söndag, januari 16, 2011

Du är vad du föds till, eller?

Jag har läst och funderat mycket kring genus de senaste dagarna. Främst eftersom att jag hjälpt min kära vän och tillika f.d svägerska Annelie (ja, jag samlar på f.d svägerskor) med en uppgift i skolan. Det här med genus är så sjukt intressant och till viss mån även sjukt upprörande.

När människan föds så föds hon till man eller kvinna, i vissa fall till både och, men hon föds alltså till en biologiskt förutbestämd sort, så att säga. Men, det är också allt hon föds till. Allt det andra, alla de kvinnliga och manliga attribut hon får har hon inte fötts med. De tilldelas hon. När det kommer ut en 3 kilos, hal, liten människa så är det bara just en människa med antingen snopp eller snippa det är. Vi som tar emot denna människa väljer att lägga den i ett fack fullt av olika egenskaper. Har människan snippa så hamnar hon i det rosa facket med allt vad det innebär. Har människan snopp så hamnar han i det blå facket. Med dessa färger kommer en hel rad förväntade och påtvingade egenskaper.

Om vi lägger människan i det blå facket så det strängt förbjudet att tex leka med dockor, ha långt hår eller visa att man har mer känslor än en sten. Och vice versa så klart om man hamnar i det rosa facket. Fast i det rosa facket har man lite mer frihet. Lite fler saker att välja på. För visst kan en flicka leka med bilar utan att alltför många ögonbryn höjs. Men för jösse namn, se upp om din pojke tycker så mycket om den docka han fick i julklapp att han sover med den i sängen varje natt!

Det som förvånar mig mest är när människor födda på 70-talet eller senare, människor som borde vara upplysta, är så galet inskränkta och bakåtsträvande att de inte kan tänka sig att sätta på en pojke en rosa t-shirt. Rosa är en färg! Vem har bestämt att det är en kvinnlig färg? En färg som bara tjejer får ha på sig? Helt otroligt egentligen hur en färg kan vara så laddad. Jag kan i min vildaste fantasi inte förstå mig på sådana människor. Alla de människorna borde faktiskt ta och utbilda sig. Öppna ögonen. Du gör ditt barn en otjänst om du hela tiden placerar det i flick- eller pojkfacket.

Det som är så skönt med att ha en liten människa på två år i sin närhet är att han inte bryr sig ett piss om ifall hans lekar får det att sticka i ögonen på någon. Han leker med det han tycker är roligt och ska därför ha möjligheten att prova på allt. Ska jag då som förälder inte köpa en docka till honom så att han får testa att leka med en sådan? Och egentligen, varför är en docka en typiskt flickig leksak? Ska inte pojkar också ta hand om barn när de blir vuxna? Ska inte pojkar utveckla empati och sympati för andra? Måste killar leka med bilar och springa runt och härja i hemmet? Måste flickor sitta fina på sina rum och leka kafferep med Skrållan? Jag tror att barn som bara uppmuntras att prova de saker som vi har bestämt är passande för dem, förlorar otroligt många upplevelser. Det trista med att ha ett barn på två år i sin närhet är att man vet att han snart kommer få frågor om sina leksaker och sina kläder som han inte kommer förstå. Och det är inte de andra barnen som kommer ställa de där frågorna, det är de vuxna. "Men, varför leker du med en docka, du är ju kille!" "Inte ska väl du måla naglarna röda, då ser du ju ut som en tjej" osv osv... listan kan göras oändlig.

Vad spelar det för roll vad våra barn har för kön? Varför är det så farligt om du inte ser om barnen som leker i sandlådan är pojkar eller flickor? De är väl människor, eller hur?!

6 kommentarer:

Joss@n sa...

Ja det är lustigt. Jag gillade bilar lika mycket som dockor, men som sagt jag är ju tjej och då var det nog lite lättare när man var liten. Hade faktiskt inte en tanke på att Theo inte skulle kunna ha en docka när han fick Lisa i Julas. Det var ju Theos kompis, lekkamrat, lådsaslillasyster whatever. Varför inte liksom?

krabbeluring sa...

WORD SISTA!

Kristin sa...

Ja det är lustigt. Både att pojkar och flickor behandlas olika och att det finns människor som tänker så här fortfarande.

Mya sa...

Jag är helt PÅ!
Du vet att jag tycker som du! Vi får väl driva kampen ihop!
kram

Kristin sa...

Härligt att se att så många upplysta människor läser min blogg ;)

upp till kamp!

Joss@n sa...

Ibland tror jag att folk tror att någon har tvingat på sin son tofs, nagellack, glittriga kläder och satt en docka i famnen på honom bara för att han skall vara på ett visst sätt. Men även ett litet barn har ju mycket stark vilja...eller hur? Så de som klagar på att man ser barn i grannskapet med nagellack och glittrig tröja e dyl har nog inte förstått att det nog var den lille envise sonen som tjatade till sig utstyrseln, inte mamman som tjatade på honom den...