Idag har jag träffat två st urtrevliga och kunniga sjukgymnaster. De kom för att hjälpa mig med min vad och min hälsena. Båda dessa har efter månader av tå-trippande gått och blivit för korta så nu är det stört omöjligt att gå på foten. Jag ska öva mig genom att sitta på en stol/pall och ha båda fötterna i golvet. Sen ska jag försöka dra högerfoten bakåt så långt jag kan, utan att lyfta hälen. Det låter ju hur enkelt som helst, men det kan jag säga er, är det inte. När jag har dragit den så långt att det gör ont så ska jag hålla kvar den där och sen släppa tillbaks den. Nästa övning görs liggande i sängen med benet i högläge. Jag ska då dra tårna mot mig mha en handduk tills det gör ont, gärna lite längre än så, och sen ska jag släppa. Det är inte jätteroligt, men det funkar bättre än att försöka gå på foten iaf. Det tycker sköterskorna här att jag ska göra. Dom fattar noll.
Smärtan jag hade i helgen är borta. Tack och lov! Man har tagit blodprover på mig varje morgon för att mäta muskelförfallet (ja, förfallet) och fram tills i söndags steg det i rasande fart, i måndags hade det gått från 520 till 200 så då såg man äntligen en stor förbättring och smärtorna avtog också strax efter nedgången. Nu gör det bara ont när jag går på foten eller lägger benet på fel sätt. Imorn bär det av hemåt igen. Vet ej hur det ska gå med en lam person i hushållet, men med lite övning går jag väl snart igen. Halleluja, praise the lord!
- bloggar hippt med min Iphone
2 kommentarer:
I love din hippa bloggning!
Duktiga du!
Det kommer alldeles säkert gå bra hemma, du är så stark och envis=)
Va rädd oom dig!
//ACO
Skicka en kommentar