A wee lad

Vår son föddes ju som ni vet liten. Fram till då han var ung. 1 år så steg kurvan rakt och fint och han låg 1 sd (standarddeviation) under medel. När han började på dagis så gick kurvan på vikten plötsligt ner lite. Det har den fortsatt att göra och han ligger nu på -2 sd. Det har känts ganska lugnt eftersom vi ju ser hur mkt han rör sig och att han är pigg och utvecklas bra i övrigt. Han vägde 9505 kg i fredags. Jag hade önskat att han skulle nått över tio kilos gränsen nu men, nej. Dessvärre har nu också längden gått ner ett snäpp i kurvan. Den ligger nu också på -2 sd. Den har tidigare legat på -1 sd. Han mäter nu 76 cm över havet. Det gör mig lite mer oroad än vikten. Man kan alltid proppa i ungen mer mat, men hur får man honom att växa på längden? Det är en mkt bra fråga. Varken jag eller Mattias är ju några flaggstångar direkt, så det vore ju konstigt om han blev det, men det känns ändå lite jobbigt när bvc-sköterskan säger "hmm...oj då... han har gått ner ett snäpp på kurvan på längden nu också". Eh, ok? Jag fick ju inte svar på mina frågor direkt när jag frågade vad vi skulle göra nu och så där... känns skönt att vi bytt tillbaks till vår gamla bvc-sköterska.

Ett problem som följer av att ha en liten son är att vi inte vet vilken storlek han kommer ha vid vilken ålder. Vi kan ju inte följa anvisningarna i kläderna för där står det att 74-80 ska man ha vid 9-12 mån ålder. Theo kan fortfarande ha stl 74, så vad ska vi köpa för stl på kläderna han ska ha till våren, eller till nästa vinter? Rea är det ju lite överallt nu och då kan det vara bra att köpa på sig lite overaller och sånt där, men vi har ju ingen aning. Alltså måste vi vänta och se, och då måste vi köpa allt till ordinarie pris. Dumt. Tur att Tradera finns iaf :)

Vi hittade en dinosaurie

Den tolfte februari ska Theos dagis ha maskerad. Vi hade först tänkt slänga på honom ett par hängslebyxor, en röd tröja, och kallat honom för Chucky hela dagen, men den här dinodräkten blir förstås mer appropriate för en maskerad på en förskola. Tack mormor för den. Och jag tror faktiskt inte att jag sett en sötare dinosaurie än den här. Undra vad den heter?

För evigt

Han är utan tvekan det vackraste barn jag någonsin sett.

Hans röda hår har den finaste nyans av rött hår jag vet. Det lyser i solen. Rött guld.
Hans fläckfria, vita hy är så mjuk och len att jag ibland tror det är siden jag sitter och klappar.
Hans blå, otroligt blå, ögon. Självlysande. Glada. Arga. Ledsna. Sura. Busiga. Men alltid, så otroligt vackra. Det går inte en dag utan att jag förundras över det vackra vi fått. Så länge jag lever, min älskade plupp, är du en del av mig. Du är mitt liv. Jag vill ge dig allt jag kan. Allt som finns att ge. Min kärlek till dig är oändlig. Som universum älskar jag dig Theo. För evigt.

-Och vi ska alltid va vänner för evigt?
- Jaa, för evigt.

(Micke & Molle - vänner när det gäller.)

Fobier

Ikväll börjar nya terminen och den sedan länge dreaded matematikkursen. Jag tror att jag måste komma underfund med varför jag hatar matte så mycket. Jag tror jag har fobi för matte. Men jag undrar varför? På lågstadiet hade jag, så vitt jag vet, inte ont av matte. På mellanstadiet hände något. Jag började hata matte. Jag hatade det så otroligt mycket. Varför förstod jag inte? Varför lärde jag mig inte gångertabellen? Var det läraren som var så otroligt opedagogisk att jag helt enkelt inte kunde förstå när han förklarade? Var det mig det var fel på? Fredagarna var absolut värst. Diagnostiskt prov. Jag minns hur de såg ut. Minns den otroliga ångesten. Jag mår dåligt bara jag tänker på det. Jag behöver väl inte säga att jag valde allmän matte på högstadiet. Jag kommer ihåg när jag och mamma var på kvartssamtal i sexan och vi skulle välja allmän eller särskild och läraren sa att det nog var bäst att jag valde allmän matte... inte så härligt att höra, men förstås helt sant. På högstadiet fortsatte hatet till matte, men jag tyckte vissa bitar av matten var roligare än andra. När jag sedan valde samhäll på gymnasiet så gjorde jag detta trots mina bristande kunskaper i matte och det gick ju faktiskt bra. Jag klarade alla mattekurserna. Matte A, Matte B och Matte C. Även om det var på håret så klarade jag det faktiskt. Men sedan dess har jag inte läst matte. Jag har inte behövt använda den delen av hjärnan sen förra millenniet. Är det kanske därför jag har utvecklat en sådan fobi för ämnet? Jag vet inte, men jag vet att jag har ångest över att behöva öppna en mattebok igen. Hur ska jag klara det här?

Vi har hostat

Ja, vi har hostat och febrat oss här hemma senaste veckan, därav dålig blogguppdatering. Men idag är theo på dagis igen och vi känner oss relativt friska. Men oj vilken jobbig vecka det har varit. Hostan har inte varit vän mot oss. Vi har druckit Mollipect så det sprutat ur öronen på oss. Trots att Theo haft hög feber så har han inte varit så där gosigt febrig den här gången. Han har inte velat sitta hos mamma i soffan, utan mest velat springa runt och gnälla av uttråkning för att jag inte orkat underhålla honom. Ja kära värld va jobbigt det har varit. NEJ, jag överdriver inte. Tänk er själva att ha feber så att du skakar i kroppen, hosta så att du tror att lungorna ska följa med upp och samtidigt försöka hålla en 15 månaders bebis på glatt humör genom att vara lektant. Det ÄR inte det lättaste. Hade jag varit snäppet rikare än jag är idag så hade jag helt klart anlitat en rolig nanny som kunde leka med Theo när jag vill sova. Åh gud så skönt...

Stilstudie

Se så fint jag sitter här och lägger i klossarna i rätt hål mamma!

Jaa!

När Chucky kommer fram är det nåt som inte står rätt till i klossläggandet. Tålamodet kommer från mammas sida, tror jag.

Idag kom Theo hem med en finfin bula i pannan. Det syns mest som ett blåmärke på bilderna men det är alltså en bula. En utav dagisfröknarna ringde och sa att han ramlat ner från soffan och fått en jättebula så när jag hämtade honom så trodde jag han skulle se jättehemsk ut, men det var ju bara en vanlig liten bula, tyckte jag. Hade värsta freakbulan i tankarna. Skönt att det gick bra i alla fall.

När Theo leker med sin klossiläggargrej (schysst namn) så säger han Jaaa när han lyckas få i en kloss. Han är ganska duktig. Speciellt på att få i den runda ;)

Gamla bekantskaper och nya pubar

Igår gick jag och min f.d "svägerska" ut och drack vin på Bishops här i stan. Vi har börjat tjattra på facebook och då hon behövde en öl buddy så hängde jag på ut. Det var hur trevligt som helst. Kul att snacka gamla minnen och höra nya anekdoter. Det blev mycket skratt och en hel del vin. Dessutom, eftersom vi var på en engelsk pub, drack jag äkta English cider. Smarrigt som bara den. Inte alls så där sötsliskigt som svensk cider. Väldigt gott helt enkelt. Livet nu för tiden är inte direkt fyllt av roliga utekvällar, så det här var verkligen vad jag behövde.

15

På nyårsdagen blev Theo 15 månader. En högaktningsvärd ålder. En ålder värd att göra en liten lista över.

Ordlista

Nono = mormor
Gisha = Gissa
Bapp = napp
Baaba = bada
Mamma = mamma, pappa, mormor, morfar osv
Babba = pappa (oftast)
Den = den vill jag ha, den är det
Denna = se ovan
Aaaaka = kaka
E det = vad är det?
Gur(skånskt r)ka = gurka, men enbart med napp i munnen
Bot = Fot
Dage = dagis
Nanaaan = banan
Diduu = Titt ut


Theo härmar precis allting man säger just nu. Han har börjat titta i sina pekböcker igen och kan fråga i timtal "e de?". Säger man då att det är tex en "anka" så försöker han säga det sen. Om och om igen. Tusen gånger om dagen. Det är roligt att se honom apa efter så. Han gör även rörelserna till "Imse Vimse Spindel" och "Klappa händerna" ibland försöker han även få till "En kulen natt" men det är svårare.

Han leker just nu mest med sin eller våran dammsugare, sina pekböcker, sin briotax och en sorteringsbox han fick i julklapp av morfar och Annika. Han har ju redan fått en Brio Sortingbox, men den leker han inte alls så mkt med, trots att det ju är samma sak.

Han kan bli mkt arg och då bits han. Det är jobbigt. Han biter i allt han kommer åt. En hand, ett lår eller en tv-bänk. Anything goes. Han har nog varit hemma för länge från dagis nu. Tur att det är vardag imorn igen...

Grattis till dina femton månader älsklingsplupp!

/mor och far

1999-2009 a recap

Det börjar och slutar med kärlek.

Träffar pojke i Trollhättan på nyårsafton 1998. Blir kär i pojke. Blir tillsammans med pojke. Åker fram och tillbaks mellan Uddevalla och Trollhättan fler gånger än jag care to remember. Går sista terminen på gymnasiet. Har precis fyllt 18 och missar fler historia-lektioner på torsdagsmornarna än jag vill erkänna. Livet leker. Bor med mamma i den bästa lägenheten i hela Uddevalla. Tar studenten med medelbra betyg. Inga IG. Ett MVG. Börjar tillverka toalettpapper. Förlorar vänner. Bor större delen av min tid i Lilla Edet. Flyttar hemifrån. Börjar på Komvux. Får många VG och några MVG. Kommer in på högskolan i Vänersborg; Engelska. Är inte vad jag trodde. Flyttar till Trollhättan. Går en termin Engelska, hoppar av. Kommer in på det jag ville in på från början; Religion på universitetet i Göteborg. Blir skoltrött och hoppar av. Vad vill jag med mitt liv? Flyttar hem till mamma i Uddevalla. Börjar läsa Stadsvetenskap i Uddevalla. Stukar foten så illa att jag fortfarande har men av det. Får någon form utav livskris. Gör slut med pojken. Går två terminer Stadsvetenskap. Flyttar till Trollhättan. Festar. Blir kär i ny pojke. Spelar tv-spel. Pojke blir rumskamrat. Pojke frågar chans. Spelar WoW. Pluggar Sociologi i Vänersborg. Blir skoltrött. Börjar jobba på Telia i Uddevalla. Träffar nya vänner. Åker buss. Flyttar med pojke till större lägenhet. Känns som livet väntar på mig där ute. Jobbar vidare. Är det här det jag vill syssla med resten av mitt liv? Bekvämt att ha jobb. Blir gravid. Pojke blir glad, jag blir glad. Spännande. Nervöst. Flyttar med pojke till större lägenhet. Får ischias. Får foglossning. Slutar jobba. Föder barn. Är mammaledig, älskar det. Promenerar. Sover för lite. Har jobbångest. Inser att jag nog vill bli lärare. Insikten kommer några dagar för sent. Söker kurser, kommer in. Blir avskedad från jobbet. Går på gravöl och gråter. Skolan funkar. Sonen går på dagis. Sonen är älskad. Pojken är älskad. ♥
________________________________________________

Åh decennium 2 du är så på!

All is quiet on New Years Day

Gott Nytt År på er där ute.

Jag har alltid hatat nyårsdagen väldigt mycket. Det är en ångestfylld dag på många sätt, även utan alkohol. Men i år tycker jag att den varit helt ok, förutom the sleep deprivation då, men man är väl hård och klarar sig på knappt två timmars sömn.

Fotografen som tog denna bild missade helt att Theo också var där så man ser bara hans lilla mössa :) fyrverkerierna var inte roliga i år. Massa folk som sköt egna raketer där vi alltid står och tittar så Trollhättan Stads fyrverkerier kom i skymundan, plus att de sköt dem så jävla illa att det regnade glöd på oss. Gissa om jag vart arg när det var nära att vi fick en raket på oss. Förbannade vettvillingar! Nåväl, ingen kom till skada iaf. Nu är det dags att lägga sig och läsa Boktjuven som jag fick av Mattias i julklapp. Den är mkt bra.