Imorgon är ett annat år

Förra året bestämde jag mig för att lära mig virka år 2010. Det var mitt nyårslöfte. Lärde jag mig virka 2010? Nej, självklart inte. Därför tänker jag inte ge några nyårslöften inför 2011, inte ens enkla, roliga sådana. Det enda jag tänker säga är att jag har en plan. En plan för mig och min kamera. Och några av mina vänner...

Gott Nytt År, låt oss hoppas att 2011 blir ett betydligt trevligare år än 2010. Fler otrevligheter kan inte drabba en och samma familj. Det håller inte. Peace, out!

It's a freakin' struggle!

Man blir ganska matt. Ja, det blir man.

Mamman: sov gott, Theo!
Sonen: näeäää
Mamman: nu ska mamma också sova middag
Sonen bankar med nappen i väggen
Sonen: Mammaaaaaa!
Mamman: lägg dig ner och sov nu Theo!
Sonen: nääääeäääää.
Sonen: Lilla mamma akta dig, akta dig, akta dig, annars tar jag diiiigggg!
Mamman skrattar, suckar och sätter sig ner i soffan och undrar när denna nya, härliga nattningsrutin ska ta slut...

Dockan heter Lisa

Theo fick en docka av morfar i julklapp. Han har valt att kalla dockan för Lisa. Lisa är ett bra namn. Theo älskar sin Lisa. Hon har varit med överallt sen julafton. I sängen, hos farbror Toby, vid matbordet... ja, överallt. Han byter ofta blöja på Lisa, vilket jag finner ganska underhållande eftersom han hatar när han själv måste byta blöja. Antagligen ger han igen på Lisa. Stackars, stackars Lisa.

On another note... mitt pekfinger är shoppingsuget. Jag spanar mellandagsrea på nätet och idag fann jag till exempel lite leksaker till Theo och hans spis och så fann jag påslakanset till mig och Mattias. Mellandagsrea är rätt skönt när man sitter hemma och shoppar. Aldrig annars.

Lite för lite jul

Det känns som att det blev alldeles för lite jul i år. Jag känner mig inte klar med den. Konstigt.

Under construction...

Bloggen ser lite märklig ut, bilderna får inte plats. Håller på att justera detta...

Walking in a winter wonderland

En fröjdefull jul

Vill önska mina vänner i bloggland, en fröjdefull och god jul. Hoppas ni får spendera den med era nära och kära. Själv skall jag nu gå ner i gillestugan och väcka min sjusovande son som äntligen fått lite sovmorgon efter en hård arbetsvecka. Puss och kram på er, från oss.

18 - Min favoritfödelsedag

Det var 1989. När jag vaknade på morgonen så såg jag att det låg ett papper på golvet. På pappret var det ritat en pil. Sedan såg jag att det låg flera papper på golvet och alla hade de pilar på sig. Pilarna ledde mig runt i lägenheten, in och ut ur olika rum. I ett utav rummen låg det ett födelsedagskort. När jag vandrat runt en stund så ledde pilarna in i vardagsrummet och där stod ett stort paket i soffan. I paketet låg ett Nintendo. Så glad har jag nog aldrig blivit förr och kommer förmodligen aldrig bli igen. Kärleken till Nintendot var omedelbar och kärleken har hållit sig i, och kommer förmodligen aldrig dö. Kristin ♥ NES = Sant.

17 - Mitt favoritminne

Jag kan i ärlighetens namn inte säga vilket som är mitt favoritminne. När jag tänker på roliga saker jag upplevt så poppar så många olika minnen upp. Jag vet inte vilket jag ska ta. Jo, nu vet jag!

2003 besökte jag Hultsfredsfestivalen för första och sista gången. Det var verkligen både jävligt bra och jävligt dåligt. Det regnade, jag fick min första halsbränna due to konstant vindrickande, men jag upplevde även lyckorus av sällan skådat slag. Jag såg Radiohead för andra gången och det var så bra att man lixom började gråta. Jag såg Dave Gahan och sa efter konserten att "om jag dör nu, så dör jag lycklig". Jag såg Mando Diao och hela marken vibrerade. Jag såg The Hives och gitarristen rockade så hårt att han började blöda. Och så såg jag The Streets och det var magiskt... Dessutom glömde jag min sovsäck, det regnade in i tältet och jag missade flera band jag ville se. Men fy fan vilket minne. Både de bra och de dåliga delarna av detta minne älskar jag.

16 - Min första kyss

...är inget jag vill dela med mig av här :p

Books for everyone!

Jo men varför inte? Min son är galen i böcker, i omgångar. Vissa dagar vill han läsa alla böcker han äger, andra dagar är det bara traktorer på You Tube som gäller. Men att få ett helt gäng med fina böcker så här i juletider är ju aldrig fel. Därför tävlar jag om detta fina paket på Bokunge-bloggen! Jag vet inte varför jag aldrig köpt en Stina Wirsen-bok till Theo, jag har ju fingrat på dem mången gång... hoppas på att få en nu då. Och "Allra käraste syster" då, suck så fin.

Sweetlips

Det verkar som att vi blir hemma tillsammans i morgon, jag och Sweetlips. Han är krasslig. Hostar illa och snorar mycket. Han har visserligen inte feber men jag tror ändå det får bli sjukstuga.

15 - Mina drömmar

Mina drömmar just nu är inte av den storslagna sorten man kanske vanligtvis förknippar drömmar med. Jag tycker jag begär så himla lite...

Allt jag drömmer om är att få leva i många, långa år till. Jag vill inte lämna min son utan en mamma. Det är det enda jag drömmer om. Jag skiter i karriär (som om jag någonsin drömt om en sådan), pengar, hus osv, bara jag får finnas i min sons liv tills jag är gammal och grå. Jag drömmer om att ge min son en rolig barndom, ett underbart liv. Jag vill inte missa hans liv. Jag vill att han ska minnas mig. Jag kräver det. Jag tänker inte bara vara några fotografier och brev i en låda. Jag vill finnas här på riktigt. Jag vill kunna ge honom en kram när han behöver det. Jag vill hjälpa honom med läxorna på högstadiet, jag vill träffa hans första flickvän, jag vill se hur han ser ut som vuxen.

Det är allt jag drömmer om... och den här drömmen ska jag se till att den slår in!

Sug på den, fucking jävla kukcancer!

14 - Besattheter

Jag är en person som väldigt lätt snöar in på saker. Jag blir lite besatt, faktiskt.

Just nu är jag kanske inte direkt besatt av något särskilt eftersom jag så sällan gör något nytt eller träffar några människor eller ens går utanför dörren, men det jag senast var besatt utav var helt klart loppisar. Jag älskar att besöka loppisar. Jag skulle kunna vandra runt i second hand-butiker i timtal. Jag söker alltid med ljus och lykta efter stringhyllor, trots att jag har två stycken. Jag söker efter turkosa ting och allmänna saker i teak. Jag drömmer just nu om att få besöka Erikshjälpen innan jul för att kolla efter lite ljuslyktor och mysiga gamla dukar. Gamla dukar leder mig osökt in på en liten besatthet jag faktiskt har just nu; en gammaldags jul. Jag har några saker på g, men fler saker måste till för att få det som jag vill ha det. Synd bara att jag förmodligen inte får far min att köpa en riktig gran ist för den där bedrövliga plastgranen de behagar ställa fram nu för tiden ;) men jag kanske ska bearbeta lite...

Kristin ♥ loppisar = sant

13 - Den här veckan

Den här veckan har faktiskt varit ganska innehållsrik. Besök av god vän, lek med son och framförallt lussekattsbakning. Synd att lussekatter inte är så goda. Det smakar verkligen inte mycket alls och eftersom vi inte gillar saffran så smakar det ännu mindre. Vi hade tänkt lägga i kardemumma i dem men det glömde vi visst. Theo gillade dem när de var nybakta men dagen efter så sa han att de smakade dåligt. "Bläää, dåligt!"

Pepparkaksgubben

Jag ogillar verkligen att fotografera inomhus på vinterhalvåret. Jag får inte till det. Dessutom var modellen inte på sitt lugnaste humör. Men han är allt bra söt, vår lille pepparkaksgubbe :)

12 - I min handväska

Jag Ä L S K A R min handväska. Inhandlad på Åhléns i somras. Den är inte särskilt innehållsrik just nu eftersom jag inte kan använda den när jag hoppar på kryckor, då är det ryggsäck som gäller, men om man i all hast slänger ihop lite grejer som vanligtvis kan ligga i den så kan det se ut så här. En vanlig dag ligger det dock betydligt mer saker i den.

11 - Mina syskon

Min bror och jag har kramats om samma mamma, men inte samma pappa. Min bror heter Robban. Eller egentligen Robert, men det vill han inte kännas vid. Robban är snäll. Det har alla alltid tyckt. När jag var liten så sa alltid mina släktingar till mig att "Robban, han var ett sånt snällt barn", precis som att jag inte var det?! Mysko.

Robban är 8 år äldre än mig. Så stor åldersskillnad kan vara mkt bra. Som exempel kan ges att vi aldrig "syskonbråkat" så som syskon i ålder nära varandra gör. Vi har aldrig jagat varandra med kniv (ja, det finns sådana exempel) eller sagt "jag hatar dig" till varandra. Det är jag mycket tacksam för. En tråkig sak med stor åldersskillnad är att vi inte fick den där otroligt nära "kompiskontakten" som många syskon får som det bara är ett par år emellan.

Min bror är hårdrockare. Fatta att det var fräckt när man var yngre. Han hade världens vackraste, rödaste, finaste, tjockaste hår. När han klippte av det, vilket han gjorde då han var runt 30, så försköt jag honom i ett par dagar. Min bror tyckte aldrig om sin hårfärg. Jag älskade den. Jag tror det är därför jag är så förtjust i Theos hår, jag är så glad att han fick rött hår. Min bror gick alltid omkring i söndriga jeans och jeansjacka med ett dussintals märken på. Han hade även en fräck väst som han skrivit "Metallica" och "Testament" och såna coola bandnamn på. Jag minns att han ofta satt och skrev olika bandnamn på papper med spritpenna. Han övade sig antagligen.

Det år min bror skulle fylla 22 år fick han en son. Jag fick en brorson. Han heter Sebastian. När jag skulle fylla 22 år så festade jag varje helg. Kontraster, mina vänner. Jag har läst att man får barn vid ung samma ålder som ens mamma själv fick barn och det stämmer ganska väl in på oss. Mamma var ung, yngre än Robban, då hon fick honom. 20. När jag kom var hon 28. Robban var ung och jag var 28. Freaky! Sebastian är idag 16 år och jag fattar ingenting. Hur gick det till. Jag är ju fortfarande 19?!?

Min bror äger en musikaffär. Det är käckt med tanke på att Theo ska bli professionell musiker när han blir stor. Eller vänta lite nu... Rock 'n Roll = sex and drugs. Nej, nej. Det ska han inte bli, men det är ändå bra att ha en musikaffär i släkten. Jag har alltid varit väldigt stolt över min bror, (när jag var liten var jag nog lite kär i honom), men jag tror inte han vet om det. Men det vet han nu. I'm proud of you brotha!

10 - Det här hade jag på mig idag

Det blir lixom inte mkt mer än mysbyxor och t-shirt dessa dagar. Det är det jag alltid har på mig när jag kommer innanför dörren. Jag ogillar hårda, obekväma kläder som jeans när jag ändå bara ska vara hemma och just nu är det det enda jag är. Det blir ingen helkroppsbild utan huvud eftersom jag 1. tycker det är astöntigt 2. inte borde visa hur jag ser ut just nu 3. inte har ett laddat batteri till kameran.

Min grej

Jag vet precis vad jag gillar för bilder. Närbilder, eller relativt nära bilder och bilder som inte är centrerade. Jag är inte mycket för traditionella porträtt där en person sitter rakt upp och ner och fotografen står mitt framför och fotar rätt på. Nej, jag gillar lite annorlunda bilder. Jag fick ett macro-objektiv av Farbror T, Kusin J och Kusinsambo D, när jag fyllde 30 och det blev jag mycket glad för. Nu kan jag ta närbilder. Oj så nära man kan fota. Har inte använt det på riktigt ännu utan testade det bara när jag fick det men ja, jag gillart!

09 - Min tro

I denna kropp finns ingen tro öht, men ändå ber jag gud om hjälp ibland. Konstigt det där. Jag ber om hjälp av något jag inte tror finns. Det enda man kan tro på här i världen är sig själv, kärleken och att man ska ha en jävla massa tur.Ibland önskar jag dock att jag var troende eftersom de personerna verkar ha det mycket lättare att hantera sorg och förödelse. Det är ju väldigt praktiskt att kunna skylla på gud när något går dåligt. Eller tacka gud när något går bra. Man kan på så sätt förskjuta allting till en högre makt som råder över ens liv och mena att man inte själv kan ansvara för det som händer.

Ärligt talat så tror jag att jag är för smart för att vara troende... yeah, that's it!

08 - Ett ögonblick

Jag skulle vilja ta det här tillfället i akt och skriva några rader om Cancerfonden.

Sedan 1951 har cancerfonden samlat in 5 miljarder kronor till cancerforskning. Utan Cancerfonden hade inte cancerforskningen fått de här 5 miljarderna. Om inte Cancerfonden fanns så skulle det inte finnas någon instans som skulle kunna ta över det dom gör. De får inga statliga pengar. Alla de 5 miljarder som inkommit sedan starten har kommit av privatpersoner och företag. Cancerfonden stödjer inte bara forskning utan även nya behandlingsformer för de som drabbats av cancer och informerar om hur cancer kan förebyggas och upptäckas.*

Cancer är något som drabbar nästan alla, nu för tiden. Det finns snart inte en enda människa som inte känner någon som har eller har haft cancer. Det jag funderar mycket över är varför det tar sån tid att hitta problemen. Varför får så många cancer? När kommer det universala botemedlet? Snart, hoppas jag.

Idag är det andra advent och julen står för dörren. Jag tänker skänka hundra kronor till Cancerfonden idag, för att försöka bidra med något till alla de som har, har haft eller i framtiden kommer få, cancer. Vad tänker du göra?

Cancerfondens plusgironummer: 90 1986-0
Cancerfondens bankgironummer: 901-9514 (för internetbetalare)

*källa: http://www.cancerfonden.se

07 - Min bästa vän

En gång för 17 år sedan flyttade jag till Uddevalla, från Little Is It. Min mamma jobbade på Uddevalla Kommun och hade något år tidigare frågat mig om jag kunde tänka mig att flytta men jag sa nej. Mitt i mellanstadiet ville jag verkligen inte flytta till en stad där jag inte kände en kotte. I slutet av sexan var jag ganska lack på mina vänner i Edet, lack på hur mitt liv såg ut, så jag frågade mamma om vi kunde flytta till Uddevalla när jag slutat sexan och det kunde vi. På sommarlovet åkte jag med pappa på semester till Malmö och när vi kom hem igen så var hem i Uddevalla. Smidigt. Jag och mamma flyttade in i en helt nybyggd lägenhet ovanför Östrabobacken. Det var en fin lägenhet. Kvällen före jag skulle börja högstadiet grät jag mig till sömns. Jag skulle börja högstadiet i en skola jag sett en gång tidigare, i en stad där jag inte kände någon. Det var riktigt jobbigt. Mamma körde mig till skolan och jag satte mig på en bänk utanför det klassrum jag blivit tillsagd av mina klassföreståndare att gå till. Sen hände ingenting. Klockan passerade tiden för när vi skulle ha börjat men inga klassföreståndare kom, inga klasskamrater kom. Så, där satt jag på en bänk, på andra våningen på Äsperödskolan och väntade. Till höger om mig satt tre andra individer, som också väntade. Dom hette Anna, Sarah och Ellinor. Det visade sig att vi skulle börja i samma klass. 7c. Efter en stund kom vår kvinnliga klassföreståndare och hämtade oss. Dom hade bytt klassrum och insåg att det saknades fyra personer vid uppropet. De fyra utbölingarna. You see, vi hamnade i en klass som enbart bestod utav ungdomar ifrån Lane, och dom hade alla fått reda på att vi bytt klassrum. Tjohoo! Anna, Sarah och Ellinor hade gått i samma klass sedan ettan och i stan, så de kände inte heller de andra i klassen. Anna, Sarah och Ellinor hade sagt till sin klassföreståndare att de "ville gå i samma klass" även på högstadiet och då hade hon tagit bara de tre och satt i en klass från Lane. Märkligt. Anyways...

Anna, Sarah och Ellinor blev mina vänner. Fantastiska vänner. Bästa vänner. Dom blev mitt liv, kan man säga. Två av dom fortsatte vara mina bästa vänner genom hela skoltiden och nu har jag en kvar. Sarah den rara. Hon är snäll. Skrattar åt sina egna skämt. Är fast i "kiss- och bajsåldern". Hon är pålitlig och rolig. She has fabulous hair :) Hon är inte världens lättaste att lära känna, så jag känner mig hedrad att få vara hennes vän. Jag växte upp med Sarah. Jag vill fortsätta ha Sarah i mitt liv tills vi blir gamla och gråa. I love, love, lover her!

06 - Min dag

Inte mycket görs här på Hjortmossen för tillfället. Det tittas dock en hel del på tv-serier. Just nu är det Dexter som gäller. Ooooh I love it!

Photo borrowed from http://wapworm.net/

05 - Vad är kärlek?

Just idag när jag tänker på ordet kärlek så tänker jag på villkorslös kärlek. Den kärlek man känner till sitt barn är ju helt villkorslös. Både den kärlek jag känner för mitt barn och den kärlek jag får från mina föräldrar. Oavsett vad jag tar mig för så kommer mina föräldrar aldrig sluta älska mig. Det vet jag. Precis lika mycket vet jag att jag aldrig kommer sluta älska Theo, vad han än tar sig för. Jag tror inte att jag visste vad villkorslös kärlek var innan jag fick Theo. När jag själv fick barn, så förstod jag mer vad mina föräldrar måste känna för mig. Det är en skön känsla att ha.

En annan typ av villkorslös kärlek känner jag för min long-time-friend, a.k.a syster, Sandra. Hon är någon som jag aldrig behöver oroa mig för att förlora, för det kommer jag aldrig göra. Vi har haft långa uppehåll i vår vänskap men ändå finns vi i varandras liv. Och nu pratar vi med varandra flera gånger i veckan igen. Konstigt det där. Men så underbart att veta att man alltid har någon att ringa, även om det var ett tag sedan. ♥