Två steg fram och ett tillbaks

Eller är det tvärtom kanske? Det känns så ibland.

Tiden gå väldigt fort när man inte gör någonting. Man skulle kunna tro att tiden skulle gå väldigt långsamt när man inte gör någonting men så är icke fallet. Dagarna bara flyger förbi. Jag tittar på serier på datorn. Jag försöker äta mat regelbundet. Jag tittar lite på tv. Jag läser lite bloggar och sover då och då. Mesta delen av tiden försöker jag bara sluta må illa. Ja, jag mår fortfarande väldigt illa. Så sent som igår spydde jag två gånger. Jag har inte orkat/velat/kunnat uppdatera bloggen på några veckor. Jag har mått alldeles för dåligt. Idag är första dagen på länge som jag känner mig någorlunda fit for blogg.

Jag åkte hem från Sahlgrenska den 14 juli. Jag klarade hela vägen hem utan att spy. Sen dess har jag bott hos min mamma för att få återhämta mig. Förra gången hade jag återhämtat mig vid det här laget, men den här gången sitter illamåendet tydligen i väldigt mycket hårdare. Sen jag fick en tablett som heter Ondansetrom (mot illamående vid cellgiftsbehandling, strålning och post-op) så har jag kunnat hantera illamåendet mycket bättre. Nu har jag bara en tablett kvar. Har köpt Postafen och tog en sådan tidigt imorse för att förebygga illamåendet och det verkar faktiskt som att den hjälpte. Men jag hoppas så innerligt att den här skiten ska försvinna snart. Det är inte roligt att må illa precis hela tiden, inte kunna äta eller dricka, inte kunna gå och stå utan att bli kallsvettig osv. Smärta är faktiskt att föredra framför illamående.

För min egen skull, för att inte glömma (igen) så tänker jag göra en liten lista över biverkningar den här gången och en jämförelse mot förra gångens biverkningar.

* uppvaket var a piece of cake jämfört med förra uppvaket. Mådde inte illa och fick åka tillbaks till avdelningen redan samma kväll.
* smärtan i vaden uteblev i princip helt och hållet
* benet är inte lika ömt och känsligt som förra gången
* den stora blåsan under framdelen av foten var hemsk även denna gången. Jag tror jag stack hål på den lite för tidigt dock för huden under var nog inte riktigt klar. Men när smärtan som uppstår i- och runt om blåsan blir olidlig så funkar det inte att låta den vara.
* började hoppa på kryckor när jag kom hem och blåsan blivit omöjlig att gå på
* är stel i vaden, hälsenan och knät. Försöker stretcha så mkt jag kan.
* har ätit Tramadol och panodil regelbundet sen jag lämnade sjukhuset.
* har lyckats spruta mig själv i magen med Fragmin. Helt otroligt! En dag bestämde jag mig bara för att göra det och det funkade hur bra som helst, fram tills i förrgår då jag helt plötsligt inte kom igenom skinnet längre. Skumt.
* illamåendet är betydligt värre den här gången. I november mådde jag illa i ca en vecka. Då var det från att jag vaknade upp och en vecka framåt. Den här gången mådde jag ju prima när jag vaknade upp. Illamåendet kom nästan en hel vecka senare och har alltså inte ännu gett med sig.

Så, nu vet ni hur jag mår och jag glömmer inte av.

Until next time.

Ps. När jag sitter hemma så som jag gör nu så blir jag något av en eremit. Jag ber om ursäkt för att jag kanske inte svarar i telefonen när ni ringer. Jag vill helt enkelt inte prata så värst mycket. Jag hoppas ni inte blir sura på mig. Sms är det bästa sättet att kontakta mig för då har jag inget emot att svara, eller så kan jag svara när jag känner att jag vill. Det är ear-to-ear eller face-to-face kontakten som är jobbig. Det har inget med er att göra, det är bara så det är, helt enkelt. Ds.

Idag har jag spytt i en papperskorg

Jorå så att. Idag när min far kom på besök hade jag inte ätit varken frukos eller lunch och tänkte därför att det kunde vara på sin plats, nu när jag mådde lite bättre, att försöka äta en härlig liten räkmacka i restaurangen, här på sjukhuset. När jag hade ätit tre små tuggor av mackan fick pappa fråga personalen i restaurangen var närmsta toalett låg. "Vid huvudentrén" svarade hon. Eftersom jag vid det laget mådde så illa att det vattnades i munnen på mig så fick jag bege mig till närmsta papperskorg i restaurangen och spy i den. "Jag ber om ursäkt" sa jag till kvinnan, som tittade mkt suspekt på mig, och spydde. Sen mådde jag mycket bättre. Pappa fick be om en doggy bag till mackan och sen dess har jag bara ätit en härligt, lyxig lördagsmiddag bestående av två skorpor och lite glass.

Idag är första dagen sen operationen som jag mår så här himla kass. Det började visserligen igår med lite feberkänningar och illamående på kvällen men det är först idag jag inte har kunnat äta, eller ens sitta upp i sängen. Men fram tills igår kväll då, så har jag mått över förväntan bra. Inte ont i benet, har kunnat gå hela tiden. Inte illamående efter narkosen, har kunnat äta ordentligt osv. Men jag känner att det håller på att vända nu. Vadmuskeln börjar se farligt spänd ut och det känns lite som att jag håller på att få träningsvärk. I'm hoping for the best, but expecting the worst, as the great poet said ;)

Har haft fint besök av min bästa cancerpolare Lina idag. Första gången vi träffades och jag får säga att det kändes helt normalt och inte alls spänt. Jag är inte någon favorit av att träffa nätvänner irl, men den här flickan är en flicka helt i min smak och därför gick det kanon. Tack för besöket, Lina!

A night to remeber

Jag tog med mig mina pojkar och min kompaktkamera till O'learys och försökte glömma bort för ett par timmar. Och jag lyckades faktiskt ganska bra. Jag tänkte mest på hur trevligt vi hade det. Hur gott maten smakade. Hur lugn och snäll Theo var och hur mycket jag tyckte om att sitta där, på uteserveringen en varm sommarkväll, tillsammans med min lilla familj. Det kändes som ett bra avslut på den här sommaren. För ja, det känns som att det här är slutet på en ovanligt kort sommar, för min del. Imorgon åker jag till Sahlgrenska för en veckolång vistelse och sedan kommer jag antagligen inte lämna hemmet på ett tag.

Ps. Det gick inte att få till en enda vettig bild på mig och Theo tillsammans så jag valde en utav de bilderna där jag såg vettig ut. Den andre klarar sig ju på sin charm ;) Ds.

Gameplay

På midsommardagen gick Theo, Mattias och Martin och köpte allt Boströms hade att erbjuda i kategorin "utelek". Theo tyckte krocket var roligast, men han missuppfattade spelet lite... Vem vann? Well, ni kan ju gissa ;)