Spontanitet är inte något man sysslar mycket med när man är cirka 30, vilket är riktigt tråkigt. Nu ska jag inte dra alla runt de trettio över en och samma kam, men min uppfattning är att spontanitet minskar med åldern. Förr, alltså för en si så där 20 år sedan, så var man ju ständigt spontan. Varför slutar man vara det då? Ja, det finns ju så klart en hel del orsaker till den minskade spontaniteten. Barn är en utav orsakerna. Om man är två om barnet så finns det en del utrymme till spontanitet men då blir den andra föräldern "lidande", vilket ju självklart inte är roligt. Är man ensamstående med barn så försvinner den möjligheten helt och hållet.
Pengar är en annan bidragande orsak till att spontaniteten minskat för mig. När man var liten hade man ju heller inte mkt pengar, men vem behövde det, då? De spontana aktiviteterna förändras alltså också med åldern. När man var spontan förr så gick man hem till en kompis och ringde på och frågade om man skulle göra nåt. Nu vill man helst göra nåt annat än bara "nåt". Där får man väl kanske ta och prioritera om... Kompisar leder mig osökt in på den tredje orsaken till minskad spontanitet. Jag har aldrig varit en person med många vänner. Snarare få, men bra vänner. Idag är utbudet än mindre. Framförallt är utbudet i den stad jag nu bor, väldigt litet. När man flyttar på sig så förlorar man möjligheter att vara spontan. De allra flesta av mina vänner bor i Uddevalla. Hade jag bott kvar i Uddevalla så tror jag att jag, oftare än idag i alla fall, hade gått hem till någon vän efter att Theo somnat och kanske tagit ett glas vin, eller bara suttit och snackat. Jag vet att i alla fall en utav mina vänner också saknar den spontana tiden av våra liv, så till henne hade jag med all säkerhet varit välkommen en tisdagkväll ;)
Här, i Trollhättan, har jag egentligen bara en vän (en person jag tidigare kallade svägerska, men numera titulerar just vän (och det tackar jag facebook för)). I alla fall en som jag kan gå hem till och bara prata. Men eftersom vi båda har barn så försvåras de spontana träffarna.
Så, medan jag sitter här och funderar över spontanitet så får jag drömma mig tillbaks till tiden då jag helt sonika gick hem till min Sandybell, ringde på dörren och gick in. Utan att vänta på svar.
6 kommentarer:
ja fan vad svårt det är med spontanitet, especially nu.
Nu får jag nästan ångest av spontanitet. bara för att jag är så dålig på d.
we love u darrrling
Ja ibland är det skönt att aldrig någonsin varit spontan, (möjligen fram tills jag fyllde fem.):oD
Men Kristin! :P
Nu håller jag inte med... :)
Eller jag kan väl säga såhär, jag är inte en utav dessa som tappat sin "Spontanitet". Det är det jag lever för :P .. Och barnen hänger på i vått och torrt.
Ett tips, har man en vän med barn och ska dit. Ta med barnet, övernattning tillsammans med det andra barnen. Super roligt! Och vi mammor/pappor får sällskap och en vinkompis.. :) Win Win!
Åh, känner helt igen mig i att inte vara den typen av person som har hundra vänner och bekanta. Orka! :-))
Själv saknar jag inte att inte kunna vara spontan med vänner, men däremot att själv kunna sticka iväg hur som helst. Ensam. Suck...
Att vara spontan och ta med barnen hem till vänner.., nä, det är jag alldeles för lat för! Släpa med skötväska, vagn, mat, springa efter barn hemma hos andra, ta hand om trötta barn som inte kan sova i vagn eller borta hos andra... nä... vi stannar hemma och har det lugnt och skönt istället. :-p
Å tredje sidan är vi väldans spontana ändå. Jag har aldrig framförhållning, så vad vi hittar på under dagen har jag kommit på en timme innan vi gör det. T ex tar en tur till stan och kollar in konstiga människor, eller åker till nån extra rolig lekplats. That´s it, och det räcker, jag är ju fan helt matt efteråt! :-))
Tappa inte tålamodet, det blir lättare att ta tillbaka sin spontanitet när barnen blir större. Mina är 8 och 14 år nu och kan klara sig vissa stunder själv så att jag kan dra iväg på en improviserad fika en timme ibland ...
Men vilken tur att vi har varandra?!?!?! Kära vän (fd svägerska)
Eller hur? Vi kanske inte kan släppa allt vi har för händer. Men bannemig om det inte är spontant att du och Theo kommer hit och sover. Nu blir det tidigt läggdags för gossar och vin som flödar för the big mamas. :))
Skicka en kommentar