Helvetestimmen

Varje kväll någon gång mellan klockan 20 och 21 börjar helvetestimmen hemma hos familjen Schatzons. Det är timmen då Theo ska lägga sig. Jag minns inte när han började krångla så vid nattningen, dagarna bara flyter ihop. Jag tror det började då han lärde sig att ställa sig upp. Hur trött han än är så ska han stå upp i sängen. Sitta går också bra, men ligga, nej se det går inte för sig. I en hel timme kämpar vi med honom för att få honom att sova. Han ställer sig upp, vi lägger honom ner. Han sätter sig och bökar runt lite i sängen, lägger sig ner en liten stund, och ställer sig sen upp igen. Så här håller vi på. Runt runt runt. Efter en timme av gråt, bökande och föräldravansinne, somnar han. Förmodligen helt utmattad.

Nätterna är ok. Inatt var det dock inte ok. Jag fick ung fyra timmars sömn. När vi gick upp kl åtta så längtade jag redan till förmiddagsluren klockan tio. När han väl somnade klockan 10.10 så sov han bara till 10.50. Då blev jag helt knäckt. Jag ville och behövde verkligen sova mer än 40 minuter men han vägrade somna om. Det har med andra ord varit en helt fascinerande jobbig dag. Jag tror att jag har brutit ihop av utmattning cirka fyra gånger mellan klockan 10.50 och 17.00 då vi åkte med modern till Överby. Jag fick dock någon timmes välbehövlig sömn mitt på dagen då Mattias och Theo gick ner till stan. Tack snälla älskade Tias för att du gick iväg!

/Kristin - som inte hymlar med att det är extremt jobbigt att vara mamma ibland