Googlad.nu

Jag gick in på googlad.nu precis (där man kan se hur många som googlar på ens namn) och fann på sjätte sidan två bilder av mig själv. Dels min facebook-grej från bloggen och dels en layout som låg uppe på Scrapaddicteds blogg. Helt förstummad. Visste inte ens att jag skickat in någon layout dit. Hahaha. Hur kul som helst. Layouten ser ut så här, och gjordes någon gång 2007:

Gråt o tandagnissel

Jag hoppas det här är en engångsföreteelse och inte en återkommande händelse. Theo har varit vaken i ung en timme och kommer inte till ro. Han kommer inte till ro i sin säng och inte i vår. Tillslut fick jag lägga honom i hans säng och gå ut o stänga dörn. Sen fick han skrika. Japp, jag är en ond mor. Jag vet dock att han inte kommer till skada. Han har inte ont någonstans och han är inte hungrig, för jag har även gett honom mat. Nu skriker han inte längre... Jag försökte med allt jag visste brukar fungera men när all else fails så får jag sätta hårt mot hårt. Jag är ingen förespråkare för 5 min metoden, men jag dissar den heller inte. Jag tror inte att Theo far illa av att skrika lite. Går det för lång tid eller hör jag att det är "fel" sorts gråt, så tar jag upp honom. Svårare än så är det inte. Jag känner min son ganska väl vid det här laget, faktiskt bättre än alla andra, och jag vet när saker inte står rätt till.

Under graviditeten tänkte jag att jag aldrig skulle låta mitt barn skrika sig till sömns, men när ens barn inte är ett lätt barn, ett barn som inte låter sig sövas hur som helst, så är man villig att pröva det mesta. Tro mig.

Om saker som betyder någonting

Jag satt och skrev länge igår, om saker som inte betyder någonting. Bara för att provocera. För att visa vad jag tycker om helt oväsentliga saker. Det är tyvärr sådan jag är, när jag är less, uttråkad eller arg. När jag hade skrivit klart, publicerat och läst igenom en gång till, bestämde jag mig för att radera hela, långa inlägget.

För det betyder ingenting att jag berättar för er att jag inte tycker särskilt mycket om barn. Barn i allmänhet är ganska jobbiga. Det spelar absolut ingen som helst roll. Inte när man läser om hur människor med riktiga problem har det i sin vardag. Hur de lever och hur de älskar och saknar. Människor som kämpar mot elaka sjukdomar, eller som har kämpat och förlorat. Människor som inte längre har sin älskade hos sig. Människor som förlorat det allra käraste dom har.

Det känns som ett hån mot de här människorna. Ett hån att sitta hemma i soffan och irritera mig på än det ena, än det andra. Om de här människorna hade kunnat ägna endast en liten minut av sin dag till att tänka på något annat än det hemska, vad hade de tänkt på då? På hur underbart det var när allt var som vanligt? Jag tror knappast att de ägnar sina tankar åt att det ligger hundskit i varje snöhög. Världsliga ting betyder ingenting. Vad är det som får mig att ständigt gå runt och tänka på världsliga ting, när det finns människor som har riktiga problem? Jag skäms.

Det senaste året har jag läst mycket bloggar som handlar om människor i sorg. Människor vars barn förlorat kampen mot cancer. Människor som är så trasiga, men som ändå lever vidare. Jag gråter floder varje gång. Förundras över styrkan de besitter. Hur orkar man leva vidare när man förlorat sitt barn? Hur orkar man gå ut med soporna, diska eller gå och handla? Jag är övertygad om att ifall det där hade varit jag, så hade jag gett upp. Jag beundrar dem så in i norden. Jag tänker på Victor varje dag. Tänker på hans föräldrar och syskon. Precis som om jag kände honom. Jag tänker på Alfons och på Elton. Jag tänker på Anna och hennes lilla dotter som nu måste leva utan sin mamma. Och jag tänker på min Theo. Och jag gråter. Livet är så orättvist. Jag skänker pengar i ett försök att döva smärtan, men det hjälper inte. Vad kan man göra? Alla dessa små oskyldiga liv som bara släcks. Fy fan!

Saker som betyder någonting

Flickr Pro

Jag fick äntligen tummen ur och skaffade pro-konto på Flickr, så nu får jag stora, fina bilder igen här i bloggen. Nu saknas bara att jag får tillbaks mina "labels" under inläggen, som irriterande nog, vägrar komma tillbaks sen jag bytte template. Har gjort allt man ska, men ändå funkar det inte. Tyvärr är bloggers hjälpforum inte mycket till hjälp. Jag blir snart galen på det problemet!

Later: Problem fucking solved!

Blivande fotograf

Theo tog sitt första fotografi häromdagen. Jag blev ganska imponerad av hans artistiska skills. Haha. Han tog faktiskt ett par foton som inte blev suddiga. De togs på Gissa. Men där hjälpte jag till för mycket för att det ska räknas så det här får bli hans första officiella foto.

Lyckades idag ta ett foto på Theo då han sov. Det har inte gjorts sen han var en pytteliten. Idag när jag gick in för att väcka honom (vilket händer typ aldrig) så ville han inte vakna och då passade jag på att ta fram kameran.

Väntar med spänning

Här hemma väntar vi med spänning på 18 månaders trotsen. Eller har den redan kommit och gått? om inte, så väntar jag med förskräckelse på hur det kommer gå när den väl kommer.

Skadad näsa

Theo har skadat sig idag. Ramlade med näsbenet före in i ett bord på dagis. Fick limma ihop lilla näsan hos läkaren :(

- bloggar hippt med min Iphone


Uppdatering: Theo leker nu, efter sin två timmar långa vila, som vanligt igen. Bits, slåss och härjar. Skönt. Hmm... kunde han inte kanske glömt hur man slåss undertiden han hade ont, det hade vart ett mirakel :)

Under Construction

Jag håller på att bygga om lite. Är så infernaliskt trött på den gamla templaten som inte gick att ändra för att den var kopierad. Nu får det bli ändring här!

/Byggnadsarbetaren LMR

Tee time

Sitter mycket nu för tiden och spanar in vårkläder till sonen. Jag har fallit som en fura för kläder från märket Munster Kids. Alla t-shirts ovan kommer från Mash 'n Gravy.
1. Teethy
2. Madness
3. Peace maker
4. Looney
5. Zoom Zoom