Att inte riktigt minnas hur det var, är rätt så jobbigt. Jag minns inte hur det var när Theo var jätteliten och inte orkade hålla uppe sitt eget huvud. Jag har lixom inget minne av att han någonsin varit sådär "spädig" som andra bebisar är. Kanske är det för att han inte var det, helt enkelt. När jag träffar andra bebisar så förvånas jag över hur spädiga de är, trots sin ålder. Theo var nog stark i nacken redan när han kom till oss. Jag tror att mamma sagt det några gånger. Han har alltid velat sitta upp, hellre än att ligga på mage och rygg, fast inte i babysittern utan i våra knän. Babysittern var lixom för mjäkig för honom.
Nu är han snart ett helt år, vår lille plupp. Det är ju så fruktansvärt galet. Han går när som helst och ska börja på dagis nästnästa vecka. Min älskade lille spädgris. Vart har tiden tagit vägen? Jag minns när han precis kommit till oss och han sov mellan oss i sin barnvagnsinsats, medans vi kollade på Frasier på Lappen. Hur kunde han sova så? Vi hade ju ljudet på. Tänk om det vore så ännu ;) åååh det var så mysigt...
1 kommentar:
Åjodå visst var lille Theo en liten spädig ostyrslig fis i början. Men bara lite, och han växte till sig rätt fort. Minns tydligt när vi träffades första gången och han fick ligga i mitt knä hos farfar och käka ur nappflaskan som verkade så enorm mot hans lilla fjuniga huvud. Även nappen var ju huge!:o) Då var han allt lite tung i huvudet...fast vem blir inte det framemot kvällningen. Men nästa gång vi träffades var han stark som en oxe och ville mest gungas omkring i takt med musiken.
Är nog svårare att komma ihåg alla detaljer när man är mitt upp i allt det nya och dessutom ser honom växa och utvecklas varje dag.
Hoppas han tar några steg på födelsedagskalaset:o)
Skicka en kommentar