Tavelmakaren is back

Minns ni kanske att jag påbörjade ett tavelprojekt innan Theo kom till världen? Well, jag har återupptagit det nu. Jag är nöjd med den ena tavlan, den andra är crappig och den tredje har precis påbörjats. Ni kan få en liten sneak peek ;) Förhoppningsvis är Theo nog inte så picky så han får upp dem på väggen, hur crappiga de än må vara.



Well, that's it for now. Have to paint!

Världens bästa nyhet?

Crocsen är på väg att dö. Ja. Ja! JA!!!

Helvetestimmen

Varje kväll någon gång mellan klockan 20 och 21 börjar helvetestimmen hemma hos familjen Schatzons. Det är timmen då Theo ska lägga sig. Jag minns inte när han började krångla så vid nattningen, dagarna bara flyter ihop. Jag tror det började då han lärde sig att ställa sig upp. Hur trött han än är så ska han stå upp i sängen. Sitta går också bra, men ligga, nej se det går inte för sig. I en hel timme kämpar vi med honom för att få honom att sova. Han ställer sig upp, vi lägger honom ner. Han sätter sig och bökar runt lite i sängen, lägger sig ner en liten stund, och ställer sig sen upp igen. Så här håller vi på. Runt runt runt. Efter en timme av gråt, bökande och föräldravansinne, somnar han. Förmodligen helt utmattad.

Nätterna är ok. Inatt var det dock inte ok. Jag fick ung fyra timmars sömn. När vi gick upp kl åtta så längtade jag redan till förmiddagsluren klockan tio. När han väl somnade klockan 10.10 så sov han bara till 10.50. Då blev jag helt knäckt. Jag ville och behövde verkligen sova mer än 40 minuter men han vägrade somna om. Det har med andra ord varit en helt fascinerande jobbig dag. Jag tror att jag har brutit ihop av utmattning cirka fyra gånger mellan klockan 10.50 och 17.00 då vi åkte med modern till Överby. Jag fick dock någon timmes välbehövlig sömn mitt på dagen då Mattias och Theo gick ner till stan. Tack snälla älskade Tias för att du gick iväg!

/Kristin - som inte hymlar med att det är extremt jobbigt att vara mamma ibland

Chucky

Har nog inte sagt att Theo nu lyckas gå ut efter möbler. Det är inte illa pinkat av en sån liten plupp. Han tycker mkt om att dra ut alla saker ur tv-bänken, liksom att dra ut alla kläder ur sin byrå. Det får nog bli lås på den där byrån. Va arg han kommer bli. He he.

På den nedre bilden ser ni minen som han haft sen han var ganska liten. Vi kallar honom Chucky när han slänger på den minen. Ni vet den där onda rackarn till docka.
Alltså, likheten är ju slående. Rött hår - check. Skrynklad näsa - check. Flashar tänderna - check. Galna ögon - check. Vi sover faktiskt ganska gott om nätterna trots likheten med originalet.

Trevlig måndag önskar the Schatzons!

Jul eller juli?

De visar julkalender på Barnkanalen. Mysteriet på Greveholm. Är det jul eller juli?

/förvirrad

Regn

Regn, regn, regn. Regn anyone? I have plenty!

Storkusin, ser du?

Igår började Theo gå ordentligt med sin gå-vagn. Innan har han inte riktigt fattat vad han ska göra med den. Nu känner jag att vi skulle bott i en paradvåning utan trösklar. Det är lite halvenerverande att behöva vända vagnen hela tiden, men iofs ljusår mkt skönare än att gå böjd och få puckelrygg. Tack Storkusin J, Kusinsambo D och Gammelfarbror T för den fina gå-vagnen. We loves it!

Eureka, jag har funnit det!

Jag har sedan barnsben haft knottriga överarmar. Jag är alltid röd på armarna och ibland, eller ganska ofta, river jag sönder knottrorna så att det börjar blöda. Jag har nu funnit vad detta är för en åkomma! Det är Keratosis pilaris och går tyvärr inte att behandla. Men vad gör väl det, när jag äntligen fått reda på vad det är. Mamma hade också denna hudsjukdom då hon var yngre, men inte längre. Hoppas min också försvinner för det är inte så roligt att alltid gå runt o vara röd och knottrig. Jag ska köpa hudkrämer med salicylsyra och karbamid i, det kan hjälpa. Yay!!!

/Den som söker han skall finna eller google är din vän!

Titta, jag kan stå!

Theos absoluta favoritsyssla just nu är att ställa sig upp. Mot allt. Mot mammas ben, mot spegeln i hallen, mot soffan, mot skrivbordsstolen och vardagsrumsbordet. Det går inte alltid så bra som han vill, men de gånger han lyckas blir han överlycklig. Pojken i spegeln fick sig några blöta pussar igår. Smarrigt.

Det finns inget värre

Jag har precis stått och vikt all tvätt vi tvättat ikväll. Det är det absolut tråkigaste som finns. Och det värsta av alla jobbiga saker att vika är lakan och påslakan. Varför ska det behöva vikas? För bövelen. Uppfinn någonting smart som gör att jag slipper stå och fightas med de stora jäkla lakanen. Nu när jag stod i sovrummet och förbannade våra lakan så blev jag rätt irriterad över en massa störda saker i vår sjuka värld. Bland annat detta:

1. Hur kan man tillverka påslakan utan hål högst upp i hörnen? Det är så irriterande att jag snart skriver ett brev till stadsministern.
2. Öppna luckor i köket. Det finns inget som ser mer ostädat ut än öppna luckor.
3. Människor som inte tänker och/eller lata människor. Jag syftar i detta fall på när folk ställer tillbaks kundvagnar i kundvagnsskjulet. Varför ska de tvunget ställa sin vagn i den rad där det står mest vagnar? Jo, för att de 1. är lata och 2. inte tänker. Jag ställer alltid tillbaks vagnen i den rad där det står minst antal vagnar. Varför, jo för att det inte ska stå vagnar långt ut på parkeringen SÅ KLART!
4. Mopeder. Behöver jag ens förklara varför?
5. Människor som är i vägen. Vid ingångar till affärer till exempel.
6. Människor som tror att de bor i hus då de bor i lägenhet. Hur kan man låta så mkt hela tiden? Helt ofattbart. Är det elefanter som vistas i lgh ovanför oss? Är det svårt att inte smälla igen dörren när man ska stänga den? Är det magnet i trapphusets trappa som gör att du inte kan gå tystare än du gör, för att trappan drar ner din magnetbeklädda sko?
7. Alltför nyfikna människor. Viss nyfikenhet tycker jag är positivt, men folk som går av på mitten om de inte får veta nåt som andra vet, gör mig grymt irriterad. Skaffa ett liv för fan!
8. Människor som inte vet om att de är som människor jag beskriver ovan.

/Kristin - som är för trött för att vara annat än arg

Att kunna läsa

Det bästa som hänt de senaste dagarna är att jag återigen har börjat läsa böcker. Det är ju helt otroligt skönt att äntligen kunna läsa igen. Tack vare att Theo nu sover i sitt eget rum, så kan jag ligga i sängen med lampan tänd och läsa. Jag har saknat detta nåt enormt. Just nu läser jag en utav pappas böcker om Robin Hood. Ingen skönlitterär bok, utan en bok skriven av historikern Dick Harrison. En svensk, trots att han borde vara amerikan med det namnet. Mannen från Barnsdale heter boken och är faktiskt riktigt bra, till skillnad från vad man kan skulle kunna tro. Samtidigt med denna bok läser jag även John, av Cynthia Lennon. Också bra. Jag har alltid haft svårt att bara läsa en bok från början till slut, utan att börja på en annan. Är det ett släktdrag pappa?

Tribute

Häftiga grejer!

Vår dag vid Lysevattnet

Tunnpojken

Idag tror jag vi spenderar hela dagen i rosa tunnan...

9 månader

Det rullar på här. Nu är han ju nästan nio månader och en vecka, men jag har lixom inte hunnit sitta framför datorn när jag varit på "semester" i Little Is It. Här kommer i alla fall den sedvanliga månadslistan.

Vid nio månader tycker Theo om att:

• Nästan inget annat duger än att gå. Han vill bara gå. Gå, gå och gå.
• Prata. Han tjattrar oavbrutet. Är det något han inte vill säger han nä-nä-nä, högt och upprepade gånger.
• Bada
• Ha kalas, vara med på fest osv. Han verkar vara en social prick.
• Sitta i fönstret och titta ut, en gammal favorit som återupptagits.
• Titta på gosedjuren i gosedjurshyllan
• Äta majskrokar. Det är tydligen godare än jordgubbar. Jag betvivlar detta starkt.
• Gunga
• Trumma på allt som låter, helst trummor i morbrors affär
• Jaga dammsugare
  

Theo tycker däremot inte om:

• När man försöker lägga honom på mage, eller sätta honom ner när han är ute och går.
• Byta kläder och blöja
• Att inte få äta då vi andra äter
• Sova

Theo har utvecklats en hel del den senaste månaden, eller egentligen, de senaste två veckorna. Han ålar jättesnabbt till det han vill. Han har börjat ta sina första kryptag. Han sätter sig upp utan problem alldeles själv. Helst i sängen, när han ska sova. Detta är mkt jobbigt för hans föräldrar. Han har två små risgryn i nederkäken. Han bits med dem ibland. Det gör ont. Han kan sitta och leka själv längre stunder, typ en halvtimme, utan att bli uttråkad eller gnällig. Men det är inte varje dag han är sådan. Han vet vart lampan är och säger ofta "titta" när han tittar på den, och andra saker han tittar på. Frågar man vart mamma eller pappa är så tittar han också på lampan, så han är inte helt med på banan ännu. Han har börjat hålla i nappflaskan själv när han äter. Det är skönt. Han försöker ställa sig upp, men det går inte så bra.

Grattis på 9 månadersdagen, lite i efterskott, önskar mamma och pappa!

Nu drar vi till Västerlanda...

...och badar i Lysevattnet. Världens bästa sjö. Hoppas Theo tycker om den och att vi får stanna i nån timme eller två utan att han lackar ur. Hoppas även på att inte alla kommer vara där redan. Parkeringsplatserna är begränsade. Bilder hoppas jag kommer ikväll på en glad, badande bebis. Jag hoppas på så mycket idag.

Nåt som gud har sänt

Eller morfarn. Jag gissar på den senare. Poolen är det i alla fall jag snackar om. Det spelar ingen roll att det är en plaskpool modell mindre. Både jag, Theo och Mattias får plats i den. Hur underbart som helst. Vem behöver en pool för flera hundra, eller än värre, tusen, när man kan sitta i en plaskpool och kyla av sig. Överdriven lyx gillar vi inte. Vi kör på nödvändigheter här i Little is it...

...såg på Väderkanalen nyss att sommarn snart är slut igen. Typ på söndag kväll. Skönt att vi fick två härliga veckor i alla fall.