Om jag skriker tillräckligt högt?

I mars skrev jag ett inlägg om trots. Eller snarare avsaknaden av trots. Eller, jag undrade när trotsen skulle komma. Nu kan jag säga, mina vänner, att trotsen har kommit. Den har tyvärr inte gått. Jag minns inte exakt när den kom, jag tippar på att den varit här i ca en månad. Det är bedrövligt! Den lille surisen trotsar precis hela tiden. Så fort något inte blir som han vill så börjar han gallskrika och slänga saker omkring sig. Ett exempel är när han inte får glass, som han vill ha 24/7. När han vaknar vill han ha glass, till middag vill han ha glass och till kvällsmat, efter vällingen, vill han ha glass. Tjat, tjat, tjat. Skrik, skrik, skrik. Byta blöja ska vi inte tala om. Det går nästan inte. Vi har otaliga strider varje dag. Det är ganska utmattande. Sista trotsperioden är väl någon gång i tonåren, va? Vid det laget är jag nog helt slut, gråhårig och halvdöd... om jag ens klarar mig dit.