Smittade lymfkörtlar

Som jag befarade så är mina lymfkörtlar i ljumsken smittade med cancer. Det är inte bra, inte roligt, men väntat. Så det blir en operation till innan cancerfanskapet är borta helt. Den 19 april lägger jag mig under kniven en tredje ggn och Dr. Mattsson plockar då ut lymfkörtlarna jag har i höger ljumske. Sedan kommer jag få gå med dränage i 10 dagar, sen tänker jag börja jobba igen. Så är det bara, din jävla helvetes cancer!


- bloggar hippt med min Iphone

Det är mycket cancer just nu

Idag tänker jag mycket på en vän jag lärt känna på ett forum för tjejer med cancer. Hon har malignt melanom, precis som jag. Hon opererar idag bort sin ena njure där det växer en tumör som dom inte riktigt vet om det är cancer eller inte. Dessutom fick hon igår, dagen innan den stora operationen, reda på att hon har förändringar på lunga och lymfkörtlar i armhålan. Det var verkligen inte goda nyheter. Jag lider otroligt mycket med henne. Hon är några månader yngre än mig, har tre små barn och opererades av samma kirurg som jag. Jag är mycket tacksam att jag lärt känna henne, och jag hoppas verkligen att allt går bra idag, och att förändringarna på lungan inte är något att oroa sig för... ...oroar mig gör jag också för återbesöket jag har på Sahlgrenska idag. Roligare och mindre cancerfyllda dagar har jag haft.

Sjuk lista

Idag är jag:

* sjukt trött
* sjukt glad att jag har ett jobb att gå till
* sjukt stressad inför onsdagens besök på Sahlgrenska
* sjukt sugen på att börja mina fotoprojekt

...och när man är så där sjukt mycket av alla de där sakerna så är det sjukt mysigt att sitta framför den sjukt inspirerande sidan we♥it och titta på sjukt vackra bilder. Sjukt!

First, second, third, fourth, fifth, sixth.

Working 9 to 5? part II

Oh yes, indeed! Today is a happy day. Oh, happy days are here again :)

Är det inte morgon än?

Ungen somnade som en stock klockan 20 men vaknade visst kl 22.30 och tyckte det var dags att gå upp. Varför undrar ni? Ja ni, det undrar vi alla.

Working 9 to 5?

Idag har jag varit på jobbintervju i växeln på Uddevalla Kommun, där jag sommarjobbade förra året. De söker vikarie året ut och jag tänkte att det kunde vara käckt att få det jobbet. Håll tummarna för att jag får det, är ni snälla. Jag har faktiskt inga planer på att sätta mig i skolbänken igen förens jag vet hur mitt liv kommer se ut. Känns både som slöseri med tid och pengar. Känns bättre att jobba på veckorna och koncentrera mig på roliga saker på helgerna ist för att gå i skolan på veckorna och göra tråkiga skolgrejer på helgerna. Så känner jag och då blir det så. Jag får reda på imorgon redan om jag får jobbet eller om det går till någon annan. Snabba ryck här! Det kan hända att jag får börja redan på fredag, men det får vi se.

Man undrar om man kommer klara av att arbeta en hel dag utan att somna? Man undrar om man kommer bli helt galen på människorna som ringer? Man undrar hur det blir med sjukskrivning och csn o all sån skit... så mycket saker man undrar dessa dagar. Många samtal att ringa imorn... hoppas jag :)

Nuts for bananas

Jag letade efter en bild på Theo och så hittade jag den här halvtaskiga bilden på Theo och Müsli och inser för första gången att min son och jag är ganska lika. Jag har, ärligt talat, aldrig sett några likheter tidigare. Men nu ser jag mig själv i Theos ansikte. Fantastiskt fascinerande ♥

Let it be

Source via we♥it

Det kan vara så att jag är på exceptionellt dåligt humör just nu eftersom min son driver mig till vansinne. Det kan också vara så att jag är arg på världen eftersom jag precis slagit i min häl där jag har ett öppet sår stort som Grand Canyon, och att det gjorde förbannat ont. Det kan mycket väl vara så. Men, det kan också vara en allmän irritation på att alla ska vara så satans positiva hela tiden. Om jag skriver på facebook (eller twitter, eller i bloggen) att jag hatar måndagar, eller att jag hatar att himlen är grå, eller att jag tycker att det är jävligt trist att jag inte kan gå på min fot för jag vill ut och fotografera, så snälla, låt bli att skriva att måndag innebär en ny vecka med nya möjligheter, eller att efter regn kommer sol, eller att snart har såret läkt och du skuttar runt som en kaninunge på grönbete. Jag vet att det finns en sol där uppe någonstans, men just idag vill jag inte leta efter den! Om ni inte kan hålla med om att måndagar är pissiga dagar så håll tyst! Låt mig vara på dåligt humör en stund.

Jag är sur och pissed off på världen, deal with it!

Sjukstugan går mot sitt slut

Theo är inne på sin femte dag med feber och sin fjärde dag med elak hosta. Febern börjar gå ner igen. Man kan tro att detta är jättebra, och visst, i medicinskt syfte är det så klart det, men i harmoniskaochlugnadagar syftet är det inte så bra. Hög feber innebär en lugn kille som gillar att ligga i soffan och mysa. Låg feber innebär en härjande kille som inte varit på dagis på fem dagar och som snart får ett bryt av att inte kunna gå ut och att inte kunna få leka med sina kompisar. Hemskt jobbigt för alla inblandade. Übersuck.

Theos datoj

Det är inte så att ungen fått en helt egen dator. Men det råkar förhålla sig så att min lilla miniatyrdator som tidigare varit söndrig nu verkar vara hel igen (det var nåt glapp nånstans) så nu har vi en extra dator, i Theos storlek, och då har han fått titta på film på den så nu är den enligt Theo själv, hans datoj. Det värsta är att han kan hantera den. Han kan klicka på det han vill se på YouTube osv. Helt galet. Jag har närt en datanörd vid min barm.

Jag hade en gång en häl

Det blir inga bilder i detta inlägg. Jag har en bild på min häl, eller det som en gång var min häl, men jag tror inte att någon vill titta på den bilden. När jag kollade på min häl tidigare idag, då undersköterskan lade om såret, så höll jag på att svimma. Bilden gör för övrigt inte såret rättvisa. Verkligheten är tusen ggr värre. Jag kan ju försöka beskriva hur den ser ut. Ni vet ju hu en fotsula ser ut, en häl. Det är inte så mkt fett och annat på en häl än just hud och kött. Allt kött är i stort sätt borta på en yta som kanske är 3x5 cm. På djupet har de tagit bort kanske 1,5 cm. Då finns det inte mkt häl kvar. Jag har alltså ett stort hål under foten. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur detta ska läka? Doktorn sa att det kan ta ett par månader. Jag kan inte förstå att det kan ta mindre än ett år, så stort hål som det är.

När jag inte tänker på hur det ser ut under foten nu, så har jag inte så ont. För det svider mest bara lite när jag rör foten för mkt. Panodil hjälper fint. Men när jag tänker på hur såret ser ut så mår jag fysiskt och psykiskt illa. Jag ska nu gå till vårdcentralen en gång om dagen och lägga om det här såret. Vissa dagar kommer det behöva tvättas, det ser jag inte fram emot. Jag har inte jättestort förtroende för de som jobbar på vårdcentralen längre och jag betvivlar att de är särskilt vana vid sådana här sår, så jag tror att det kommer göra ont.

Nu måste jag läsa ifall man på något sätt kan skynda på läkningen. Äta nåt bra eller ta några vitaminer eller nåt. Så här kan jag inte gå i flera månader! Jag som precis börjat gå igen. Det är rätt tröttsamt att börja om på nytt igen. Hoppa på kryckor, få spetsfot igen, ja allt det som jag redan jobbat mig igenom en gång. Jävla skit och helvete! Men nu är i alla fall modertumören borta så nu kan inte den ställa till med mer besvär, vilket känns skönt. Nu är det bara att be till högre makter, kungen, eller vem det nu är som bestämmer och be om lycka inför kommande provsvar. Fucking jävla kuk-cancer!

Edit: efter att kollat lite mer noggrannt på såret så inser jag att det inte alls är så djupt som jag trodde. Herregud, då hade ju benet stuckit fram. Nä, det är nog snarare ca 5-6 mm. Mitt ögonmått är inte det bästa, kanske.

Alive and kickin'

För er som inte har Facebook (haha) så kan jag berätta att jag lever och mår bra. Mkt bättre än efter förra op. Ngt trött o har lite ont i ljumske och häl men annars, helt ok. Tack för era tankar!

<3


- bloggar hippt med min Iphone

Pre-op fashion

Ligger i sängen med världens sexigaste kläder (for real) och väntar på operation. Farfarsstrumporna är extra sexiga tycker jag. Ja, självklart även operationsklänningen som ju är fashionable eftersom den är backless. Tur att jag har en ljuvligt duvblå bomullskofta att skyla bakdelen med.

Hibiscrubben har torkat ut mina kroppsdelar och gjort dem till fnöske. Ansiktet skriker efter fukt och läpparna stämmer in i klagosången. Jag har blivit emlad och väntar på att få dropp. Det ska bli gott med lite frukost. En positiv sak är att jag nu är nummer 2 i kön till operation, igår kväll var jag nummer 3 så tummen upp för det!

Nu ska jag titta på ett avsnitt av Glee och försöka glömma att jag inte kommer ha någon hud under hälen när jag vaknar upp ur narkosen. Tjoflöjt!