aldrig annars.

Lite för lite jul

Det känns som att det blev alldeles för lite jul i år. Jag känner mig inte klar med den. Konstigt.

Under construction...

Bloggen ser lite märklig ut, bilderna får inte plats. Håller på att justera detta...

Walking in a winter wonderland

En fröjdefull jul

Vill önska mina vänner i bloggland, en fröjdefull och god jul. Hoppas ni får spendera den med era nära och kära. Själv skall jag nu gå ner i gillestugan och väcka min sjusovande son som äntligen fått lite sovmorgon efter en hård arbetsvecka. Puss och kram på er, från oss.

18 - Min favoritfödelsedag

Det var 1989. När jag vaknade på morgonen så såg jag att det låg ett papper på golvet. På pappret var det ritat en pil. Sedan såg jag att det låg flera papper på golvet och alla hade de pilar på sig. Pilarna ledde mig runt i lägenheten, in och ut ur olika rum. I ett utav rummen låg det ett födelsedagskort. När jag vandrat runt en stund så ledde pilarna in i vardagsrummet och där stod ett stort paket i soffan. I paketet låg ett Nintendo. Så glad har jag nog aldrig blivit förr och kommer förmodligen aldrig bli igen. Kärleken till Nintendot var omedelbar och kärleken har hållit sig i, och kommer förmodligen aldrig dö. Kristin ♥ NES = Sant.

17 - Mitt favoritminne

Jag kan i ärlighetens namn inte säga vilket som är mitt favoritminne. När jag tänker på roliga saker jag upplevt så poppar så många olika minnen upp. Jag vet inte vilket jag ska ta. Jo, nu vet jag!

2003 besökte jag Hultsfredsfestivalen för första och sista gången. Det var verkligen både jävligt bra och jävligt dåligt. Det regnade, jag fick min första halsbränna due to konstant vindrickande, men jag upplevde även lyckorus av sällan skådat slag. Jag såg Radiohead för andra gången och det var så bra att man lixom började gråta. Jag såg Dave Gahan och sa efter konserten att "om jag dör nu, så dör jag lycklig". Jag såg Mando Diao och hela marken vibrerade. Jag såg The Hives och gitarristen rockade så hårt att han började blöda. Och så såg jag The Streets och det var magiskt... Dessutom glömde jag min sovsäck, det regnade in i tältet och jag missade flera band jag ville se. Men fy fan vilket minne. Både de bra och de dåliga delarna av detta minne älskar jag.

16 - Min första kyss

...är inget jag vill dela med mig av här :p

Books for everyone!

Jo men varför inte? Min son är galen i böcker, i omgångar. Vissa dagar vill han läsa alla böcker han äger, andra dagar är det bara traktorer på You Tube som gäller. Men att få ett helt gäng med fina böcker så här i juletider är ju aldrig fel. Därför tävlar jag om detta fina paket på Bokunge-bloggen! Jag vet inte varför jag aldrig köpt en Stina Wirsen-bok till Theo, jag har ju fingrat på dem mången gång... hoppas på att få en nu då. Och "Allra käraste syster" då, suck så fin.

Sweetlips

Det verkar som att vi blir hemma tillsammans i morgon, jag och Sweetlips. Han är krasslig. Hostar illa och snorar mycket. Han har visserligen inte feber men jag tror ändå det får bli sjukstuga.

15 - Mina drömmar

Mina drömmar just nu är inte av den storslagna sorten man kanske vanligtvis förknippar drömmar med. Jag tycker jag begär så himla lite...

Allt jag drömmer om är att få leva i många, långa år till. Jag vill inte lämna min son utan en mamma. Det är det enda jag drömmer om. Jag skiter i karriär (som om jag någonsin drömt om en sådan), pengar, hus osv, bara jag får finnas i min sons liv tills jag är gammal och grå. Jag drömmer om att ge min son en rolig barndom, ett underbart liv. Jag vill inte missa hans liv. Jag vill att han ska minnas mig. Jag kräver det. Jag tänker inte bara vara några fotografier och brev i en låda. Jag vill finnas här på riktigt. Jag vill kunna ge honom en kram när han behöver det. Jag vill hjälpa honom med läxorna på högstadiet, jag vill träffa hans första flickvän, jag vill se hur han ser ut som vuxen.

Det är allt jag drömmer om... och den här drömmen ska jag se till att den slår in!

Sug på den, fucking jävla kukcancer!

14 - Besattheter

Jag är en person som väldigt lätt snöar in på saker. Jag blir lite besatt, faktiskt.

Just nu är jag kanske inte direkt besatt av något särskilt eftersom jag så sällan gör något nytt eller träffar några människor eller ens går utanför dörren, men det jag senast var besatt utav var helt klart loppisar. Jag älskar att besöka loppisar. Jag skulle kunna vandra runt i second hand-butiker i timtal. Jag söker alltid med ljus och lykta efter stringhyllor, trots att jag har två stycken. Jag söker efter turkosa ting och allmänna saker i teak. Jag drömmer just nu om att få besöka Erikshjälpen innan jul för att kolla efter lite ljuslyktor och mysiga gamla dukar. Gamla dukar leder mig osökt in på en liten besatthet jag faktiskt har just nu; en gammaldags jul. Jag har några saker på g, men fler saker måste till för att få det som jag vill ha det. Synd bara att jag förmodligen inte får far min att köpa en riktig gran ist för den där bedrövliga plastgranen de behagar ställa fram nu för tiden ;) men jag kanske ska bearbeta lite...

Kristin ♥ loppisar = sant

13 - Den här veckan

Den här veckan har faktiskt varit ganska innehållsrik. Besök av god vän, lek med son och framförallt lussekattsbakning. Synd att lussekatter inte är så goda. Det smakar verkligen inte mycket alls och eftersom vi inte gillar saffran så smakar det ännu mindre. Vi hade tänkt lägga i kardemumma i dem men det glömde vi visst. Theo gillade dem när de var nybakta men dagen efter så sa han att de smakade dåligt. "Bläää, dåligt!"

Pepparkaksgubben

Jag ogillar verkligen att fotografera inomhus på vinterhalvåret. Jag får inte till det. Dessutom var modellen inte på sitt lugnaste humör. Men han är allt bra söt, vår lille pepparkaksgubbe :)

12 - I min handväska

Jag Ä L S K A R min handväska. Inhandlad på Åhléns i somras. Den är inte särskilt innehållsrik just nu eftersom jag inte kan använda den när jag hoppar på kryckor, då är det ryggsäck som gäller, men om man i all hast slänger ihop lite grejer som vanligtvis kan ligga i den så kan det se ut så här. En vanlig dag ligger det dock betydligt mer saker i den.

11 - Mina syskon

Min bror och jag har kramats om samma mamma, men inte samma pappa. Min bror heter Robban. Eller egentligen Robert, men det vill han inte kännas vid. Robban är snäll. Det har alla alltid tyckt. När jag var liten så sa alltid mina släktingar till mig att "Robban, han var ett sånt snällt barn", precis som att jag inte var det?! Mysko.

Robban är 8 år äldre än mig. Så stor åldersskillnad kan vara mkt bra. Som exempel kan ges att vi aldrig "syskonbråkat" så som syskon i ålder nära varandra gör. Vi har aldrig jagat varandra med kniv (ja, det finns sådana exempel) eller sagt "jag hatar dig" till varandra. Det är jag mycket tacksam för. En tråkig sak med stor åldersskillnad är att vi inte fick den där otroligt nära "kompiskontakten" som många syskon får som det bara är ett par år emellan.

Min bror är hårdrockare. Fatta att det var fräckt när man var yngre. Han hade världens vackraste, rödaste, finaste, tjockaste hår. När han klippte av det, vilket han gjorde då han var runt 30, så försköt jag honom i ett par dagar. Min bror tyckte aldrig om sin hårfärg. Jag älskade den. Jag tror det är därför jag är så förtjust i Theos hår, jag är så glad att han fick rött hår. Min bror gick alltid omkring i söndriga jeans och jeansjacka med ett dussintals märken på. Han hade även en fräck väst som han skrivit "Metallica" och "Testament" och såna coola bandnamn på. Jag minns att han ofta satt och skrev olika bandnamn på papper med spritpenna. Han övade sig antagligen.

Det år min bror skulle fylla 22 år fick han en son. Jag fick en brorson. Han heter Sebastian. När jag skulle fylla 22 år så festade jag varje helg. Kontraster, mina vänner. Jag har läst att man får barn vid ung samma ålder som ens mamma själv fick barn och det stämmer ganska väl in på oss. Mamma var ung, yngre än Robban, då hon fick honom. 20. När jag kom var hon 28. Robban var ung och jag var 28. Freaky! Sebastian är idag 16 år och jag fattar ingenting. Hur gick det till. Jag är ju fortfarande 19?!?

Min bror äger en musikaffär. Det är käckt med tanke på att Theo ska bli professionell musiker när han blir stor. Eller vänta lite nu... Rock 'n Roll = sex and drugs. Nej, nej. Det ska han inte bli, men det är ändå bra att ha en musikaffär i släkten. Jag har alltid varit väldigt stolt över min bror, (när jag var liten var jag nog lite kär i honom), men jag tror inte han vet om det. Men det vet han nu. I'm proud of you brotha!

10 - Det här hade jag på mig idag

Det blir lixom inte mkt mer än mysbyxor och t-shirt dessa dagar. Det är det jag alltid har på mig när jag kommer innanför dörren. Jag ogillar hårda, obekväma kläder som jeans när jag ändå bara ska vara hemma och just nu är det det enda jag är. Det blir ingen helkroppsbild utan huvud eftersom jag 1. tycker det är astöntigt 2. inte borde visa hur jag ser ut just nu 3. inte har ett laddat batteri till kameran.

Min grej

Jag vet precis vad jag gillar för bilder. Närbilder, eller relativt nära bilder och bilder som inte är centrerade. Jag är inte mycket för traditionella porträtt där en person sitter rakt upp och ner och fotografen står mitt framför och fotar rätt på. Nej, jag gillar lite annorlunda bilder. Jag fick ett macro-objektiv av Farbror T, Kusin J och Kusinsambo D, när jag fyllde 30 och det blev jag mycket glad för. Nu kan jag ta närbilder. Oj så nära man kan fota. Har inte använt det på riktigt ännu utan testade det bara när jag fick det men ja, jag gillart!

09 - Min tro

I denna kropp finns ingen tro öht, men ändå ber jag gud om hjälp ibland. Konstigt det där. Jag ber om hjälp av något jag inte tror finns. Det enda man kan tro på här i världen är sig själv, kärleken och att man ska ha en jävla massa tur.Ibland önskar jag dock att jag var troende eftersom de personerna verkar ha det mycket lättare att hantera sorg och förödelse. Det är ju väldigt praktiskt att kunna skylla på gud när något går dåligt. Eller tacka gud när något går bra. Man kan på så sätt förskjuta allting till en högre makt som råder över ens liv och mena att man inte själv kan ansvara för det som händer.

Ärligt talat så tror jag att jag är för smart för att vara troende... yeah, that's it!

08 - Ett ögonblick

Jag skulle vilja ta det här tillfället i akt och skriva några rader om Cancerfonden.

Sedan 1951 har cancerfonden samlat in 5 miljarder kronor till cancerforskning. Utan Cancerfonden hade inte cancerforskningen fått de här 5 miljarderna. Om inte Cancerfonden fanns så skulle det inte finnas någon instans som skulle kunna ta över det dom gör. De får inga statliga pengar. Alla de 5 miljarder som inkommit sedan starten har kommit av privatpersoner och företag. Cancerfonden stödjer inte bara forskning utan även nya behandlingsformer för de som drabbats av cancer och informerar om hur cancer kan förebyggas och upptäckas.*

Cancer är något som drabbar nästan alla, nu för tiden. Det finns snart inte en enda människa som inte känner någon som har eller har haft cancer. Det jag funderar mycket över är varför det tar sån tid att hitta problemen. Varför får så många cancer? När kommer det universala botemedlet? Snart, hoppas jag.

Idag är det andra advent och julen står för dörren. Jag tänker skänka hundra kronor till Cancerfonden idag, för att försöka bidra med något till alla de som har, har haft eller i framtiden kommer få, cancer. Vad tänker du göra?

Cancerfondens plusgironummer: 90 1986-0
Cancerfondens bankgironummer: 901-9514 (för internetbetalare)

*källa: http://www.cancerfonden.se

07 - Min bästa vän

En gång för 17 år sedan flyttade jag till Uddevalla, från Little Is It. Min mamma jobbade på Uddevalla Kommun och hade något år tidigare frågat mig om jag kunde tänka mig att flytta men jag sa nej. Mitt i mellanstadiet ville jag verkligen inte flytta till en stad där jag inte kände en kotte. I slutet av sexan var jag ganska lack på mina vänner i Edet, lack på hur mitt liv såg ut, så jag frågade mamma om vi kunde flytta till Uddevalla när jag slutat sexan och det kunde vi. På sommarlovet åkte jag med pappa på semester till Malmö och när vi kom hem igen så var hem i Uddevalla. Smidigt. Jag och mamma flyttade in i en helt nybyggd lägenhet ovanför Östrabobacken. Det var en fin lägenhet. Kvällen före jag skulle börja högstadiet grät jag mig till sömns. Jag skulle börja högstadiet i en skola jag sett en gång tidigare, i en stad där jag inte kände någon. Det var riktigt jobbigt. Mamma körde mig till skolan och jag satte mig på en bänk utanför det klassrum jag blivit tillsagd av mina klassföreståndare att gå till. Sen hände ingenting. Klockan passerade tiden för när vi skulle ha börjat men inga klassföreståndare kom, inga klasskamrater kom. Så, där satt jag på en bänk, på andra våningen på Äsperödskolan och väntade. Till höger om mig satt tre andra individer, som också väntade. Dom hette Anna, Sarah och Ellinor. Det visade sig att vi skulle börja i samma klass. 7c. Efter en stund kom vår kvinnliga klassföreståndare och hämtade oss. Dom hade bytt klassrum och insåg att det saknades fyra personer vid uppropet. De fyra utbölingarna. You see, vi hamnade i en klass som enbart bestod utav ungdomar ifrån Lane, och dom hade alla fått reda på att vi bytt klassrum. Tjohoo! Anna, Sarah och Ellinor hade gått i samma klass sedan ettan och i stan, så de kände inte heller de andra i klassen. Anna, Sarah och Ellinor hade sagt till sin klassföreståndare att de "ville gå i samma klass" även på högstadiet och då hade hon tagit bara de tre och satt i en klass från Lane. Märkligt. Anyways...

Anna, Sarah och Ellinor blev mina vänner. Fantastiska vänner. Bästa vänner. Dom blev mitt liv, kan man säga. Två av dom fortsatte vara mina bästa vänner genom hela skoltiden och nu har jag en kvar. Sarah den rara. Hon är snäll. Skrattar åt sina egna skämt. Är fast i "kiss- och bajsåldern". Hon är pålitlig och rolig. She has fabulous hair :) Hon är inte världens lättaste att lära känna, så jag känner mig hedrad att få vara hennes vän. Jag växte upp med Sarah. Jag vill fortsätta ha Sarah i mitt liv tills vi blir gamla och gråa. I love, love, lover her!

06 - Min dag

Inte mycket görs här på Hjortmossen för tillfället. Det tittas dock en hel del på tv-serier. Just nu är det Dexter som gäller. Ooooh I love it!

Photo borrowed from http://wapworm.net/

05 - Vad är kärlek?

Just idag när jag tänker på ordet kärlek så tänker jag på villkorslös kärlek. Den kärlek man känner till sitt barn är ju helt villkorslös. Både den kärlek jag känner för mitt barn och den kärlek jag får från mina föräldrar. Oavsett vad jag tar mig för så kommer mina föräldrar aldrig sluta älska mig. Det vet jag. Precis lika mycket vet jag att jag aldrig kommer sluta älska Theo, vad han än tar sig för. Jag tror inte att jag visste vad villkorslös kärlek var innan jag fick Theo. När jag själv fick barn, så förstod jag mer vad mina föräldrar måste känna för mig. Det är en skön känsla att ha.

En annan typ av villkorslös kärlek känner jag för min long-time-friend, a.k.a syster, Sandra. Hon är någon som jag aldrig behöver oroa mig för att förlora, för det kommer jag aldrig göra. Vi har haft långa uppehåll i vår vänskap men ändå finns vi i varandras liv. Och nu pratar vi med varandra flera gånger i veckan igen. Konstigt det där. Men så underbart att veta att man alltid har någon att ringa, även om det var ett tag sedan. ♥

04 - Det här åt jag idag

Nu har inte jag ätit någonting ännu idag. Klockan är ju bara tio!
Men jag kan ju berätta vad jag har tänkt äta idag. Risgrynsgröt. Så, jag önskar er alla en trevlig dag, med mycket risgrynsgröt i skålarna. Ps. Eftersom jag inte orkar stå och laga gröt i flera timmar, så nöjer jag mig med risgrynsgröt på korv. Ds.

03 - Mina föräldrar

Exceptionella human beings!

Min mamma kommer från Torsby och har nästan inga saker kvar från sin barndom. Dels brände hennes bröder ner familjens hus en gång och dels slängde min morfar alla hennes grejer som stod på vinden i familjens nya hus i Little Is It. Det är tråkigt. Både för mig och för henne. Min mamma är väldigt snäll men blir ofta upprörd och arg, främst då hon kör bil. Jag skulle vilja säga att det är ifrån henne jag fått mitt humör. Min mamma ställer upp för oss i vått och torrt. Eller, inte bara för oss, utan för de allra flesta. She is Super-Mommy!

Min pappa har bott hela sitt liv i Little Is It. Och det är verkligen inte att förakta. Jag beundrar honom för det. Att han orkar bo där alla känner honom. Att han orkar stanna och prata med människor i varje gatuhörn. Det hade jag aldrig klarat. Så social kommer jag aldrig bli. När man är så social som han är så underlättar det ju att man har nära till skratt och det har han. Han är en rolig prick. Jag skulle vilja tro att jag fått min humor ifrån honom. Inte för att jag är lika rolig, men jag tror att jag har nära till skratt.

Båda mina föräldrar är Beatles-freaks. Pappa hade Little Is It's första Beatlesfrisyr. Det är ngt att skryta med det!

02 - Första kärleken

Oj, det här ämnet är ju inte lätt att skriva om.
Man har ju varit förälskad några gånger i sitt liv. I allt ifrån brodern, till hans bff, till lite mer allvarliga kärleksoffer. Men första gången det riktigt pirrade i magen var nog i fyran när jag blev kär i Alexander. Jag minns inte hur vi blev tillsammans, eller vem som frågade chans på vem, och vem som gjorde det åt mig/han, men vi var tillsammans länge. Åtminstone ett år. Vi gjorde inte mycket "par-saker" tillsammans, men vi var hur som helst ihop och alla mina skolböcker var nedkladdade med hans namn. Vem som gjorde slut minns jag... Love hurts.

01 - This is me

Jag insåg halvvägs in i min självbiografi att det blir jävligt tråkig läsning så jag får göra nåt annat i stället.

Who am I, you ask.

- Kristin, nyss fyllda trettio.
- Hann leva i en månad och sex dagar innan John Lennon blev mördad.
- Har bott i tre olika orter i västra Sverige, ungefär tio år på varje ställe, om man avrundar.
- Älskar att fotografera.
- Tycker mycket om ord.
- Har ibland svårt att uttrycka sig på svenska, måste då ta till Engelskan.
- Äger tre stycken kameror som fungerar. En Polaroid, en point and shoot och en system. Älskar dem alla.
- Har i viss mån kommit över sin läkarskräck.
- Tycker att sjukhusmat är vidrig
- Föredrar kinamat framför thaimat
- Föredrar indisk mat framför kinesisk.
- Älskar saker och möbler från 50- och 60-talet
- Hade, om det varit möjligt, gått runt på loppisar flera timmar i sträck.
- Älskar musik men tröttnar ibland på ljud och vill hellre lyssna på tystnaden.
- Sjunger gärna.
- Äger i Singstar
- Älskar frågesport av alla de slag
- På Spåret är favvoprogrammet.
- Ogillar Idol-konceptet, men tittar på det ändå.
- Föredrar brittiskt framför amerikanskt.
- Är mkt duktig på att göra popcorn, men föredrar ändå biopopcorn.
- Skjuter gärna upp saker till morgondagen.
- Stör mig otroligt mycket på vuxna människor som särskriver eller på annat sätt skriver dåligt.
- Blir lätt avundsjuk, men försöker jobba på det :)
- Är inte världens mest positiva figur...
- ...men hatar nej-sägare!
- Tulpan och Gerbera är favvoblommorna
- gillar inte jord eller sand mellan fingrar och tår.
- Tror att man visst blir lyckligare av pengar

Ok, that's it for now.

30 saker

Jag tänkte haka på en utmaning som jag tycker verkar rolig. Det kommer ju knappast bli en om dagen, jag tar det när jag känner för det i stället. Idag känner jag för att göra första. Alltså ska jag presentera mig själv idag :) Eftersom nummer 10 och nummer 14 är exakt samma så valde jag att byta ut nummer 14 mot en egen liten rubrik.

01 – Presentera mig själv
02 – Min första kärlek
03 – Mina föräldrar
04 – Det här åt jag i dag
05 – Vad är kärlek?
06 – Min dag
07 – Min bästa vän
08 – Ett ögonblick
09 – Min tro
10 – Det här hade jag på mig i dag
11 – Mina syskon
12 – I min handväska
13 – Den här veckan
14 – Vad hade jag på mig i dag?Besattheter
15 – Mina drömmar
16 – Min första kyss
17 – Mitt favoritminne
18 – Min favoritfödelsedag
19 – Detta ångrar jag
20 – Den här månaden
21 – Ett annat ögonblick
22 – Det här upprör mig
23 – Det här får mig att må bättre
24 – Det här får mig att gråta
25 – En första
26 – Mina rädslor
27 – Min favoritplats
28 – Det här saknar jag
29 – Mina ambitioner
30 – Ett sista ögonblick

Good and bad

5 saker som är ganska bra med att vara sjukskriven och inte kunna gå:

1. Film och tv-serier.
Eftersom jag har så mkt tid att döda på dagarna så har jag hunnit kolla igenom många utav de tv-serier som jag missat de senaste åren. Just nu kollar jag säsong 3 utav Californiacation.
2. Day time-tv
Underskattat. For real!
3. Böcker
Jag har tid att läsa igen. Inte bara när jag ska lägga mig, utan när jag vill.
4. No worries, except my own
Eftersom jag spenderar dagarna uppe hos mamma medan Mattias (världens snällaste) och Theo lever livet som vanligt där hemma så behöver jag inte oroa mig för något eller någon annan än mig själv.
5. Förståelse
Nära och kära förstår att jag inte är på topp, inte är världens gladaste eller varför jag inte hör av mig. Fantastiska människor. Jag älskar er!

5 saker som är ganska dåliga med att vara sjukskriven och inte kunna gå:

1. Jag kan inte gå
Well, go figure!
2. Måste planera in toalett besöken
Eftersom det kan ta en stund att förflytta sig från rum till rum så krävs en del planerande. Jag måste ta mig till toaletten innan det blir akut.
3. Ensamhet
Dagarna kan bli lite trista när man inte har någon att umgås med, men å andra sidan trivs jag rätt bra just nu med att inte ha någon att umgås med... dilemma!
4. Instängt
Jag har inte varit ute på några dagar (läs veckor). Och när jag säger ute så menar jag ute i mer än fem minuter, vilket känns ganska deprimerande.
5. Längtan
Jag längtar så förbenat mycket efter normalitet. Jag vill vara hemma med min familj. Jag vill ta en sväng på stan. Jag vill kunna sova hur jag vill, göra vad jag vill. Jag vill städa (fatta!). Jag vill ta en freaking promenad!

Sjukgymnastik

Idag har jag träffat två st urtrevliga och kunniga sjukgymnaster. De kom för att hjälpa mig med min vad och min hälsena. Båda dessa har efter månader av tå-trippande gått och blivit för korta så nu är det stört omöjligt att gå på foten. Jag ska öva mig genom att sitta på en stol/pall och ha båda fötterna i golvet. Sen ska jag försöka dra högerfoten bakåt så långt jag kan, utan att lyfta hälen. Det låter ju hur enkelt som helst, men det kan jag säga er, är det inte. När jag har dragit den så långt att det gör ont så ska jag hålla kvar den där och sen släppa tillbaks den. Nästa övning görs liggande i sängen med benet i högläge. Jag ska då dra tårna mot mig mha en handduk tills det gör ont, gärna lite längre än så, och sen ska jag släppa. Det är inte jätteroligt, men det funkar bättre än att försöka gå på foten iaf. Det tycker sköterskorna här att jag ska göra. Dom fattar noll.

Smärtan jag hade i helgen är borta. Tack och lov! Man har tagit blodprover på mig varje morgon för att mäta muskelförfallet (ja, förfallet) och fram tills i söndags steg det i rasande fart, i måndags hade det gått från 520 till 200 så då såg man äntligen en stor förbättring och smärtorna avtog också strax efter nedgången. Nu gör det bara ont när jag går på foten eller lägger benet på fel sätt. Imorn bär det av hemåt igen. Vet ej hur det ska gå med en lam person i hushållet, men med lite övning går jag väl snart igen. Halleluja, praise the lord!


- bloggar hippt med min Iphone

Olidlig smärta

Klockan är tre på natten och jag kan inte sova pga smärtan i vaden. Nattsköterskan har varit här och gett mig en morfinspruta i magen så nu väntar jag på effekten av den. Effekten brukar inte bli så bra som jag hoppas dock, utan mest jag blir mest avtrubbad och trött. Smärtan finns kvar som en molnande, extrem träningsvärk. Jag har inget bra sätt att lägga benet på. Det gör ont hur jag än lägger det. Det är olidligt. Men Nattsköterskan är duktig och peppar mig till att inte deppa ihop. Han lovade mig att dom inte ska tvinga hem mig, när jag har så här ont. Fy fan va skönt det kändes!

Jag har en rumskamrat Som har genomgått exakt samma behandling som jag. Hon är 68 och jättetrevlig. Hon har inte hunnit få några biverkningar ännu eftersom hon op i fredags. Men hon blir ganska skärrad när hon ser mina. Det känns inte så roligt att skrämma upp henne men det kanske är bra att hon får veta redan nu hur det antagligen kommer kännas.

Nu har morfinet kickar in och jag ska ta tillvara på den känslan och sova, förhoppningsvis, resten av natten.

God natt
Kristin - som är rätt hög ;)


- bloggar hippt med min Iphone

På våning 13

Jag sitter i ett rum på våning 13 på Sahlgrenska i Göteborg.
Ni kanske undrar varför jag gör det? Jo, jag ska opereras i morgon. Eller, det är inte så mycket en operation, som en behandling. Det är tyvärr så att jag har fått ett tråkigt besked. Beskedet löd: malignt melanom. Jag har alltså hudcancer. Jag fick beskedet för snart en månad sedan och livet har lixom lite stannat upp sedan dess. Det var lite som att dra ur proppen ur ett badkar. Dödsångesten kom som ett brev på posten. Det har inte varit en rolig månad, men det ljusnar faktiskt hela tiden.

Det började med ett födelsemärke under foten som började blöda och jag uppsökte vårdcentralen för att kolla upp det. Jag har haft jättesvårt att gå på foten, då födelsemärket sitter precis där man trampar på hälen. Jag har gått på tå hur länge som helst nu. Den behandling jag ska få i morgon kommer med största sannolikhet få bort märket och förhoppningsvis blir jag också då helt botad, men det vet man inte ännu, utan det får vi se senare. Just nu känns det dock skönt att få den här operationen avklarad. Det är som sagt ingen vanlig operation utan mer en behandling där man för in uppvärmda cellgifter i blodomloppet i benet. Gifterna får gå runt några timmar i benet och sedan tömmer man ut dem igen. För att inte giftet ska gå ut i övriga kroppen så stänger man av blodkärlen lite ovanför ljumsken och benet kommer kopplas upp till en by pass-maskin för att överleva. Jag kommer vara sövd under hela behandlingen vilket känns skönt, men ändå nervöst. Jag har aldrig varit sövd tidigare. Biverkningarna av giftet är relativt starka. Jag kommer förmodligen få hemska blåsor under hela foten som tydligen ska kännas som glas att gå på. Mitt ben kommer svullna upp och bli rött. Jag kommer behöva ge mig själv sprutor med blodförtunnande medel i en månad, för att inte få blodpropp. Sen kommer det ta cirka två månader innan tumören försvinner. Och sen vet jag inte vad som händer...

...idag är det måndag och operationen gick bra. Jag har ont i såret vid ljumsken och så strålar smärtan ner längs med hela benet, men det är så det ska vara säger dom. Det är ganska långtråkigt att bo på sjukhus, men jag känner mig inte tillräckligt bra för att åka hem, så jag är glad så länge jag får vara kvar. Nu serveras det frukost i dagrummet, så det blir att knalla dit för att få sig nåt i magen. Matlusten kom tillbaks i går kväll, jag mådde mkt dåligt efter operationen, men nu verkar jag vara hungrig mest hela tiden så det bådar ju gott.

Hoppas alla får en härlig måndag!
Kram

Kalas

Jag fick ett nytt objektiv idag utav min mamma. Ett "bäst-i-test-objektiv" och jag är mkt nöjd än så länge. Canon EF 50mm f/1.8 II heter det. Utöver objektivet så fick jag pengar till min dator (som jag redan köpt) av fadren och även av Robban m. familj. Av Mattias fick jag en laptopväska som han moddat lite med Mario osv. Bilder på väskan kommer. Jag fick även Singstar till PS3 samt den söta lilla vovven längst upp :) Allt som allt har det varit en trevlig och mysig dag. Tack alla!

/Kristin - nu 30

Jag sällar mig i ledet

...idag fyller jag 30 år. Happy happy! Joy joy!