It's not over 'til it's over

Det verkar som att denna flicka ska lägga sig under kniven en fjärde gång. Fyra operationer på sex månader är inte så illa pinkat. Igår kväll när jag bytte plåster på min fot, upptäckte jag några nya fläckar som inte funnits där tidigare. Nya fläckar = mer cancer. Alltså bröt jag ihop en smula. Men sen åkte jag till Sahlgrenska och träffade Dr. Mattsson och då kändes allting bra igen. Ja, jag har onda fläckar under foten som måste bort och ja, jag ska strålas i ljumsken, men bara för säkerhetsskull och jag kommer inte lida av behandlingen. Operationen har jag redan genomgått en gång och vet därför att jag kommer må bra efteråt. Visst, jag får ett nytt sår under foten, brevid det gamla som nu är läkt, men vad gör det om hundra år? Jag kan redan det här med att lägga om foten och såret kommer inte skrämma mig så som det gjorde förra gången. Bring it on, fucking jävla kuk-cancer!

Jag känner mig faktiskt lite som en ny människa. Positiv. Vad hände, lixom?

Jag ska få träffa en onkolog för första gången i mitt liv. En riktig cancerdoktor, alltså. Hon ska stråla mig i ljumsken för att se till att inga mikroskopiska cancerceller finns kvar och bosätter sig i andra delar av min kropp. De enda men jag får (hoppas jag) är rodnad i huden och förhårdnader i ljumsken. Ljumsken är rätt så satans hård redan nu, men tydligen kan den bli hårdare. Ska bli intressant.

När operationen blir, vet jag inte ännu. Kanske redan i nästa vecka. Jag kommer inte behöva sjukskrivas nån längre tid. Ett par dagar kanske. Efter förra fotoperationen hade jag ont en enda dag. Jag satsar på det den här gången också. När operationen är gjord kan man sätta igång med strålning. Det kommer inte bli så många gånger då man får väldigt höga doser vid melanom, eftersom det är a tricky bastard to kill. Men jag är i dagsläget övertygad om att jag kommer bli av med den här jävla skiten nu. Jag ska bränna ut dig med eld, ditt as. Jag hatar dig. Du ska inte vinna. Pang, du är död!

A pinker shade of white

It's been a while

I måndags började jag jobba igen efter att ha varit sjukskriven i två veckor. Läkarna sjukskrev mig i tre veckor men jag tyckte inte det behövdes så jag sket i sista veckan. In retrospect, it was perhaps a little bit hasty. På väg hem från jobbet i onsdags blev jag plötsligt sjukt febrig. Jag kom hem lade mig på soffan och ville bara gråta, så mycket feber kändes det som att jag hade. Jag ringde 1177 som skickade mig till jourcentralen och där fick jag penicillin mot en möjlig infektion (som nu visat sig vara en infektion, om jag får leka doktor). Infektionen kommer förmodligen av att agrafferna fick sitta lite för länge och att den ena agraffen irriterat huden ganska mkt. Så, sen i onsdags har jag haft hög feber och sen i fredags har jag även haft jävligt ont i magen. Kanske till följd utav penicillinet... vem vet. Jobbigt är det i alla fall. Idag har febern gått lite upp och ner, men jag känner mig fortfarande riktigt risig. Idag har jag ätit två knäckebröd och druckit två glas blåbärssoppa och två glas nyponsoppa. Igår åt jag ännu mindre. Men nu börjar jag faktiskt bli lite hungrig och det är väl ett tecken på att man snart är frisk? Ja, vi säger väl så.