torsdag, juli 28, 2011

Två steg fram och ett tillbaks

Eller är det tvärtom kanske? Det känns så ibland.

Tiden gå väldigt fort när man inte gör någonting. Man skulle kunna tro att tiden skulle gå väldigt långsamt när man inte gör någonting men så är icke fallet. Dagarna bara flyger förbi. Jag tittar på serier på datorn. Jag försöker äta mat regelbundet. Jag tittar lite på tv. Jag läser lite bloggar och sover då och då. Mesta delen av tiden försöker jag bara sluta må illa. Ja, jag mår fortfarande väldigt illa. Så sent som igår spydde jag två gånger. Jag har inte orkat/velat/kunnat uppdatera bloggen på några veckor. Jag har mått alldeles för dåligt. Idag är första dagen på länge som jag känner mig någorlunda fit for blogg.

Jag åkte hem från Sahlgrenska den 14 juli. Jag klarade hela vägen hem utan att spy. Sen dess har jag bott hos min mamma för att få återhämta mig. Förra gången hade jag återhämtat mig vid det här laget, men den här gången sitter illamåendet tydligen i väldigt mycket hårdare. Sen jag fick en tablett som heter Ondansetrom (mot illamående vid cellgiftsbehandling, strålning och post-op) så har jag kunnat hantera illamåendet mycket bättre. Nu har jag bara en tablett kvar. Har köpt Postafen och tog en sådan tidigt imorse för att förebygga illamåendet och det verkar faktiskt som att den hjälpte. Men jag hoppas så innerligt att den här skiten ska försvinna snart. Det är inte roligt att må illa precis hela tiden, inte kunna äta eller dricka, inte kunna gå och stå utan att bli kallsvettig osv. Smärta är faktiskt att föredra framför illamående.

För min egen skull, för att inte glömma (igen) så tänker jag göra en liten lista över biverkningar den här gången och en jämförelse mot förra gångens biverkningar.

* uppvaket var a piece of cake jämfört med förra uppvaket. Mådde inte illa och fick åka tillbaks till avdelningen redan samma kväll.
* smärtan i vaden uteblev i princip helt och hållet
* benet är inte lika ömt och känsligt som förra gången
* den stora blåsan under framdelen av foten var hemsk även denna gången. Jag tror jag stack hål på den lite för tidigt dock för huden under var nog inte riktigt klar. Men när smärtan som uppstår i- och runt om blåsan blir olidlig så funkar det inte att låta den vara.
* började hoppa på kryckor när jag kom hem och blåsan blivit omöjlig att gå på
* är stel i vaden, hälsenan och knät. Försöker stretcha så mkt jag kan.
* har ätit Tramadol och panodil regelbundet sen jag lämnade sjukhuset.
* har lyckats spruta mig själv i magen med Fragmin. Helt otroligt! En dag bestämde jag mig bara för att göra det och det funkade hur bra som helst, fram tills i förrgår då jag helt plötsligt inte kom igenom skinnet längre. Skumt.
* illamåendet är betydligt värre den här gången. I november mådde jag illa i ca en vecka. Då var det från att jag vaknade upp och en vecka framåt. Den här gången mådde jag ju prima när jag vaknade upp. Illamåendet kom nästan en hel vecka senare och har alltså inte ännu gett med sig.

Så, nu vet ni hur jag mår och jag glömmer inte av.

Until next time.

Ps. När jag sitter hemma så som jag gör nu så blir jag något av en eremit. Jag ber om ursäkt för att jag kanske inte svarar i telefonen när ni ringer. Jag vill helt enkelt inte prata så värst mycket. Jag hoppas ni inte blir sura på mig. Sms är det bästa sättet att kontakta mig för då har jag inget emot att svara, eller så kan jag svara när jag känner att jag vill. Det är ear-to-ear eller face-to-face kontakten som är jobbig. Det har inget med er att göra, det är bara så det är, helt enkelt. Ds.

19 kommentarer:

Pappa sa...

Lilla vän, jäd så djävla mycket.

Anonym sa...

Tack för uppdateringen, krya på dig! Pernilla

Anonym sa...

Jag började läsa din blogg för bara någon månad sedan och fastnade i din resa. Jag tänker på dig och hoppas att du snart mår bättre.

Du är verkligen en kämpe!

Hälsningar Sofia

Jessica sa...

Så tufft du har det... Hoppas illamåendet ger med sig snart... Kram

Britten sa...

Det är svårt att bara läsa detta, man förstår iaf lite av hur jävligt du har det. Vi tänker på dig! Kram Therése och Thomas

Anonym sa...

Skönt att höra ifrån dig igen, hoppas illamåendet släpper snart. Provat armbanden?
Carina

Anonym sa...

Ja, må illa är verkligen det absolut värsta som finns! :( Går just nu på en supercocktail av Ondansetrom, Betapred och Primperan (shemalagt alltihop) för att slippa mitt må illa av strålning mot buken. Och efter några dagars inkörning har det faktiskt funkat. Hoppas du mår bättre snart!
/Sofia

Anna-Carin sa...

Tänker på dig!

Ankan sa...

Åå hoppas du får bättre dagar utan illamående!
Hejar på dig!
Funderat på en sak när du märkte födelsemärket första gången.. Var de ert nytt märke!? Eller ett gammalt som började blöda o besvära?
Har du nå tips hur man ska hitta dem?
Kram & heja heja tjejen!!!

Kristin sa...

Tack för alla kommentarer. Speciellt tack till er som inte känner mig personligen men som tänker på mig ändå :)

Ankan: Jag upptäckte ett nytt födelsemärke under foten som inte alls såg ut som de andra födelsemärkena jag har. Man får ju hela tiden nya födelsemärken men det man ska hålla koll på är ifall de nya ser ut som de gamla man har. Har de liknande färg och form så bör de inte vara farliga. Är formen oregelbunden, är färgen annorlunda, kliar dem? Om ngt utav de tre kriterierna stämmer så hade jag kollat upp det. Sen kan det ju vara gamla som ändrar sig oxå. Och gör de det så bör man oxå kolla upp det.

Anonym sa...

Du sa i Foki's kommentarsfällt att alla kan få hudcancer, men stämmer verkligen det? Kan man få det om man är mörkhyad, som om man bor i afrika . Eller har vi ett annat pigment.
Jag hörde också att du hade hudcancer, hoppas verkligen att du blir frisk ifrån det.
//cinnamonkisses.blogg.se

Vickan sa...

Håller verkligen med det du skrev om hos Foki. Jag tycker likadant. Men alla här bara strävar efter att bli så bruna som möjligt. Solen är farlig, så är det ju.

Hemskt ledsen för din skull, men du är stark. Kämpa på! Du kommer bli bra en dag! Jag hoppas verkligen det.

Kram

Rebecca sa...

Måste bara kommentera det du skrev på Fokis blogg;

Ja, solen är farlig MEN den är också bra då den ger D-vitamin vilket vi lagrar och lever på under vintern när det är mörkt och kallt hela tiden. Att sola solarium fungerar som solterapi precis som att choklad gör så att hjärnan utvinner endorfiner. Sen såklart ska det vara i måttliga mängder! Annars är det farligt!

Kristin sa...

D-vitamin är en grym vitamin som är nödvändig för människan. Sen hur du väljer att få i dig den är väl helt upp till var och en antar jag. Jag som har hudcancer o min son som är rödhårig, har blek hy och en mamma som har hudcancer kommer ALDRIG få spendera tid i solen mitt på dagen utan solskyddsfaktor. Han kommer däremot få kosttillskott av d-vitamin. Och att rekommendera solarium som du gör kommer jag aldrig i hela mitt liv göra. Och jag är ganska säker på att inga läkare gör det heller med tanke på den förhöjda risken för hudcancer. Så, att få i sig d-vitamin är fullt möjligt på andra sätt där du inte behöver utsätta dig för solens farliga strålar.

Ankan sa...

Tack för att du svarade <3
Var de stort? Har ingen över 5 mm men en på kanske 2mm .. Visat upp men läkarn sa de inte är nå fara..
hejar på dig!!!

Ankan sa...

Till anonym! Ja alla kan få hudcancer tom en afrikan. Fast det är inte lika vanligt som bland oss nordbor.. Å övrigt ljusa.

Kristin det började med ett platt litet vart något upphöjd.. För typ ett år sen.. Sedan i sommar vart de som brunt i den. Så jag klöste bort de.. Kändes så ytligt .. Nu har de läkt ihop & är bara ett ärr typ ..
Var till läkarn sommar 2010 & hon sa att de absolut inte var någon fara. Fast man blir ju nojjig när jag faktiskt vet vad som hänt med den..
Eller ska man lita på läkarn att de är över 5 mm stora liksom.

Kramar & hoppas du mår lite bättre nu <3

Kristin sa...

Hej igen Ankan.
Berättade du för läkaren att du rev bort märket? Tyvärr är det något av en myt att det bara är de märkena som är stora som innehåller cancer. För det mesta tycker jag att man ska lita på läkare men man vet ju att misstag begås. Du har säkert inget att oroa dig för men om du fortfarande är orolig så tycker jag att du ska kontakta en hudspecialist och berätta som det är, att du rivit bort ett märke och nu är orolig för att det ska vara ngt farligt. Jag skulle också råda dig att i framtiden aldrig riva bort något som du tror är ett födelsemärke :)

Kram

Ankan sa...

Kristin det hände efteråt :/ Den vart först upphöjd
Sen vart de nu i sommar som mörka strimlor i den.. Vet inte hur jag ska förklara :) Iallafall så började jag med
att riva bort dem.. Så det vart blödning å så skorpa som
hade svårt att läka.. Nu är de ett ärr med lite färg i kvar..
Du har rätt! Jag går & visar upp den igen! Gjorde de första gången 2010.. Nåt är de med den eftersom den liksom ändrat sig.. Den är på min arm så jag har ju verkligen kunnat se den jämnt liksom.

Tack för dina svar!!

Kram & hoppas du sover gott

Emma sa...

Men jävla illamående! Det är dags att ge med sig nu. I övrigt så förstår jag verkligen ear-to-ear, face-to-face- bemötandet. Man orkar inte alltid. Och det är helt okej!
Kram