Oktober.
En månad full av tankar. Tankar på cancer och död på mer än ett sätt.
Jag har alltid älskat oktober och alltid älskat hösten. I ett år nu har jag ogillat oktober på fler än ett sätt. Jag ska berätta för er varför.
För det första så är oktober månaden då jag fick mitt cancerbesked. Det är samma månad, eller för att vara exakt; samma dag vi fick reda på att Mattias mamma dött. Hur är det ens möjligt att få två livsförändrande besked samma dag. Höjden utav all djävlighet kom till vår familj samma dag med bara några timmars mellanrum. Hur hanterar man egentligen en sådan grej? Jag tycker att vi har varit enormt starka i allt det här. I början var det jättejobbigt. Självklart. Men efter hand tycker jag att vi har klarat av det bättre än förväntat. Jag är stolt över oss. Många operationer, många vistelser på sjukhus, många bakslag och ändå har vi klarat av att stå på benen mesta delen av tiden. Både Mattias, Theo och jag har vuxit som människor, som individer tack vare det här och jag tror att vi kommer fortsätta växa, och så småningom kommer oktober bli den där sköna höstmånaden där Theo fyller år och ingenting annat. Det finns en sak som dock kommer fortsätta sticka mig i ögonen. Det är en sak som inte borde sticka mig i ögonen. En sak som bara borde vara god men som tyvärr inte är det och det är svårt att skriva om. Jag tänker skriva om det, vilken dag som helst nu och det kommer bli jobbigt för egentligen är det bara bra men folk kommer bli upprörda på mig vilket jag egentligen inte vill att de ska bli. Det handlar om bröstcancer och ämnet kommer behandlas så snart jag orkar skriva om det och inte känna att alla med bröstcancer kommer hata mig, för det vill jag verkligen inte.
Jag längtar till dagen då oktober blir den där sköna höstmånaden med höstäpplen, skogspromenader, röda löv, stickade tröjor och fotografering igen.
Längtar mer än ord kan uttrycka!
- bloggar hippt med min Iphone
6 kommentarer:
Jaa, det är fullständigt otroligt vad starka både du och Mattias varit i detta. Vilket år ni haft!?!?!
Men om några år, när vardagen blivit just vardag och cancern bearbetad och botad även mentalt så blir oktober återigen vad den alltid förut varit.
Och du, INGEN kommer att hata dig för att du är sårad över att hudcancer glöms bort i rosa bandet-kampanjer. Personligen säger jag: Bröstcancer och "rosa bandet"-kampanjer får gärna hur mycket utrymme som helst. Oändligt. MEN ge hudcancer samma utrymme ochuppmärksamhet. Ps. mitt förslag är turkosa bandet. Unisex och snyggt. Ds Pöss på dig
Mm turkost! Passar mig bättre än rosa! Hursomhelst, så är jag otroligt imponerad och stolt över att ha dig som vän.
Jag är otroligt imponerad över hur stark du är, vet ej om jag hade orkat vara det, du är otrolig! och jag håller med om att hudcancer får oerhört lite uppmärksam,och tänker nog på det eftersom jag själv har erfarenhet av hudcancer inom min familj. Bröstcancer är ju jätteviktigt att man uppmärksammar, fortsätt med det, men glöm inte bort alla andra former av cancer som finns, det är lika viktigt att alla former får uppmärksamhet och insamlingar osv
Ta hand om dig kristin!
Än så länge är ju prostatacancer och bröstcancer de allra vanligaste cancerformerna före tarmcancer. Därav denna uppmärksamhet antar jag. Men sedan redan på fjärde plats kommer hudcancer och jag tror faktiskt inte folk vet om att det numera är såpass vanligt. Jag tror dock och hoppas att hudcancer kommer att få mer uppmärksamhet framöver när många fler förstått hur allvarlig och mer och mer vanligt förekommande denna cancerform är. Det är ju dessutom en cancerform som man själv till viss del kan påverka och minimera risken att utveckla om man bara blir medveten om hur. Därav nödvändigheten med kampanjer även här.
Jag är stolt över din underbara familj, kram till er alla tre, ni är bäst!
Jag längtar så tills din egna höstmånad kommer precis som du vill ha den.
Kram
Oj! Vilken gripande historia! Men ni verkar starka och kämpar tillsammans vilket är beundransvärt!! Heja dej! Och heja din familj! Jag tror att du kommer få njuta av hösten igen, så som du drömmer om den! Kramar från en Stenungsundsbo!! :)
Skicka en kommentar