När jag promenerar i skoftebyn så blir allting lite bättre. Det spelar ingen roll i vilken sinnesstämning jag är då jag lämnar lägenheten, när jag passerar lasarettsvägen och går in på kronogårdsvägen, så känns allting lite bättre. I skoftebyn är allting lite lugnare, lite skönare, lite varmare, lite mindre blåsigt. Lite färre mopeder som väcker Theo, lite färre pensionärer som går på fel sida gångvägen, lite färre stress- och irritationsmoment. Om jag hade kunnat, och orkat, så hade jag promenerat i skoftebyn hela tiden. I regn, som solsken. Men man måste ju tyvärr äta, sova och leva lite också.
Om jag hade pengar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar