torsdag, november 04, 2010

På våning 13


Jag sitter i ett rum på våning 13 på Sahlgrenska i Göteborg.
Ni kanske undrar varför jag gör det? Jo, jag ska opereras i morgon. Eller, det är inte så mycket en operation, som en behandling. Det är tyvärr så att jag har fått ett tråkigt besked. Beskedet löd: malignt melanom. Jag har alltså hudcancer. Jag fick beskedet för snart en månad sedan och livet har lixom lite stannat upp sedan dess. Det var lite som att dra ur proppen ur ett badkar. Dödsångesten kom som ett brev på posten. Det har inte varit en rolig månad, men det ljusnar faktiskt hela tiden.

Det började med ett födelsemärke under foten som började blöda och jag uppsökte vårdcentralen för att kolla upp det. Jag har haft jättesvårt att gå på foten, då födelsemärket sitter precis där man trampar på hälen. Jag har gått på tå hur länge som helst nu. Den behandling jag ska få i morgon kommer med största sannolikhet få bort märket och förhoppningsvis blir jag också då helt botad, men det vet man inte ännu, utan det får vi se senare. Just nu känns det dock skönt att få den här operationen avklarad. Det är som sagt ingen vanlig operation utan mer en behandling där man för in uppvärmda cellgifter i blodomloppet i benet. Gifterna får gå runt några timmar i benet och sedan tömmer man ut dem igen. För att inte giftet ska gå ut i övriga kroppen så stänger man av blodkärlen lite ovanför ljumsken och benet kommer kopplas upp till en by pass-maskin för att överleva. Jag kommer vara sövd under hela behandlingen vilket känns skönt, men ändå nervöst. Jag har aldrig varit sövd tidigare. Biverkningarna av giftet är relativt starka. Jag kommer förmodligen få hemska blåsor under hela foten som tydligen ska kännas som glas att gå på. Mitt ben kommer svullna upp och bli rött. Jag kommer behöva ge mig själv sprutor med blodförtunnande medel i en månad, för att inte få blodpropp. Sen kommer det ta cirka två månader innan tumören försvinner. Och sen vet jag inte vad som händer...

...idag är det måndag och operationen gick bra. Jag har ont i såret vid ljumsken och så strålar smärtan ner längs med hela benet, men det är så det ska vara säger dom. Det är ganska långtråkigt att bo på sjukhus, men jag känner mig inte tillräckligt bra för att åka hem, så jag är glad så länge jag får vara kvar. Nu serveras det frukost i dagrummet, så det blir att knalla dit för att få sig nåt i magen. Matlusten kom tillbaks i går kväll, jag mådde mkt dåligt efter operationen, men nu verkar jag vara hungrig mest hela tiden så det bådar ju gott.

Hoppas alla får en härlig måndag!
Kram

12 kommentarer:

krabbeluring sa...

Vad skönt att läsa allt dethär (fast hemskt oxå såklart).
Fan vad du är stark!
Jag tippar på starkast.

kramar från oss på Föreningsgatan

Ann-Louise sa...

Men huuuuu! Fy faen rent ut sagt! Skönt att operationen gick bra. Skickar en miljon styrkekramar och så säger jag som krabbeluring, fan vad du är stark! KRAM

Joss@n sa...

Enmiljonkramar. Och så en till men den får du i kväll. Du är bäst!

Anna-Carin sa...

Oj, vet inte vad mer jag ska säga...
Håller med alla andra, sååååå stark du är!
Massa massa kramar till dig.
Kram Anna-Carin

Helena sa...

Hej vännen. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig. Kramizar Helena

Anonym sa...

Kristin... svårt att hitta rätt ord... tänker på dig! Är helt övertygad om att allt kommer att blir bra!

Kristin sa...

Tack alla! Jag är ganska optimistisk men man får ju sina stunder av tvivel. Speciellt när man är på ett sånt här ställe...

Myamia sa...

Kristin!
Svårt att finna ord. Tänker på dig! Skönt att operationen gick bra. Massa kramar Mya

Bea sa...

Du är världens tuffaste! Och självklart går det bra!!!!! Allt annat är uteslutet. Världen vet att den behöver Kristin i många, många år till. Och jag också! Liksom så många andra som tycker om dig så tänker jag på dig hela dagarna.
Och när biverkningarna lagt sig och dr sagt att all skit är borta, (i evigheters evighet, amen)då ska vi fira livet och din 30-årsdag.
KRAAAAAAAM

Åsa sa...

Tänker på dig! Livet är en bitch. Jag har en moster som är helt jävla off i huvudet OCH har solat solarium varje dag i tjugo år, typ. Får hon hudcancer? Nä. Jävla orättvisa liv! ...och jag som trodde jag skulle läsa om en mås.... krya på dig och MASSOR av kramar!
//Åsa

Jessica sa...

Livet är orättvist och går inte alltid att förstå,men du är stark och det kommer gå bra.... Jag tänker på dig. Många kramar

Lina sa...

Hittade din blogg via en annan tjej med mm. Vill bara säga att jag känner igen mig, är där du är fast lite längre fram, mina operationer är klara och nu väntar vi på nästa metastas eller nästa tumör. Muntert värre ;)

Du får gärna höra av dig om du vill ha nån å prata med, jag vet att iaf jag var ganska ensam och bitter i början. (inte för att bitterheten gått över, den är bara mer i schack.)

jag skrev på balladenoml.blogg.se när allt härjade som värst. Nu finns jag på ostadbyvag.blogg.se, lite mer sansad.

All styrka till dig!
Kram Lina