Gråt o tandagnissel

Jag hoppas det här är en engångsföreteelse och inte en återkommande händelse. Theo har varit vaken i ung en timme och kommer inte till ro. Han kommer inte till ro i sin säng och inte i vår. Tillslut fick jag lägga honom i hans säng och gå ut o stänga dörn. Sen fick han skrika. Japp, jag är en ond mor. Jag vet dock att han inte kommer till skada. Han har inte ont någonstans och han är inte hungrig, för jag har även gett honom mat. Nu skriker han inte längre... Jag försökte med allt jag visste brukar fungera men när all else fails så får jag sätta hårt mot hårt. Jag är ingen förespråkare för 5 min metoden, men jag dissar den heller inte. Jag tror inte att Theo far illa av att skrika lite. Går det för lång tid eller hör jag att det är "fel" sorts gråt, så tar jag upp honom. Svårare än så är det inte. Jag känner min son ganska väl vid det här laget, faktiskt bättre än alla andra, och jag vet när saker inte står rätt till.

Under graviditeten tänkte jag att jag aldrig skulle låta mitt barn skrika sig till sömns, men när ens barn inte är ett lätt barn, ett barn som inte låter sig sövas hur som helst, så är man villig att pröva det mesta. Tro mig.