måndag, september 26, 2011

Hemkommen

Denna flicka befinner sig nu hemma på Hjortmossen igen, efter cirka en månad på sjukhus. Kan närstan inte i ord beskriva hur skönt det är. Jag har hjälp av hemsjukvården och det funkar jättebra med Theo. Jag bor dock hos min mamma eftersom jag få en sjukhussäng och det hade aldrig fått plats hemma hos oss. Jag kan ju inte gärna ta Theos rum, det är så litet som det är och vårt sovrum består i stort sätt endast av en stor säng, så det funkar inte heller. Men jag trivs bra här hos mamma så det är helt lugnt.

Hur mår jag då?
Jo jag mår faktiskt helt ok. Det värsta just nu är att jag har fått väldigt svara muskler. Idag skulle jag gå in i en butik med en ganska brant trappa upp och kom inte in. Jag känner mig som en pensionär som legat i för mycket och musklerna har försvunnit. Det är kortisonet som gör det här. Muskelförfallet och månansiktet. Månansiktet är hemskt. Alla säger att det inte ser så mkt ut men det där är rena lögner ;) jag ser verkligen ut som gubben i månen, eller Monica i Friends, i sin fatsuit. Vedervärdigt. Illamåendet håller i sig. När jag ätit brukar jag vara tvungen att lägga mig ner så att jag inte ska må illa. Förhoppningsvis försvinner det ganska så snart.

Jag har fått lite klagomål ang bloggen. Jag visar ju inte några bilder längre... jag lovar. Nu när jag lämnat sjukhuset så kommer fler bilder komma. You just wait! Jag har ju varit på både bokmässa och bakluckeloppis i helgen.

8 kommentarer:

Bea sa...

Nej nej nej! Du ser inte alls ut som Monica i vänner i fatsuit. Och när jag kallar dig månflicka är det din bleka vackra uppenbarelse inte ett kortisonsvullet ansikte. tsstsstss!
Men det är klart att det syns! Men VERKLIGEN INTE i den utsträckning du själv upplever det. Du är dig fortfarande lik och fortfarande fin. Du är bara lite blekare än vanligt och har lite rundare kinder än vanligt.


Gott att ha dig hemma!!!! Pöss

Anna-Carin sa...

Vad härligt att höra från dig och härligt att du är hemma!
Tänker på dig varje dag, du starka fina människa!
Va rädd om dig.
Massa styrkekramar ACO

Anonym sa...

Håller helt med Anna-Carin. Härligt att du är hemma och att du efter omständigheterna mår ok.

Stor kram Heléne

Anonym sa...

Gott att höra kristin, Ta hand om dig och tänker på dig massor.

Kram Elin B

Elisabet Hjertonsson sa...

Verkligen roligt att höra av dig igen! Du är så begåvad, en riktigt duktig skribent som lyckas beskriva det fruktansvärda du går igenom! Bob Dylan skrev, typ, "... walk in my shoes..." för att beskriva att man kan inte fatta om man inte upplevt samma sak, men du är så bra på att beskriva o berätta, så det nästan "känns"!
Stor kram från mig, Elisabet, som googlade på malignt melanom för några månader sedan, eftersom min älskade man har samma diagnos, och då fann din fantastiska blog!

krabbeluring sa...

Men alltså Kicki, du ser inte ut som ett månansikte. Det är nog som Bea säger, att det känns värre för dig. Jag blev faktiskt besviken när jag skulle hälsa på dig, tänkte att du skulle se lite kul ut, men nej inte så kul. Det syns att du är svullen om kinderna/käkarna men inte in à fatsuit kind of way. Tyvärr, fatta vad festligt det hade varit att photobootha!
Skönt att du är hemma hos dina bubbisar!
Kraaam!

Kristin sa...

Men alltså johooo!
Bea sen du såg mig har jag blivit MKT rundare. Men jag lider inte så där jättemkt, bara när folk tittar på mig ;)Och visst Vanessa, det hade ju varit roligt om du fick skratta lite när du såg mig :P Hehe.

Det är dock inte bara ansiktet som är svullet nu utan även handleder och fötter. Speciellt vänster fot. Den är überstor :)

Elisabeth, tack för att du tycker jag skriver bra. Har alltid älskat att skriva och då värmer det skönt i hjärteroten när ngn gillar det man skriver. Tack!

krabbeluring sa...

Idag är det 1 okt och theos dag!! Många grattis o kramar från föreningsgatan!