Müsli

Vi har en ny familjemedlem. Han heter Müsli och är 8 veckor gammal. Han är en dvärgvädur och han är väldigt snäll. Jag skriver mer om Müsli en annan dag. Men ni kan få se hur han ser ut när han äter en bit bröd och när han ligger och vilar sig. Inte visste jag att kaniner sov på sidan. Sjukt gulligt.

22 - Det här upprör mig

Det finns så himla många saker som upprör mig och jag orkar inte gå igenom dem alla så jag tänker nämna det jag på senare tid gått runt och irriterat mig på ganska mkt. Det är ingen stor grej, men ack så irriterande.

"Ni budar på en helt ny blablabla". Vadå budar? Att buda någonting innebär att man sänder någonting med ett bud. Ett cykelbud till exempel. Buda är inte samma sak som bjuda. Det heter "ni bjuder på en helt ny blablabla". Capiche!?!?!?!

På skisstadiet

And the Oscar goes to

Idag bestämde jag mig för att se alla filmer jag inte sett ännu som blivit nominerade till "Bästa Film" till Oscarsgalan. Vi gick ut starkt med "The Fighter" med Mark Wahlberg och Christian Bale. En bra film. Tragisk, men med otroligt bra skådespeleri. Jag ger den en 7:a. Bale är ju nominerad till "Bästa manliga biroll" och det förstår jag. Tidigare har vi sett "The Black Swan", "Inception" och "Toy Story 3". Inception är än så länge i toppen på min lista, även om Black Swan var väldigt spännande. Natalie Portman är en av mina absoluta favoriter så det skulle vara roligt om hon vann pris för "Bästa kvinnliga huvudroll".

Så här ser min lista ut: (betygen kan komma att ändras)

* Inception - 8,5
* The Kids Are All Right - 8
* Black Swan - 7
* The Fighter - 7
* Toy Story 3 - 6,5
* 127 Hours -
* The Social Network -
* True Grit -
* The King's Speech -
* Winter's Bone -

Målen men inte medlen

När man inte har medlen att köpa en Olle Baertling tavla, eller litografi för den delen, så får man göra sig en egen. Så idag fick jag äntligen tummen ur att göra en liten remake utav den här extremt snygga tavlan. Jag hade ingen så smal och hög canvas så jag tog det jag hade. Och tittar man inte jättenoga på hur den är målad, så blev den nästan snygg ;)

Gratis är gott

Tydligen kan man få gratis tamponger hemskickade varje månad och allt man behöver göra är att svara på några frågor efter varje paket man fått. Eller nåt sånt. Jag är på!

Rörelsefrihet

Ursäkta mig men är hon allvarlig den där Lindexkvinnan?

Det känns lite bittert ändå

Nu går mina klasskamrater snart ut på vfu igen. Jag känner mig avundsjuk. Jag vill också träffa barnen igen. Jag tyckte så mkt om dom och dom tyckte mkt om mig. Jag lovade dom att jag skulle komma tillbaks igen efter jul och nu kommer jag inte kunna hålla det löftet. Skittrist! Sen så oroar jag mig också för hur sjutton det kommer bli när sjukskrivningen tar slut. Jag kan ju inte hoppa på skolan igen helt plötsligt eftersom jag missat så mkt vilket betyder att jag kommer få byta klass och börja om till hösten och det känner jag inte alls för. Jag gillar ju min klass o trivdes i den. Nää, jag känner mig less på det här. Allt bara förskjuts och det blir ingen ordning alls på saker o ting. Kass som fan är vad det är! Bleh.

- bloggar hippt med min Iphone

Love you 'till the end

All I can say
I love you 'till the end

Framsteg

Fantastiskt! Blir nästan gråtfärdig!

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8446108.ab

21 - Ett annat ögonblick

Ögonblicket då jag fick veta att det faktiskt var cancer jag hade i foten kommer jag aldrig glömma. Trots att jag känt på mig att det skulle vara cancer så var det aldrig så att jag riktigt på allvar kunde föreställa mig hur det skulle kännas när jag fick svaret. Det kändes som att magen vände sig ut och in. Jag fick fysisk smärta i hjärtat. Jag kunde i det ögonblicket bara tänka på döden. En stor, hemsk, mörk ondska kom och slukade upp allt som var jag. Jag grät floder i örat på sköterskan jag talade med i telefonen. Hon tyckte att jag skulle komma in till vårdcentralen och prata med en läkare. Jag tackade nej men valde senare att gå dit i alla fall, vilket naturligtvis var bra. Men i det ögonblicket så kunde jag inte röra mig. Det kändes som att mitt liv tog slut. Det är ett ögonblick jag önskar att jag aldrig hade fått uppleva, men är det ögonblick jag minns tydligare än alla andra och förmodligen kommer minnas för evigt.

Idag, när jag skriver detta och tänker tillbaks på den dagen, så får jag samma känslor som jag fick då. Hjärtat bultar hårt och magen blir varm. Liknande symptom fås vid känslor av lycka, men då gör de inte ont. Inte på samma sätt.

Normalsmurfen funderar

...och i bakgrunden kan man se Kokettsmurfen stå och beundra det vackraste han vet. Ack, om man finge vara Kokettsmurfen för en dag, tänker normalsmurfen och funderar vidare.

Sänggavel

Idag har jag lärt mig att det inte går att fotografera inredning utan vidvinkel. Därför har jag inte kunnat fota vår nya (gamla) sänggavel som är utav den här typen fast mer snirklig. Men jag kunde fota macro och då kunde jag fota ett reafynd från H&M Home. 79 spänn för detta finfina påslakanset i mjukaste bomull. Jag älskar påslakan. Skulle kunna gå i timmar på IKEA och bara känna på påslakanen. Jag är dock lite kräsen och påslakanset för 79 kronor brukar inte vara så mjuka och sköna så det var en chansning, men det blev lyckat.

Kristin ♥ Gerberor

Idag kom Mattias och Theo hem med en fin liten gerbera till mig. Sånt gillar vi. Jag älskar gerberor. Näst efter prästkragen så måste ju gerbera vara den gladaste blomman. Man blir ju glad i hela kroppen när man tittar på den. Ljuvligt.

Mokkasin

Bilden lånade jag ifrån Mokkasins blogg.

Idag har jag funnit en ny internetkärlek i form av en liten Mokkasin. Mokkasin finns bara i verkligheten (fyndigt) men de har en blogg och där kan man just nu vinna fina priser. Jag ämnar vara en utav de som vinner. Ämnar du? Här läser du hur du gör för att vara med och tävla.

5 snabba

1. Love you 'till the end - The pogues
2. Indestructible - Robyn
3. Awake my soul - Mumford & Sons
4. Starlight - Muse
5. Run - Snow Patrol

Du är vad du föds till, eller?

Jag har läst och funderat mycket kring genus de senaste dagarna. Främst eftersom att jag hjälpt min kära vän och tillika f.d svägerska Annelie (ja, jag samlar på f.d svägerskor) med en uppgift i skolan. Det här med genus är så sjukt intressant och till viss mån även sjukt upprörande.

När människan föds så föds hon till man eller kvinna, i vissa fall till både och, men hon föds alltså till en biologiskt förutbestämd sort, så att säga. Men, det är också allt hon föds till. Allt det andra, alla de kvinnliga och manliga attribut hon får har hon inte fötts med. De tilldelas hon. När det kommer ut en 3 kilos, hal, liten människa så är det bara just en människa med antingen snopp eller snippa det är. Vi som tar emot denna människa väljer att lägga den i ett fack fullt av olika egenskaper. Har människan snippa så hamnar hon i det rosa facket med allt vad det innebär. Har människan snopp så hamnar han i det blå facket. Med dessa färger kommer en hel rad förväntade och påtvingade egenskaper.

Om vi lägger människan i det blå facket så det strängt förbjudet att tex leka med dockor, ha långt hår eller visa att man har mer känslor än en sten. Och vice versa så klart om man hamnar i det rosa facket. Fast i det rosa facket har man lite mer frihet. Lite fler saker att välja på. För visst kan en flicka leka med bilar utan att alltför många ögonbryn höjs. Men för jösse namn, se upp om din pojke tycker så mycket om den docka han fick i julklapp att han sover med den i sängen varje natt!

Det som förvånar mig mest är när människor födda på 70-talet eller senare, människor som borde vara upplysta, är så galet inskränkta och bakåtsträvande att de inte kan tänka sig att sätta på en pojke en rosa t-shirt. Rosa är en färg! Vem har bestämt att det är en kvinnlig färg? En färg som bara tjejer får ha på sig? Helt otroligt egentligen hur en färg kan vara så laddad. Jag kan i min vildaste fantasi inte förstå mig på sådana människor. Alla de människorna borde faktiskt ta och utbilda sig. Öppna ögonen. Du gör ditt barn en otjänst om du hela tiden placerar det i flick- eller pojkfacket.

Det som är så skönt med att ha en liten människa på två år i sin närhet är att han inte bryr sig ett piss om ifall hans lekar får det att sticka i ögonen på någon. Han leker med det han tycker är roligt och ska därför ha möjligheten att prova på allt. Ska jag då som förälder inte köpa en docka till honom så att han får testa att leka med en sådan? Och egentligen, varför är en docka en typiskt flickig leksak? Ska inte pojkar också ta hand om barn när de blir vuxna? Ska inte pojkar utveckla empati och sympati för andra? Måste killar leka med bilar och springa runt och härja i hemmet? Måste flickor sitta fina på sina rum och leka kafferep med Skrållan? Jag tror att barn som bara uppmuntras att prova de saker som vi har bestämt är passande för dem, förlorar otroligt många upplevelser. Det trista med att ha ett barn på två år i sin närhet är att man vet att han snart kommer få frågor om sina leksaker och sina kläder som han inte kommer förstå. Och det är inte de andra barnen som kommer ställa de där frågorna, det är de vuxna. "Men, varför leker du med en docka, du är ju kille!" "Inte ska väl du måla naglarna röda, då ser du ju ut som en tjej" osv osv... listan kan göras oändlig.

Vad spelar det för roll vad våra barn har för kön? Varför är det så farligt om du inte ser om barnen som leker i sandlådan är pojkar eller flickor? De är väl människor, eller hur?!

Afraid of the dark?

För några dagar sedan märkte vi att Theo började bli väldigt ledsen och orolig då han skulle lägga sig. Eftersom han fick en liten nattlampa när han fyllde två så tänkte jag att vi kunde testa och se om han blev lugnare med den och ett tag såg det ut som att det skulle funka. Men i fredags sa Theo till mig att inte stänga dörren när jag skulle gå ut ur rummet efter nattningen och så har det varit sen dess. Naturligtvis låter vi dörren vara öppen så att han inte ska vara rädd. Men nu verkar inte heller det räcka längre. Han har jättesvårt att somna och är ledsen länge, trots att vi är i rummet. Hoppas det här går över snart, för det är bannemig inte roligt att se sin lille kille så ledsen och rädd.

Turkos macro

Jag har fotograferat leksaker idag eftersom jag tänkte sätta upp bilder på Theos lådor så han vet vad de innehåller och på så vis blir det lättare för honom att hitta och städa. Tanken är ju god iaf, sen återstår det att se hur det blir med städdelen ;)

När jag ändå var i fart med att fota leksaker så testade jag mitt macro-objektiv (Sigma 50mm 1:2.8) lite också. Det är ett bra objektiv men det har ibland ganska svårt att hitta fokus i autoläget, därför har jag fått fokusera manuellt. Dessa båda bilderna är tagna med manuell fokusering och det är faktiskt första gången jag fotat så.

20 - den här månaden

När jag började med den här grejen så var det november. Nu är det januari och det är dags att tala om hur jag känner för den här månaden. Både november och december, som ju redan passerat, är två månader jag gillar. Januari däremot är den månad jag tycker minst om. Nästan ett helt år kvar till födelsedag och jul. Den är lång och mörk. Fattig och händelselös. Nä, januari är verkligen inte en månad för mig.

19 - detta ångrar jag

Jag gjorde ett liknande inlägg i en sån här bloggutmaning för några år sedan och det är inte så mkt annat jag ångrar idag. Jag försöker att inte ångra så mkt, för det är lixom ingen idé och man blir mest bara bitter. Jag vill inte vara bitter. Jag tror på att försöka se framåt ist för bakåt men visst finns det ett par saker jag skulle gjort annorlunda idag om jag hade fått göra om dem. Jag skulle tex ha pluggat mer i gymnasiet för att få bättre betyg och på så sätt slippa göra högskoleprovet var femte år... men som sagt, det funkar ju inte att tänka så. Ist försöker jag tänka som så att jag blir liiiite smartare efter varje gång jag gör högskoleprovet. Hahaha.

Återbesök nr 2

Idag var det dags för återbesök nummer 2 på Sahlgrenska. Allt gick som smort. Dr Jan tittade på min fot och konstaterade att det såg ganska bra ut men han ville ändå ge det en månad till innan han beslutar vad han ska göra i nästa steg. Nästa steg är alltså att operera bort tumören (som egentligen är ett födelsemärke). Han har två alternativ att välja mellan och båda känns så där kul. Alternativ 1: skära bort tumören med god marginal (någon centimeter runt om) samt det lilla födelsemärke som är bredvid tumören och sedan transplantera hud ifrån benet och sätta fast på hälen. Alternativ 2: skära bort tumören samt kringliggande födelsemärke med god marginal och sedan låta huden läka ihop av sig själv.

Fördelen med alternativ 1 är att såret läker ihop fortare, jag får alltså ny hud snabbare. Det är väl också den enda fördelen med alternativ 1. Hudtransplantation ska nämligen vara sjukt smärtsamt. Här och här kan man se hur det går till. Känsliga läsare varnas! Dr Jan tycker inte att alternativ 1 är särskilt bra just i mitt fall eftersom den hud som man skulle använda sig av aldrig skulle kunna motsvara den hud som finns under foten. Huden man har under foten är stötdämpande och väldigt tjock jämfört med all annan hud. Han tycker i så fall att alternativ 2 är bättre för mig, men han är ändå inte helt hundra eftersom tumören sitter just där den sitter och det kommer göra mkt ont när jag går. Han sa iofs att eftersom jag redan nu går på tå och har gjort så i flera månader så kanske jag är såppas van att jag inte kommer ha så ont utav det. Båda alternativ innebär alltså smärta. Frågan är bara hur mycket smärta...? Men det dröjer alltså minst en månad innan jag får reda på vad han bestämmer sig för. Han ska bla tala med plastikkirurger och höra vad dom tycker. Jag föredrar iaf helt klart alternativ 2.

Då man på vårdcentralen gjorde biopsin utav födelsemärket så använde man ju lokalbedövning och jag kan säga att jag är mer än rädd för att behöva ta en spruta till i hälen för det var fantastiskt smärtsamt, så därför frågade jag min tomte till doktor hur man bedövar vid en operation som den jag ska genomgå. Han sa då att man använder sig utav ryggmärgsbedövning. Då blev jag inte direkt jublande glad, men ändå glad att slippa bli stucken i foten igen. Jag frågade dock om man inte kunde få bli sövd och då sa han att "jo, om du tycker att det känns bättre och slipper obehag och smärta, så söver vi dig naturligtvis". Det kändes underbart! Den operationen kan ju ta max en halvtimme och att vara sövd en så kort tid kan ju inte vara alltför jobbigt så jag tar tusen ggr hellre en narkos än nålar i rygg (min erfarenhet av ryggmärgsbedövning är inte den bästa) eller fot.

Vilket alternativ det än blir så kan jag i alla fall räkna med att hoppa på kryckor ett bra tag till. Jag tror inte jag kommer kunna gå normalt ens till sommaren. Det känns ju inte så kul men huvudsaken är att skiten jag har i foten försvinner. Återbesök nummer 3 blir någon gång i vecka 5. Den som lever får se vad som beslutas då.

And so it begins

Det nya året har börjat. Det börjar med feber, nästäppa, hosta, halsont OCH ryggskott. Det är för att man ska veta att man lever. Och just det ja, cancern och kryckorna är kvar. Det är humor det här. Gott nytt år ;)