söndag, augusti 29, 2010

Krister Andersson och G.O. Band


Fler bilder finns på flickr. Se länk till höger.

måndag, augusti 23, 2010

Om jag skriker tillräckligt högt?

I mars skrev jag ett inlägg om trots. Eller snarare avsaknaden av trots. Eller, jag undrade när trotsen skulle komma. Nu kan jag säga, mina vänner, att trotsen har kommit. Den har tyvärr inte gått. Jag minns inte exakt när den kom, jag tippar på att den varit här i ca en månad. Det är bedrövligt! Den lille surisen trotsar precis hela tiden. Så fort något inte blir som han vill så börjar han gallskrika och slänga saker omkring sig. Ett exempel är när han inte får glass, som han vill ha 24/7. När han vaknar vill han ha glass, till middag vill han ha glass och till kvällsmat, efter vällingen, vill han ha glass. Tjat, tjat, tjat. Skrik, skrik, skrik. Byta blöja ska vi inte tala om. Det går nästan inte. Vi har otaliga strider varje dag. Det är ganska utmattande. Sista trotsperioden är väl någon gång i tonåren, va? Vid det laget är jag nog helt slut, gråhårig och halvdöd... om jag ens klarar mig dit.

Vad säger igelkotten?


På bilden ovan visar Theo hur igelkotten låter och ser ut.
"Didedotten" heter det säger han också. Jag vet inte hur många rätt han har, men det är ganska gulligt.

söndag, augusti 22, 2010

Lätt som en plätt

Det blev plättar till frukost idag. Eller kanske snarare lunch. Det var gött hur som helst.

söndag, augusti 15, 2010

måndag, augusti 02, 2010

Getingen

Theo var med om en mycket traumatisk händelse igår när vi var med Bea, Edvin och Osman på "springa av sig-fältet" på Vargön. Theo hade precis ätit klart sin mat och var i färd att börja leka med en traktor då en mycket närgången geting valde att inspektera hans vänstra öga. Jag, getingrädd som jag är, började vifta. Jag viftade dock inte särskilt bra, för getingen fortsatte surra runt precis vid Theos öga, vilket ledde till en smärre panikartad ångestattack från Theos håll. Efter den incidenten så tyckte Theo inte längre om "springa av sig-fältet" utan ville mest bli buren. Jag förstår honom. Vem fan vill ha en geting i ögat lixom? Nu är han rädd för allt som surrar, kryper och flyger. Ungefär som sin mor alltså.