One year earlier

Observera, texten handlar om när Theo föddes. Är du extremt känslig för obehagliga detaljer, läs inte!

För ett år sedan, låg jag i en säng på skogslasarettet och hade inte sovit på två dygn. De gav mig bricanyl och en insomningstablett för att jag skulle få sova. Det funkade föga. Insomningstabletter är helt värdelösa. När nattskiftet kom och jag fortfarande inte somnat, fick jag ett tablett med morfin i och sen somnade jag. Vaknade någon gång under natten av att en kvinna skrek, jag hoppades att jag skulle slippa skrika... När jag återigen kände smärta, någon gång vid sex tiden på morgonen den 1/10, bad jag om mer piller. Det fick jag inte. Nu skulle jag tydligen ha ont, för nu skulle jag föda barn. Det gjorde mest ont i ryggen. Lustgasen var kass. Jag pratade skumt. Jag spydde, trots att jag inte ätit mer än två bett på en macka, och pålägget. Jag gjorde fel under hela öppningsskedet. Barnmorskan på förmiddagsskiftet kunde ju inte visa ordentligt. Det var inte så kul med smärtan i ryggen. Den glömmer jag nog aldrig. Bad om epidural. Naturligtvis skulle den läggas av en läkarstuderande. Vid tredje försöket tog narkosläkaren över. Skönt. Känslan av att någon för in en slang i ryggen på en är, spännande. Tänk dig den känslan tre gånger. "Försök själv skjuta ut ryggen som en katt när du är höggravid, så får du se hur lätt det är", tänkte jag säga till narkosläkaren, men jag höll mig. Epiduralen gjorde mig till en lycklig och bekymmersfri människa. Barnmorskan tyckte att jag var som förbytt. Jo tack. Dessvärre tog den bara på höger sida, kände jag efter någon timme, så smärtan i vänstra delen av ryggen kom tillbaks. När eftermiddagsskiftet kom var jag redo för vattenavgång. Resten av historien är inte så mysig. Det var det absolut värsta med förlossningen. Krystvärkarna. Känslan går nästan inte att förklara. Det var obehagligt, kändes som man skulle skita ner sig. Jag ville krysta långt innan det var dags, det tryckte på så mkt. Men lillkillen var inte så långt nere ännu. Han ville helt enkelt inte komma ut. Hans hjärtljud gick ner vid varje värk. De blev oroliga. Jag hade djävulskt ont, så jag oroade mig inte för något annat än mig själv just då. En läkare kom. Jag har alltid ogillat läkare. Hårdhänta typer. Han tyckte att en sugklocka vore på sin plats, då hjärtljuden inte var bra. Det hade jag helst sluppit. Det gjorde ännu mer djävulskt ont. Pluppen drogs ner en bit i förlossningskanalen, men inte ändå ut. Det behövdes inte, för nu kunde jag få ut honom själv. Det finns inte mkt jag kan återberätta i smärtväg från förlossningen, men känslan när huvudet är på väg ut glömmer jag aldrig. Brinnande. Det brinner mellan benen. Men sen kom Theo och då glömde man allt det onda igen. Människokroppen är ett sjuhelsikes underverk. Förlossningen tog ett dygn. Om man räknar från när jag kom in, tills att Theo kom ut.

Katastrof

Jaha, tur att man redan har en ny karriär på gång... men ändå, en redig katastrof!

We ♥ it

Har hittat en skön sida på nätet. We♥it. Go check it out! Fullt av underbara bilder att förlora sig i när man inte har nåt bättre för sig.

Hjärtskärande

Idag gjorde det ont i mammahjärtat att lämna Theo på dagis. Jag fick gå därifrån för första gången och känna mig som en ond mor. Han grät ett hjärtskärande skrik, och han slängde sig efter mig då jag gick. Det kan jag berätta för er, att det var inte roligt. Han har aldrig blivit ledsen när jag lämnat honom tidigare, men han är ju inte helt hundra just nu. Jag tror det är de fyra tändernas fel, alltihop. Så nu förstår jag alla som säger att det är så jobbigt att lämna barnen på dagis. I really do. But it's temporary. Yes it is.

Snyft.

Buzzar Jogolino

Jag har gått med i Buzzador, och har nu fått min första produkt att buzza. Det jag fick hemskickat var ett nytt mellanmål från Nestlé, Jogolino. Jogolino är en yoghurt och finns i två smaker: Jordgubb/banan och banan. Den innehåller en massa bra kalcium, magnesium och zink och är förstås helt utan tillsatt socker. Theo tyckte mycket om båda smakerna. Jättebra när man har bråttom ut eller om han blir hungrig på stan.

Update

Nu är helgen över och jag har inte så mkt att förtälja. Inget direkt häpnadsväckande har hänt och jag vill inte tråka ut er med detaljer som intresseklubben skulle dö av uttråkning, av att anteckna. Det har varit kalas för brodern som fyllde 37 härom dagen. Theo var i sitt essä. Sockerkick? Pappa, Theo och jag har lunchat och shoppat. Det var trevligt. Resten, nä, inte värt att veta. Men det har varit en rätt bra helg. Nu ser vi fram emot en hektisk vecka med seminarier, städning, bakning och födelsedagsfirande i dagarna två. Phew.

La Roux - Bulletproof

Jag kan inte tröttna på den här låten, hur jag än gör. Går tyvärr inte att "bädda in" så ni får helt enkelt klicka på länken. Lyssna och sjung utav bara fan! Bandets hemsida går ju inte heller av för hacker precis.

Bra saker

Vill först tipsa er om en mycket bra leksaksbutik på nätet. Jag beställde ett födelsedagståg till Theo i förrgår. Idag kom det. Jag fullkomligt avgudar affärer med snabb leveranstid. Det är nästan viktigare än priset. Snabb och jättebra service på ABC leksaker alltså.
Gick in på Hemköp efter att jag hämtat Theo på dagis, och var tvungen att glädjetjuta lite när jag kom in i affären. Där ligger de vackra, gula, goda klementinerna. Eller är det satsumas? Hur som helst, älskar jag de ljuvliga små liven. Jag tycker inte om de orange klementinerna som kommer sen vid jul. Underbart att de är här redan!

I think I died and went to heaven

Tänk att få öppna den här väskan full av garn och trådar...

eller att få fylla de här fickorna med prylar...

eller att få ligga på den här mattan och läsa om nalle puh...

eller att få göra egna tum-figurer...

eller att få skratta ikapp med den här underbara sock-monkeyn...

eller att få sätta upp knoddarnas teckningar i de här fina ramarna...

Anglofil som jag är kan jag inte säga annat än att jag älskar den här sidan. Ge mig en miljon så jag kan rocka loss med vänster musknapp!

Hjortmossens blodbad

Vi såg ut som om vi var med i en skräckfilm, hela familjen. Det var blod överallt. Theo ramlade och slog i, vad jag trodde var munnen, men var näsan. Jag har aldrig hört honom skrika så. Stackars lille plupp. Han fick så ont. Jag blev helt panikslagen eftersom jag trodde det var munnen, och därmed, tänderna. Jag har fobi för tänder. Ni som känner mig vet varför, ni andra, här kommer storyn:

Jag hade precis börjat dagis och skulle gå med min fröken och hämta matvagnen. Jag var cirka ett år. Jag ramlar och slår i munnen i frökens toffel, eller så snubblade jag på toffeln? Fröknarna börjar leta efter min ena framtand eftersom den var borta. De letade och letade, jag skrek och skrek. När mamma kom och hämtade mig, ser hon att tanden inte alls är borta, den är bara upptryckt i tandköttet. Ni kan ju fatta själva hur jävla ont det gjorde. Som tur är minns jag det ju självklart inte, men det gör ont i mig när jag tänker på det. Efter den olyckan så kan man väl säga att jag inte hade direkt tur med mina tänder. Det är ett under att de faktiskt ser så normala ut, som de faktiskt gör.

Theo mår efter omständigheterna bra. Han har skrattat och varit som vanligt. Mamman och pappan mår däremot inte så bra. Så fort Theo är uppe och går, har vi hjärtat i halsgropen. Jag som precis lärt mig att inte bli rädd varje gång Theo ramlar, nu får man börja om igen.

Vi ringde vårdcentralen och undrade om han behövde komma in för en titt, men eftersom det slutat blöda så sa de att det vi skulle göra var att lägga en isbit mot näsan för att få ner svullnaden. Det gick inte så bra, han hade jätteont och skrek och vred sig så fort man kom nära näsan.

Oj vilken dag. Vi är jättetrötta alla tre och behöver nog lite rekreationstid i sängen för att överleva.

Snark

Kristin

Well, en mössa som bär mitt namn och som dessutom är riktigt snygg, måste jag ju bara ha. Tur att jag ska till stan en sväng idag :)

Försenade

Äppelpojken och jag försov oss i morse. Jag vaknade tio i nio av att Theo pratade med sina gosedjur i sängen. Kvart i åtta brukar jag gå upp för att vi ska hinna komma iväg till dagis. Det blev en stressig och svettig morgon.

Som ni ser på bilden, kan Theo nu äta äpple som en vuxen. Han älskar Svenska äpplen, precis som sin mamma, så just nu äts det äpple så det sprutar äpple ur öronen på oss. Varför är Svenska äpplen så mkt godare än andra? Nog för att jag gillar Granny Smith (men de är också de enda) men de håller inte måttet om man jämför med de inhemska. De finns ju tyvärr så himla kort tid. Synd.

Vi gick ut och lekte lite

Vi hade lite tråkigt på morronkvisten, så vi gick ut till sandlådan och lekte lite. Theo invigde sina alldeles för stora regnkläder från Didrikson och sin nya fleecetröja. Han ser tre kilo tyngre ut än han är i verkligheten i de där kläderna. Jag har efter denna lekstund insett varför dagis finns. Det är för att man själv ska slippa greja med smutsiga regnkläder och leriga skor. Man kanske vänjer sig, men jag är inte helt övertygad. Theo gestaltar på de båda nedre bilderna, ett par djur. Kan ni gissa vilka?

Mamman blir alldeles tårögd när hon ser

Mamman blir alldeles tårögd när hon ser sonens framsteg. Han är så jäkla koncentrerad när han sitter med sina brio-ringar :-)

Tydligen har jag missat att förtälja att ungen går

Jaha, jag trodde jag hade berättat att Theo går nu. KusinJ verkar i alla fall inte veta om detta och jag är nog rädd att hon har rätt i att jag faktiskt inte skrivit det här i bloggen. Alltså, det känns som han har gått i en evighet, men när jag lästa senaste månadsrapporten så inser jag att han inte gick på sin elvamån.dag, så det måste ha skett precis några dagar efter bara.

Jag kan inte påstå att han är världens mest stabila fotgängare, men han går ju helt klart mer än han kryper. Ibland springer han också. Men det är mest när han är rädd för Sigge eller de andra farliga barnen på dagis. Eller om han är exalterad. När han är exalterad så kuttrar han också, fast det visste i alla fall alla som träffat honom redan :) dagisfröken trodde det var hans skratt. Ha ha.

Fotobok

Jag har länge tänkt på att göra en fotobok med en massa bilder på Theo, från året som gått. Kanske skulle man kunna ge familjen var sin sådan till jul, till exempel. Det vore en väldigt uppskattad gåva, tror jag. Just nu kan man få chansen att få göra en fotobok helt gratis på Fujifilm.
Gå in här och läs om hur du kan få en fotobok helt gratis.

Dagis update

Så nu har Theo gått tre dagar på dagis och det går jättebra. Han verkar tycka om sin fröken och de andra barnen är ganska så snälla. Det finns dock ett orosmoment. Orosmomentet heter Sigge och är 13 månader. Sigge är en gosig grabb. Theo gillar inte gos. När Sigge närmar sig springer Theo så fort han kan fram till fröken eller mig och formligen klättrar uppför benen för att komma till trygga famnen. Sötisen. Idag satt jag i fikarummet nästan hela tiden vi var där. Theo var ute och roade sig i sandlådan. Imorgon ska han vara där mellan 9-13 helt själv. Det blir nog lite jobbigt, för mig. Men dagiset ligger ju en minut bort så det ska nog gå bra...

Nu går vi till dagis. Trevlig torsdag!

Nu går vi till dagis. Trevlig torsdag!

I brist på vettiga saker att säga, så bl

I brist på vettiga saker att säga, så bloggar jag en utav mina favoritbilder på Theo, från i somras. Cuteness :-)

Mamman e lika trött som sonen. Hej då bl

Mamman e lika trött som sonen. Hej då bloggen, vi ses imorn.
Ps. Mamman hörde sonen prata i sömnen idag. Det var hur kul som helst. Ds.

Klädsorteraren har varit framme igen...

Klädsorteraren har varit framme igen...

Check

Första förskoledagen är nu över. Dagen bestod av en timme och en massa papper. Theo lekte lite på golvet med Fisher Price-flygplan och bilar. Men det roligaste var att krypa igenom bokhyllan och när dagisfröken kittlade honom. Det blir nog bra det här, tror jag. Inskolningen är en vecka bara. Jag trodde det skulle ta två veckor. Så nästa vecka börjar han på riktigt. Herrejösses. Spännande med lite rutiner och kompisar för lillpluppen. Tråkigt att det fanns två andra pojkar som hette Theo/Teo. Så vanligt trodde jag inte att det var. Det fanns även en Zlatan. Det är status. Men det fanns bara tre små ynka flickebarn där. Så tråkigt. Theo har i alla fall däckat i sängen nu. Han somnade i famnen när jag bar in honom från vagnen. Det tillhör inte vanligheterna precis. Det händer aldrig. Åh va jag gillar dagis!

Testar att mobilblogga med min andra tel

Testar att mobilblogga med min andra telefon. Du tittar på ett av Theos nya fritidsintressen. Bonka på brevinkastet.

Sköna söndag

Nja, jag kan väl inte påstå att den varit så skön precis. Theo är snorig och sover jättedåligt, vilket resulterar i en mycket trött mamma. En mamma som måste läsa en massa böcker tills på tisdag, som hon inte hunnit göra ännu, och en mamma som börjar känna sig febrig igen. Inte alls bra detta. Fördömda förkylning.

Vid sex-tiden bestämde lilla familjen sig för att gå på promenad till brodern med familj. Sagt och gjort. Där blev det fart på Theo minsann. Han har tydligen blivit rädd för sin kusin, som inte behövde mer än röra på fötterna för att skrämma lillpluppen. Tur att morbror fanns att gömma sig hos. Det var också nåt nytt. Ser ljust ut för framtida barnfria dagar. Efter fika och bollrullande fick vi lift hem av brodern, köpte kinamat och sen var det dags för sängen. Typ nu.

God natt.

Mobilbloggning light

Theo slängde Peter the panda åt sidan och sprang fram till fåtöljen där mamman satt med mobilkameran framme. En galning till son. Första mobilfotot bloggat, på första ultraportabla datorn :) Trevlig lördagkväll på er mina små kycklingar!

Om jag hade pengar...

Det absolut finaste huset i hela Trollhättan är till salu, ser jag då jag går in på hemnet för att slösurfa lite. Det ligger vid Olidan, ganska nära slussarna alltså, och jag har tittat på det så många gånger och önskat att jag kunde få bo där med min lilla familj. Det är så fint, så fint. Insidan har jag ju inte sett tidigare, men utsidan får mig att dåna varje gång jag spatserar förbi. Lyckos den som har råd att bosätta sig där.

Ett stort jävla skämt del 2

Ibland blir jag mörkrädd, när jag läser saker som skrivs på nätet. Ikväll läste jag en utav de mest oroväckande saker jag läst på mycket, mycket länge. Jag kan tyvärr inte återge det jag läste här i min blogg, men jag kan berätta för er att det var så hemskt att jag nästan skrek rakt ut av skräck. Vanessa, du har fått mail om detta, och jag tror att du håller med mig. Det kan vara det värsta som skrivits på internet någonsin. Snälla, snälla du, sluta skrämmas!

Ett stort jävla skämt

Ha ha. Skulle testa att mobilblogga. Det är nog dags för mig att byta operatör, från Telenor till Telia. Det var ju ganska uppenbart. Humor.

Remenissing

Att inte riktigt minnas hur det var, är rätt så jobbigt. Jag minns inte hur det var när Theo var jätteliten och inte orkade hålla uppe sitt eget huvud. Jag har lixom inget minne av att han någonsin varit sådär "spädig" som andra bebisar är. Kanske är det för att han inte var det, helt enkelt. När jag träffar andra bebisar så förvånas jag över hur spädiga de är, trots sin ålder. Theo var nog stark i nacken redan när han kom till oss. Jag tror att mamma sagt det några gånger. Han har alltid velat sitta upp, hellre än att ligga på mage och rygg, fast inte i babysittern utan i våra knän. Babysittern var lixom för mjäkig för honom.

Nu är han snart ett helt år, vår lille plupp. Det är ju så fruktansvärt galet. Han går när som helst och ska börja på dagis nästnästa vecka. Min älskade lille spädgris. Vart har tiden tagit vägen? Jag minns när han precis kommit till oss och han sov mellan oss i sin barnvagnsinsats, medans vi kollade på Frasier på Lappen. Hur kunde han sova så? Vi hade ju ljudet på. Tänk om det vore så ännu ;) åååh det var så mysigt...

Urban Outfitters

Well well, Urban Outfitters skickar numera varor även till Europa och därför också till älskade lilla Sverige. Tjohooo! Fast jag tyckte utbudet var betydligt mindre än på den amerikanska sighten. Men men, bättre än inget.

I have to admit...

...det röda krullhåret har fångat min attention!

11 månader

Krabatas har hunnit bli elva månader undertiden vi legat avdäckade i soffan hela familjen. Han blev fort frisk igen men hans mamma och pappa och även hans mormor dras med en evinnerlig förkylning. Jätteskönt.

Vid elva månader tycker Theo om att:

• trumma på toalettlocket
• bli jagad
• vinka
• dansa
• pussas, med hela munnen, men bara när han själv känner för det. Vill han inte så säger han "neeee" med pipig röst och puttar bort en.
• putta på allt som kan puttas på, exempelvis: lära-gå-vagnen, fotpallar, matstolen, gå-stolen osv osv.
• gnissla tänder - till mammas stooooooora förtvivlan
• äta samma mat som vi andra äter, trots att han har egen smarrig mat
• borsta tänderna
• titta på andra barn
• vara med mormor
• sjunga "hmmm hmmm hmmmm"
• säga "heeeej" som Fonzie
• bada
• spela på sin kazoo
• leka titt-ut, han med oss och vi med honom
  

...plus en massa annat

Theo tycker inte om:

• byta blöja
• åka bil (det är åtminstone vad jag tror)
• att inte få smaka på grejer och/eller mat

...plus en hel drös me andra saker, säkert.

Theo börjar snart gå tror vi. Han kan ta en hel drös me steg nu. Men han kryper förstås hellre. Han gillar att pilla me saker, bland annat toa-låset på bilden ovan. Tyvärr lyckas han inte så bra med att få dit det :) Han "pratar" hela tiden. Säger "vaede" och pekar. Munnen går i ett. Idag (lördag) har han gått jättemycket tycker jag. Nästan gått mer än han krupit. Fast det stämmer nog inte riktigt. Men han har i alla fall gått mycket mer än han gjort tidigare. Han är så duktig den lille orangutangen.

Grattis vår älsklingsplupp!
/Mama and papa

We are golden

Lite färgglada toner från Mika i en annars rätt så bedrövlig och stressig vardag...