Faffe

En uppklädd farfar, midsommarafton till ära.

Orkade inte photoshoppa bort alla störande moment i förgrunden. Och hann inte knäppa fler bra bilder på faffe efter att jag flyttat på allt det störande, så det fick bli så här.

Midsommarafton i bilder

Pensionärerna

Inatt drömde jag om Avdelning 33.
När jag kom dit och packade upp mina grejer var allt som vanligt, men efter en stund inser jag att alla på hela avdelningen är pensionärer som sitter i rullstol. Det var rullstolar högt o lågt. Pensionärerna var väldigt olydiga o lyssnade inte på vad personalen sa till dem. De åt efter 12, trots operation dagen efter. Det går bara inte för sig! Det konstigaste var nog att pensionärerna letade efter en skatt. De var runt i alla rum o grävde efter den här skatten. Lyfte på sängar, flyttade på tavlor, kollade bland operationsskjortorna, ja, you name it. Skatten hann de aldrig hitta innan jag vaknade. Synd, det hade varit spännande att se vad det var.


- bloggar hippt med min Iphone

Proud to call you my friends

Jag är så otroligt stolt över de av mina vänner, och sånna jag inte känner, som är med och hjälper mig att samla in pengar till Cancerfonden. Det kan ibland kännas hopplöst att slåss mot en sjukdom som skördar så många offer men när man ser vad forskning kan åstadkomma så känns det definitivt befogat att både tigga pengar, och att själv skänka en slant till de som förhoppningsvis gör att jag, och alla andra med cancer kommer överleva.

You are forever in my heart!


- bloggar hippt med min Iphone

Om å om å om å om å om å om å om igen

Det blev ingen operation igår.
När Mattsson såg foten, precis innan jag skulle sövas, ångrade han sig.
Det hade tillkommit fläckar på flera ställen under foten och det skulle inte vara någon idé att ta bort dem. Han ville ist göra en hyperterm perfusion. Alltså en sån operation jag gjorde i november förra året. Den där med uppvärmda cellgifter, ni vet. Jag fick alltså hoppa ner från operationsbordet igen. Besviken som fan blev jag. Det är inte så roligt att förbereda sig för en operation och sedan inte få en. Men den största besvikelsen var självklart att jag återigen måste gå igenom allt det där jag gick igenom i höstas/vintras.

Den gången låg jag sammanlagt tio dagar på Avdelning 33. Jag hade djävulskt ont i benet och foten. Jag hoppade på kryckor i några månader, då det inte gick att gå på benet. Det svullnade. Vadmuskeln bröts ner. Jag tappade naglarna. Huden på foten blev totalförstörd. Håret föll av benet (ingen dålig biverkning visserligen) och benet var så ömt att det knappt gick att ta på det. Allt det där ska jag genomlida igen. Jag ser verkligen inte fram emot sommaren längre. 4 juli lägger jag mig på operationsbordet igen, denna gång för att sova i ca fem timmar, och när jag vaknar kan jag knappt röra mig. Förra gången låg jag på uppvaket nästan ett dygn. Jag fick inte komma upp ur sängen. Jag fick inte ens vända på mig. Ville jag vända mig var jag tvungen att be om hjälp. Och så illa jag mådde. I en veckas tid.

Nej, jag är inte direkt positiv just nu och ibland tycker jag rent av synd om mig själv :(

Vampfest

Det måste vara så himla tråkigt för er som inte har Facebook att inte veta vad jag sysslar med hela dagarna. Idag sysslar jag med att ligga i min sjukhussäng och titta på Twilight. Det är inte fy skam. Good night all you vamplovers out there, imorn karvar vi lite i foten igen. See ya!

Päsdressen

Ok, jag erkänner. Jag älskar min nya onepiece! Den är fan inte snygg, och ingen som läser det här lär få sen den irl men det är världens skönaste plagg och from idag tänker jag bo i den, när ingen ser alltså :) Den får dock åka med till Avdelning 33. Där är det ingen som bryr sig om hur man ser ut ändå. Och den är faktiskt snyggare än vad sjukhuskläderna är. Så det så!

Imorn bär det av till Sahlgrenska igen då. Först jobb och sen sjukhus. Same procedure as last time, alltså. Åh imorn börjar Sarah jobba igen. Två tummar upp för det.

Det rullar

Theo tar sig helst fram på fyra, eller tre hjul nu för tiden. Mr. Bobby här ovan används flitigt, men han har nu fått lite konkurrens av trehjulingen. Trehjulingen är hur kul som helst. Begagnad och halvsöndrig stod den i pappas garage i Little Is It och bara väntade på Theo. Nu är den inte längre halvsöndrig, bara begagnad. Men den rullar och den är älskad, det är huvudsaken.

Äntligen?

Bra skit!

Snart dags att korka upp champagnen då, eller...?

Tack och operationstid

Först och främst vill jag säga tack till alla fina människor som kommenterat förra inlägget. Det känns skönt att veta att ni tänker på mig. ♥♥♥

Jag hade fått två kallelser från Sahlgrenska när jag kom hem ifrån jobbet igår. Den ena kom från onkologen och den andra från Avdelning 33. Den 7/6 har jag fått tid hos min nya bästa vän. Spännande och skrämmande, allt på en och samma gång. Operationen blir den 14/6. Jag gör som förra gången. Jobbar måndagen och åker ner till Sahlgrenska efter jobbet. Jag hoppas jag får åka in på operation tidigt den här gången. Men det lär väl inte hända...