Kommer den här kalendern att förändra mitt liv?

Snart börjar det, det nya året. Spännande!

Vi gick på tur

Little Monkey

(Klicka på kollaget för att göra det större)

Tack farbror T, kusin J och kusinsambo D för den jätteroliga aktivitetsmattan. Theo har nu invigt den och han var bara lite rädd för aporna, bananerna och palmerna som dinglade ovanför honom. Roligast hittills är den aparm som spelar en truddelutt när man trycker på den.

God Jul!

God Jul mina kära bloggläsare. Hoppas ni får en underbar helg med massor av mat och dryck och paket och familjesammankomster och allt vad denna helg har att erbjuda. Vi beger oss till Little Is it som vanligt och kommer inte hem förrän på annandagen då det ska firas en andra julafton med mamma och bror. Tills vi hörs igen... puss o kram.

Låt den rätte komma in

Jag tittar sällan eller aldrig på svensk film. Varför? Jo för att det låter så sjukt krystat när svenskar agerar. Det känns som att de läser av manus rakt av och det är väldigt irriterande. Men idag har jag tänkt tipsa om den bästa svenska filmen jag sett sen... ja, Smala Sussie?! När jag och kärleken var barnlediga häromsistens så satte vi oss i soffan och kollade in lite filmer som vi länge tänkt se, däribland Låt den rätte komma in. Det är något så ovanligt som en svensk vampyrfilm. En bra, svensk vampyrfilm. En av de bättre vampyrfilmerna faktiskt. Jag får erkänna att jag blev lite kär i den. Jag ger den en 8:a i betyg. Kanonrulle. Se den!

Sen vill jag passa på att inte tipsa om The Happening. Jag har vanligtvis inga problem med Mark Wahlbergs skådespeleri men vad han sysslar med i den här filmen har jag ingen aning om. Det är för bedrövligt i alla fall. Märklig film dessutom. Jag gillar vanligtvis M. Night Shyamalan's filmer, eller gjorde är väl snarare mer korrekt, men den här var alltså inget att hänga i julgranen. Jag ger den en 4:a.


/Kristin - som just nu enbart kollar på julfilmer för att försöka insupa så mycket julstämning det bara går.

Santas little helper

Theo och jag har haft en fotosession idag. Var ju bara tvungen att ta lite bilder på honom i hans fina tomtedräkt. Han var tålmodig med sin trigger happy mamma i ungefär en kvart och under den kvarten togs det kanske 10 bra bilder. De flesta utav bilderna har händer i ansiktet eller är suddiga som bara den. Men det var kul.

Thank God for mothers and their cameras...

Kära Tomten

Denna kamera önskar jag mig tills jag har råd att köpa en systemkamera: Canon Powershot A590 IS. Den finns att köpa på OnOff, www.dustin.se, expert eller netonnet. Den kostar cirka 1300 kronor. Om inte denna kamera finnes önskar jag att ingen kamera köpes.

/Tack och hej från en desperat tjej!

The day the world ended

Jag vaknade idag och bestämde mig för att fotografera de senaste dagarnas inköp och gåvor. Jag tar fram min kamera och trycker på on. När man trycker på on-knappen brukar vanligtvis kameran starta... min fina kära gamla digitalkamera har tagit sitt sista fotografi. Vi hade ett fint förhållande jag och kameran och nu är det slut. Jag är ledsen. Vad ska jag nu ta kort med? Jag tror jag får ta och sörja ett par dagar och sedan får jag fundera ut vad jag ska göra för att även i framtiden kunna fotografera. Att fotografera är ett av mina absolut största intressen.

/Kristin - som sörjer sin fina fina kamera

Fint vääääääder!

Ja, det var fint vääääääder idag när vi vaknade, jag och bubble boy. (Snö och några minusgrader med en klar himmel). Det är så han kallas vår son. Han har börjat seckla väldigt förstår ni. Idag fyller Bubble Boy 10 veckor. Helt otroligt. 2 siffrigt!

Just nu sitter vi och tittar på masshysteri på Oprah. Herrejösses sicket folk =)

Detta blir inget långt inlägg. Men en sista grej ska jag skriva. Mina nya pepparkaksfavvisar heter Annas hjärtegoda pepparkakor. Try them.

Live well!

Bäst i test

Hur kul som helst att göra omslag till Vi Föräldrar!

Krabatas

I måndags fyllde den här lille krabaten 2 hela månader! Jag och Theo firade detta med att vara uppe hos mamma eftersom vår lägenhet var invaderad utav byggmänniskor som bytte ut våra gamla fönster. Om det var minusgrader tidigare i lägenheten så var det Antarktiskänsla här i måndags. En liten pojke på två månader gillar nog inte den typen av kyla så värst mkt så vi höll oss uppe hos mormor, på varmare breddgrader. Theo fick snällt leka modell i måndags. Jag tog säkert en hundrafemtio bilder eller nåt med mammas kamera. Den hade lite roligare funktioner än min. Det händer lite i kameravärlden på fyra år. Mammas är helt ny, min är sen 2004. Men tänk om jag haft en riktig kamera, då hade det blivit ännu bättre bilder. *suck*

Idag är solen framme för första gången på en vecka eller nåt så det blir till att gå ut och gå. Det jobbiga är bara att när man inte motionerat på flera dagar har man lixom tappat lusten att ta upp det igen. Men det är väl bara att ta sig i kragen och ge sig ut helt enkelt.

See you on the other side!