Fobier

Ikväll börjar nya terminen och den sedan länge dreaded matematikkursen. Jag tror att jag måste komma underfund med varför jag hatar matte så mycket. Jag tror jag har fobi för matte. Men jag undrar varför? På lågstadiet hade jag, så vitt jag vet, inte ont av matte. På mellanstadiet hände något. Jag började hata matte. Jag hatade det så otroligt mycket. Varför förstod jag inte? Varför lärde jag mig inte gångertabellen? Var det läraren som var så otroligt opedagogisk att jag helt enkelt inte kunde förstå när han förklarade? Var det mig det var fel på? Fredagarna var absolut värst. Diagnostiskt prov. Jag minns hur de såg ut. Minns den otroliga ångesten. Jag mår dåligt bara jag tänker på det. Jag behöver väl inte säga att jag valde allmän matte på högstadiet. Jag kommer ihåg när jag och mamma var på kvartssamtal i sexan och vi skulle välja allmän eller särskild och läraren sa att det nog var bäst att jag valde allmän matte... inte så härligt att höra, men förstås helt sant. På högstadiet fortsatte hatet till matte, men jag tyckte vissa bitar av matten var roligare än andra. När jag sedan valde samhäll på gymnasiet så gjorde jag detta trots mina bristande kunskaper i matte och det gick ju faktiskt bra. Jag klarade alla mattekurserna. Matte A, Matte B och Matte C. Även om det var på håret så klarade jag det faktiskt. Men sedan dess har jag inte läst matte. Jag har inte behövt använda den delen av hjärnan sen förra millenniet. Är det kanske därför jag har utvecklat en sådan fobi för ämnet? Jag vet inte, men jag vet att jag har ångest över att behöva öppna en mattebok igen. Hur ska jag klara det här?