På våning 13

Jag sitter i ett rum på våning 13 på Sahlgrenska i Göteborg.
Ni kanske undrar varför jag gör det? Jo, jag ska opereras i morgon. Eller, det är inte så mycket en operation, som en behandling. Det är tyvärr så att jag har fått ett tråkigt besked. Beskedet löd: malignt melanom. Jag har alltså hudcancer. Jag fick beskedet för snart en månad sedan och livet har lixom lite stannat upp sedan dess. Det var lite som att dra ur proppen ur ett badkar. Dödsångesten kom som ett brev på posten. Det har inte varit en rolig månad, men det ljusnar faktiskt hela tiden.

Det började med ett födelsemärke under foten som började blöda och jag uppsökte vårdcentralen för att kolla upp det. Jag har haft jättesvårt att gå på foten, då födelsemärket sitter precis där man trampar på hälen. Jag har gått på tå hur länge som helst nu. Den behandling jag ska få i morgon kommer med största sannolikhet få bort märket och förhoppningsvis blir jag också då helt botad, men det vet man inte ännu, utan det får vi se senare. Just nu känns det dock skönt att få den här operationen avklarad. Det är som sagt ingen vanlig operation utan mer en behandling där man för in uppvärmda cellgifter i blodomloppet i benet. Gifterna får gå runt några timmar i benet och sedan tömmer man ut dem igen. För att inte giftet ska gå ut i övriga kroppen så stänger man av blodkärlen lite ovanför ljumsken och benet kommer kopplas upp till en by pass-maskin för att överleva. Jag kommer vara sövd under hela behandlingen vilket känns skönt, men ändå nervöst. Jag har aldrig varit sövd tidigare. Biverkningarna av giftet är relativt starka. Jag kommer förmodligen få hemska blåsor under hela foten som tydligen ska kännas som glas att gå på. Mitt ben kommer svullna upp och bli rött. Jag kommer behöva ge mig själv sprutor med blodförtunnande medel i en månad, för att inte få blodpropp. Sen kommer det ta cirka två månader innan tumören försvinner. Och sen vet jag inte vad som händer...

...idag är det måndag och operationen gick bra. Jag har ont i såret vid ljumsken och så strålar smärtan ner längs med hela benet, men det är så det ska vara säger dom. Det är ganska långtråkigt att bo på sjukhus, men jag känner mig inte tillräckligt bra för att åka hem, så jag är glad så länge jag får vara kvar. Nu serveras det frukost i dagrummet, så det blir att knalla dit för att få sig nåt i magen. Matlusten kom tillbaks i går kväll, jag mådde mkt dåligt efter operationen, men nu verkar jag vara hungrig mest hela tiden så det bådar ju gott.

Hoppas alla får en härlig måndag!
Kram