Hans röda hår har den finaste nyans av rött hår jag vet. Det lyser i solen. Rött guld.
Hans fläckfria, vita hy är så mjuk och len att jag ibland tror det är siden jag sitter och klappar.
Hans blå, otroligt blå, ögon. Självlysande. Glada. Arga. Ledsna. Sura. Busiga. Men alltid, så otroligt vackra. Det går inte en dag utan att jag förundras över det vackra vi fått. Så länge jag lever, min älskade plupp, är du en del av mig. Du är mitt liv. Jag vill ge dig allt jag kan. Allt som finns att ge. Min kärlek till dig är oändlig. Som universum älskar jag dig Theo. För evigt.
-Och vi ska alltid va vänner för evigt?
- Jaa, för evigt.
(Micke & Molle - vänner när det gäller.)
6 kommentarer:
haha jag blev så rörd över dina fina ord. å sedan när jag skulle kommenterar så brast jag i skratt för jag såg din "tyvärr finns jag på facebook oxå"-varning. hahah. så söt du är.
kram
Vad fint du skriver! Jag börjar gråta...
/Heléne
Love you both!
Du har en bedårande kille Kristin!
Å du sätter verkligen ord på din kärlek till ditt barn.
Hela jag myser!!! :)
Härlig söndag på dej gumman!
KRAM Petra
KÄRLEK!!!!!
Så fint skrivet så man blir rörd ändå in i hjärtat.
Och han är verkligen en liten sötnos, omöjlig att inte tycka om.
*jättejättepågränsentillpatetisktrörd*
Skicka en kommentar